Att ta ansvar för sina känslor

Som ni alla vet vid det här laget så tror jag på tankens kraft och att jag kan förändra mig själv genom mina tankar.
Det är så lätt att skylla sina olustiga och obekväma känslor på någon annan. Att läsa den här texten är just nu bra för mig. Den får mig att inse att jag själv kan välja vad jag vill känna och tänka.
Därför läser jag denna  text just nu  varje kväll innan jag går och lägger mig.

Jag har ett problem just nu. Jag är ur balans. Det är sant.
Men jag skyller inte på dig för att jag känner so m jag gör.
Jag gör inte dig skyldig för att jag just nu är störd.
Något i det du sa eller gjorde väckte något i mig
- men det jag känner har inte med dig att göra.

Jag är ännu inte medveten om varför jag känner så här.
Jag vet bara att ytterst sällan är jag störd av de skäl jag tror.
Därför skyller jag inte på dig för att jag känner allt det jag känner.

Jag har mina känslor.
Men det är inte du som är orsak till mina känslor.

Orsaken till mina känslor finns i mig.

Det är inte särskilt konstruktivt att anklaga dig för
ett problem jag själv har.

Därför gör jag mig inte till offer för dig.

Jag ger dig inte skulden för att jag via dig blir
påmind om mina egna problem och ofullkomligheter.

Jag ser allt detta

Det är fantastiskt.

Kay Pollak " Att välja glädje"

och av erfarenheter blir man klokare...


PAUS

Jag tog en paus från mitt vanliga liv.
Jag var en gäst i en tillfällig värld.
Jag fick  tillfälle att förtränga mitt vanliga liv i över en vecka.
All sorg som varit inom mig den senaste tiden stannade av.
Jag flydde för att få vara någon annan, den jag själv väljer att vara.
Ingen frågade om min familj eller det som varit.
Det var skönt, skönt att bara vara där. Fokusera på något  nytt och få göra något jag är bra på.

Ibland behöver vi nog fly på ett eller annat sätt.
En del flyr genom nya relationer, shopping eller genom att resa ifrån något.
Jag har gjort det förstnämda förut nu gjorde jag det sistnämda.
Jag vet att man inte kan fly helt.
 Jag kan inte fly från mitt  inre mörker . Jag kan inte fylla det stora hål som finns inom mig nu med något annat. 
Så småningom kommer livet att komma ikapp mig och alla andra som inte stannar upp.
Jag kan inte trolla bort alla känslor som faktiskt måste få finnas och ta plats.


Nu är jag hemma och tar  tag i min verklighet igen.
Tankarna har kommit över mig.
Tankar över att det är mycket som väntar och ska tas tag i.
Försöker andas och försöker ta en sak i taget. Inte stressa upp mig.
Det är svårt när jag är tillbaka till minnen från det som varit och tillbaka till det liv som så drastiskt förändrats.

En stor trötthet har fallit över mig. Vill bara sova och vara för mig själv. Försöker tänka vilken sak som är viktigast att börja med. Har kommit fram till att det är mig själv. Att se till att jag mår bra och fungerar. Tids nog så löser sig det praktiska också.


Rått och romantiskt

Hon sa:
Jag vill inte ha nå´n Lamborghini.
Jag vill inte ha nå´n stor brilliant.
Inte leva i en film av Fellini.
Bo på Ritz är inte längre intressant.

Jag är trött på att gå ut med hunden med mina väninnor.
Allt dom pratar om är pengar o barn o sina stackars män.
Vad händer med alla vackra vilda kvinnor.
Alla tycks hamna i samma återvändsgränd.

Alla papper på banken har blåst sin kos.
Håll mig under månen, ge mig en ros.

Hon sa:
Jag vill inte ha några pengar längre.
De här kläderna det här sminket ingenting.
Bär mig bara till den där sängen.
Viska i mitt öra att du bara är min.

Alla drömmar jag hade ingen av de räckte ända fram
Kyss mina tårar kom ta mig i din famn.

Älska mig rått och romanstiskt.
Rym med mig på ett tåg till Paris
Älska mig rått och romantiskt.
Älska mig som eld och is.

