Grekland, augusti 2007
Jag sitter en sen eftermiddag och tittar ut över havet.
Det är alldeles stilla och lagom varmt
Det är bara vi där
I strandkanten letar Fredrik och Tyra krabbor
Jag tänker; det här är livet. Jag behöver inget mer än just detta

Igår eftermiddag kl 15.30  på sjukhuset i Tönsberg.
Efter ett förmiddgaspass utan rast  i stekande värme, och försök att förstå mig på rutinerna på Lungavdelningen blev jag inkastad till nästa prövning.

Kom till infektionsavdelningen och blev tilldelad fem patienter med en massa antibiotika dropp och för mig okända läkemedel  Lägg där till patientsalar som  har tre nummer för varje sal för att ytterligare förvirra.
Jag medger att jag svalde gråt minst tio gånger under kvällen och tänkte "