Låt mig komma in i värmen igen.
Det är så kallt och dött där jag är.
Ta mig genom tunneln till solen.
Ta mig dit, så ska jag visa vem jag är

Text från "Xavante" , Ulf Lundell

Rapport från Norge

Snart hälften av tiden av min Norgevistelse har gått.
I början känns det alltid jobbigast, som i söndags när jag kom hungrig efter resan och inte hittade en enda matbutik som var öppen. När jag sedan kom till mitt boende så fungerade inte internet och TV. Då känner man sig lite ensam. Nu varade inte problemet så länge. Jag fick internet fixat nästan på en gång, ett absolut måste för mig då jag har stort behov av att hålla kontakten med de därhemma när jag är borta. Att ringa härifrån är rent ut sagt "skitdyrt" Hade en mobilräkning på nästan 2000 kr förra året.

Jag är ju en riktig "hemmamoster" när allt kommer till kritan. Jag har rest en del själv genom åren, bla så åkte jag till Israel själv som 19-åring och så tågluffade jag själv (utan min mammas vetskap) genom Europa när jag var 18. Egentligen tror jag att det är bäst att åka själv då man blir mer öppen för nya bekantskaper. Grejen är ju bara den att jag jobbar så mycket att jag inte hinner roa mig. Jag och en tjej från Stockholm har försökt få till att gå ut och fika bara men vi jobbar hela tiden omlott. Vi får se om vi får till nåt innan jag åker hem.

Jobbet ja, jag har jobbat väldigt mycket. Sedan jag kom i söndags så har jag hunnit avverka 40 timmar redan. Nu har jag drygt hälften kvar. Det har gått över förväntan. Var lite orolig då jag en vecka innan avresa lyckades ha min axel ur led för sjätte gången. Det blev ambulandfärd till akuten för reponering och smärtlindring med morfin. Jag kommer inte ihåg så mycket från det jag fick morfinet till dagen efter, och tydligen så tål jag inte morfin så bra heller för jag spydde hela kvällen efteråt. Klockan tio så sa min femåringa dotter åt  mej när jag låg på soffan att vi nog borde gå och lägga oss. Då kanske ni fattar hur borta jag var. Egentligen så borde jag väl vara sjukskriven nu, men axeln känns OK. Man blir lite rädd bara att man ska göra något hastigt. Det är då den kan hoppa ur. Nu får det vara nog med fler urledhoppningar. Jag känner mig så begränsad med min axel och fast jag tränar de muskler som ska hålla den på plats så är det inte tillräckligt. Nu ska den opereras!!

Jag hade lite panik här början då jag bor väldigt lyhört mitt inne i centrum. I lördags var det liv för att det var helg och i söndags så fick de för sig att ha fest i huset mitt emot. Klockan 23.45 fick jag nog och ringde polisen. Det är  tydligen det man ska göra här när någon stör. Efter en halvtimme kom polisen och lyckades få tyst på dem ,men först efter att de hade larmat med sirenen några gånger och blinkat med blåljusen. Jag har så svårt att somna om när jag blir väckt men lyckades iallafall till slut. Hade efter den natten ett dubbelpass på 17 timmar så jag var lite orolig att jag inte skulle fixa det. Som tur var så var båda passen lugna.

Idag hade jag en riktigt bra dag på Lungavdelningen här i Tönsberg. Trevliga kollegor och en patientgrupp som jag känner till väl. Det är en fördel när annars visitt (ronden) kan bli lite svårförståelig med alla norska facktermer. Nu var överläkaren hur bra som helst och tog sig tid att förklara det ena och det andra för mig. Ser fram emot att vara på samma avdelning imorgon också.

Tönsberg är en så trevlig "by". Om ni är i Norge så kan jag verkligen rekommendera er att åka hit. Vackra gamla vita trähus och en mysig stadskärna med massor av roliga butiker. Framförallt inredningsbutiker i massor. Jag önskar att jag hade åkt bil  hit, då hade jag nog köpt med mig något hem.  Fast å andra sidan kanske det är tur att jag inte har så mycket fritid. Då skulle jag väl handla upp alla pengar jag tjänar här.Det ska även finns otroligt fina stränder om man åker en bit utanför stan. Synd att vädret inte har varit det bästa, annars så hade jag kanske lycktas få en fin solbränna på köpen mellan arbetspassen.

OM ni åker hit så måste ni förstås bo på vandrarhemmet där min goda vän Margrehte förestår. Jag träffade Margrethe förra sommaren när jag jobbade här. Vi blev som systrar. Förra året så fick jag alldeles för lite timmar så då satt vi om kvällarna och fikade och pratade inredning. Hon är liksom jag helt insnöad på inredningstidingar. Det blir nog en tur till henne ikväll. Vi får se om hon har bakat något smarrigt. Hon har nämligen öppnat ett cafè också där hon serverar hembakt. Jag har bidragit lite till inspirationen då jag sände henne Leilas kakbok i present i höstas. Hon blev verkligen överförjust i den.

Idag har jag nästan avverkat hälften av mina timmar här i Tönsberg. Hemresan närmar sig med stormsteg. Det ska bli skönt att komma hem, framför allt så längar jag så mycket efter mina barn. På måndag reser jag hem ännu några erfarenheter rikare och jag känner nog alltmer att jag kan tänka mig att återvända.


Lycklig.. eller?


Längtar efter vila

Det har varit mycket på sistone.
Mycket att  tänka på gällande separationen och papper som ska fyllas i. Konton ska avslutas och möbler ska delas.
Bilen är för stor och ska säljas. Kostar alldeles för mycket för mig som är ensam.
Äktenskapsförord och skilsmässopapper ska in i en rasande fart. Speciellt det senaste enligt min exman.
Vet inte varför han har så bråttom? Vad är det han flyr ifrån?
Vårt liv som vi levt i tio år tillsammans i? Vad är då ett papper? Vi bor ju iallafall inte ihop längre.
Det känns som att börja om, återigen står jag här med ett halvt hem. Funderar om jag överhuvudtaget ska våga flytta ihop med någon någonsin igen. Känns som en utopi just nu men förhoppningsvis så är det en tillfällig misstro mot det manliga släktet.

 Jag har jobbat jättemycket för att kunna ha råd att fixa till huset. F har lovat att hjälpa mig med det ekonomiska men jag känner att jag inte kan lita på honom så jag vill försöka dra in så mycket jag kan själv. Huset ska målas och pimpas. Väntar otåligt på fyra Lettiska arbetare som lovat komma ända sen i midsomras. Vad är det med hantverkare egentligen? Finns det över huvudtaget någon som kommer när det är bestämt? Sen när det är nymålat och fint så ska det säljas, det måste bli så. Det är alldeles för mycket att göra och jag känner mig så isolerad här utanför stan. Alla mina vänner bor  i stan och jag längtar efter att bara kunna cykla över till någon och ta ett glas vin utan att vara beroende av bussar som inte går på de tider som jag vill.

På lördag åker jag till Norge och jobbar i åtta dagar. Nittio timmar!!! Mycket timmar på få dagar men jag pratade med mitt bemanningsföretag idag att jag måste säga till om det blir för mycket. Jag vill ju gärna kunna ta mig hem till Sverige utan hjälp när veckan är slut.
SEN SKA JAG VILA....

Egentligen tycker jag inte om det där med sen. Man vet aldrig om SEN kommer. Men jag ska verkligen ta hand om mig när jag kommer hem från Norge. Har då en hel ledig vecka och ska då bara ta långa promenader och ligga på min nyinköpta spikmatta. Försöka åka och hälsa på goda vänner som jag inte sett på länge och gå ut och ha roligt.

I början på september så ska jag försöka få tag på en sista-minuten-resa till Tyra och mig. Vi ska åka till Grekland.  Spelar ingen roll var men bara hon och jag. Jag kan riktigt se oss två  på en grekisk taverna vid havet en sen eftermiddag. Grekisk sallad, zatziki, ett glas kall retzina till mig och en cola till henne. Det är sådär lagom varmt som det kan vara i september och vi sitter länge och ser solen gå ner i havet.



Kreta -06



Bitter

En överväldigande känsla av bitterhet har svept över mig, fast det är det sista jag vill vara.
Humöret åker upp och ner. Den senaste veckan mest ner.
Jag är någon som jag absolut inte vill vara, arg, dum och BITTER.
Bitter över att ha blivit lämnad med allt. Tre barn, hus som ska renoveras, stor trädgård och hund.
Att skriva tacksamhetslistor över allt som har har hjälper inte just nu.
Läser Kay Pollak så ögonen blöder och försöker verkligen ta till mig av hans ord, som exempelvis i mitt tidigare inlägg.

Istället ringer jag min exman och spyr ut min ångest och sorg över allt som hänt. Vi blir osams och då mår jag ännu sämre. Tycker att han bara flytt från allt till en flott ny lägenhet där han bara behöver komma hem och slänga nycklarna på bordet och bara tänka på sig själv. Vet att attack och ilska bara skapar mer skuld hos mig och det är det absolut sista jag behöver i mitt sinne just nu.

Pratar med Agneta. Hon säger att jag inte kan fly från mina känslor. De måste ut och måste få finnas. Måste få ta plats för att jag senare ska kunna gå vidare. Det är ingen idé att gå och hålla igen och låtsas som om jag kan klara allt helt själv just nu. Jag måste inte hålla modet uppe för att jag inte vill vara ledsen och känna mig ensam.

Enligt Agneta så behöver jag begränsa de tillfällen som jag träffar F då det bara gör ont i mig. Dessutom påmminer han mig om allt som vi haft och som han inte längre vill ha. Att jag inte duger och att han inte längre vill leva med mig. Samtidigt gör han mig förvirrad med sin snällhet och vilja att hjälpa mig och han gör mig  ännu mer förvirrad med sina kramar och ömhet som jag inte kan motstå. Trots  att jag inte vill ha honom tillbaka så betyder han något för mig fast han gjort mig illa. Det gör mig så arg. Hur kan jag känna något för honom när han gjort mig ont?

När han sedan åker så infinner sig en ännu större känsla av tomhet och känslan av övergivenhet blir så stark. Sorg över att ha förlorat en dröm, en dröm om att leva med någon resten av livet. Att inte få dela vardagen med någon och uppleva vår dotter tillsammans med. Jag har gått igenom detta en gång tidigare och ville absolut inte gå igenom detta igen.

Tårarna faller från Tyras kinder när han lämnar henne hos mig. Då kommer även mina tårar. Det enda vi kan göra då är att hålla varandra och gråta över livets orättvisa en stund.

Ett hjärta i taget

Freden börjar inte långt där borta

Freden börjar inte med att de andra lägger ner sina vapen.
Freden börjar inte med att alla de andra ändrar sig.

Freden den börjar här inne.







FRED UPPNÅS GENOM ATT TA ETT HJÄRTA I  SÄNDER

Börja med dig själv. Fortsätt med dina barn och din partner.

Fortsätt med andra människor som till synes slumpvis dyker upp - utsända på din resa i livet.

Världen förändras när jag ändrar uppfattning om världen.

Det jag kan förändra är hur jag uppfattar världen. Det jag kan förändra är hur jag uppfattar andra människor och hur jag uppfattar mig själv.

TA ETT HJÄRTA I TAGET. VÄRLDEN HAR FÖRÄNDRATS NÄR JAG HAR FÖRÄNDRATS.
DET ÄR VERKLIGEN HOPPFULLT

- Ur boken " Att växa genom möten" av Kay Pollak.

Så vackert



SÅ VACKERT... ORD ÖVERFLÖDIGA

Vänner




Det sägs att i nöden prövas vännerna och att ensam är stark. Jag VET att jag inte varit stark utan er alla som stöttat mig under våren då jag trodde att mitt liv skulle rasa samman. Detta inlägg är därför till er alla mina vänner som visade sig vara så många och underbara.
 
Maria och Ewa för er outtröttliga förmåga att lyssna, höra av er och bry er så att jag aldrig under alla dessa månader behövt känna mig ensam och rädd. Ni fyller mig med kloka ord, styrka och bubbel i form av skratt och dryck.

Min familj: Mamma som har visat sig vara yngre än 80 i sinnet och förbluffar mig ständigt med sin lyhördhet och förståelse. Som talat om att hon älskar mig som jag är, stöttar och hjälper

Älskade bror, vad skulle jag göra utan dig. Min kärlek är ännnu större nu än den någonsin varit. Jag älskar dig för att du ger av din erfarenhet, syskonkärlek och för att jag fått  Agneta att prata med.

 Mina fina flickor som tröstar utan ord och bara funnits där när jag behöver gråta ut.
Min son som förstår(fast han bara är femton) att det är på kvällen som alla tankar kommer och därför kommit och kramat mig lite extra och talat om  att jag är världens bästa mamma. Han har även tagit på sig rollen som familjens man genom att se till att vi är tryggt inlåsta varje kväll.

Brolle, min labbehund, som givit mig blöta pussar samt sett till att jag kommit utanför dörren fast jag bara velat dra täcket över huvudet

Min fantastiska chef  Susanne som inte bara är min chef utan också min vän samt  mina jobbarkompisar som visar stor förståelse och empati.

Pernilla, Helen, Ullis och Ulrica för att jag fick ringa och prata av mig och att ni har lyssnat på min gråt och förtvivlan samt givit mig till baka lite "jävlar anamma".

Kristin och Gun-Britt som skickat peppande SMS och mail om hur jag bra jag är när jag kände mig som sämst. Alla ni andra tjejer i middagsgänget som visar ömhet och förståelse med kramar och värme när det varit som värst.

Janne den bästa pappan man kan ha till sina barn. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Cristel, min yogalärare. Dina ord har ekat i mitt huvud, andas Anna-Karin, allt kommer att ordna sig.

Min dotters kompisars mammor:  Karin för att du fögyllde mitt mörker med Lavendel och Carita för dina värmande ord.

Bloggvänner , fast vi aldrig träffats så har jag känt ett otroligt stöd från er, framför allt "Livskraft". Jag är så glad att du finns. Milla, TT,  och Anki ni är guld värda och era kommentarer har beytytt så mycket för mig.

Mina FP vänner för stöd, värme och förståelse

Till sist en person som för några timmar gav mig kärlek, närhet och insikten att den viktigaste personen i mitt liv just nu är jag själv och att jag måste hitta mig själv igen innan jag kan gå vidare.

Fragile



Ibland blir man påmind om hur sårbart livet är.
Man förlorar någon eller något man hade. Något jag med smärta insett under den första delen av det här året.
(Läs mina inlägg "slutet" och "rapport från ett blödande hjärta")
Att ta vara på livet är inget vi tänker på varje dag men kanske är något vi borde göra lite oftare.
Fundera över vad som egentligen är viktigt för oss och vad vi vill bli ihågkomna för.

Stanna upp en stund och lyssna på denna underbara låt med STING


AMOR FATI

När oväntade skattepengar från Norge dök upp för en tid sedan så bestämde jag mig för att köpa något som jag länge önskat.
En ring från Efva Attling med den passande inskriptionen AMOR FATI (Kärlek för vårt öde). Nu sitter den och pryder platsen där min vigselring satt som en påminnelse att jag ska ta hand om mig och vara lyhörd för mina egna behov. Trots allt så TROR jag på kärleken. Tror att den kommer att komma till mig när jag är redo. Innan den dagen kommer så tror jag på kärleken till mig själv och mina barn.

image1




Älskade Christian...

Han är inte känd för att göra många plattor men när han väl gör det så blir det bra.
Jag älskar hans röst och med den känsla han sjunger.
Jag har sett honom live en gång och jag hoppas det blir fler.










http://www.youtube.com/v/KgeZfDM-S8Y&hl=sv&fs=1&color1=0x3a3a3a&color2=0x999999

Vägskäl


Vaknat

Jag SER och KÄNNER igen
Plötsligt upplever jag allt det vackra
Pionerna med sin doft och fantastiska blommor
Sjön som ligger spegelblank och tyst på kvällen.
Min dotters härliga skratt när vi badar.
Lyckan över mitt lilla under som kramar mig hårt med sina mjuka armar.

Något gick förlorat i våras, jag upplevde alrig livet fullt ut.
Såg aldrig syrenerna med sin doft och när jag äntligen vaknade upp ur mardrömmen och sträckte på mig  ochlyfte blicken upp mot gullregnet så såg jag att blombladen låg i stora drivor på terassen som gul snö.

Jag tar igen det nu
Jag känner åter glädjen över att vara jag.
Att jag faktiskt är bra som jag är.
Framför mig har jag en spännande resa att lära känna mig själv.
Lära känna Anna-Karin så som den jag är och faktiskt trivas i mitt eget sällskap
Jag har fortfarande en tro på kärleken att få dela livet med någon men just nu är den viktigast personen i mitt liv JAG.


Försjön, Hult i Småland, Foto: Anna-Karin

Frozen.....

strawberry daiquari smakade underbart igår kväll på krogen.
Rekommenderas varmt just nu i hettan.


PIANOT



Lyssnar just nu på Michael Nymans  musik ur filmen "Pianot ". En film med otroligt vacker musik och fantastiska bilder från en storslagen natur på Nya Zeeland. Har ni mot förmodan inte sett filmen, GÖR DET NU! Den lämnar ingen oberörd.
 Jag inser att jag snart måste se filmen igen, kanske rentav köpa den idag när jag och barnen ska inhandla en DVD spelare (måste erkännna att jag ännu inte har någon). Sedan blir det filmkvällar med barnen om det inte är för vackert väder. Högt på filmlistan står Monty Python  och Nilecity för deras sjuka humur. Jag tror nämligen att jag kan behöva ett gott skratt just nu.

Musik för själen




För mig finns inget bättre än att lyssna på musik när jag är ledsen eller glad. En text i en låt kan ibland säga exakt det som jag känner och samtidigt få mig att bli helt lugn eller på gott humör. Lyssna och njut av Daniel Powters underbara röst och låt er fångas av känslan och orden i den här sången
Hoppas ni haft en bra midsommarhelg.
Kram Anna-Karin

En dag i taget...

Grubblar över allt som varit.
Vad blev fel?
Försöker förstå dig men inser att det är fel. Jag kommer kanske aldrig att förstå då vi inte tänker lika.
Just befinner jag mig mitt i en mardröm. Sover inte, äter inte.
Jag nyper mig i armen flera gånger om dagen och önskar att jag ska vakna upp.
Att det inte är tomt vid min sida av sängen.
Att DU ska ligga där bredvid mig precis som vanligt.
Åh vad jag önskar att livet  var precis som vanligt just nu och inte som ett stort vakum
Jag befinner mig i ett ingenmansland där inget är förutbestämt.
Min framtid som jag trodde jag visste något om känns nu helt öppen.

Jag trodde att jag skulle dela resten av livet med DIG.
Jag trodde att vi skulle få uppleva vår underbara dotter gemensamt.
Uppleva allt vi pratat om och drömt om tillsammans.
Jag trodde inte att du bara skulle försvinna så fort.

DU lovade mig evig trohet för fyra år sedan på en av mina lyckligaste dagar
Jag trodde på dig, trodde på dig då du sa att jag aldrig skulle behöva ta av mig min vackra vigselring.
Du lovade mig att älska mig för evigt i nöd och i lust.
Allt detta låter så banalt just nu men jag trodde verkligen på dig, därför är chocken stor nu när du inte längre vill.
Att du inte vill leva med mig längre och att du redan bestämt dig.
Att du redan ställt dig i kö till lägenhet
I torsdags packade du dina väskor medan jag var i stan.
Jag kom hem till en tom hall och tomma garderober.

Du säger att du tycker jag är en underbar person, en underbar vän och en fantastisk mamma.
Förlåt men jag förstår då ännu mindre vad som är fel?
Inser sakta att det kanske inte är mig det är fel på, att det kanske är du som inte klarar det här livet med mig.
Men faktum kvarstår, det är jag som sitter här med en känsla av ha blivit lurad, lurad på ett liv som jag trodde fanns tillsammans med DIG.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0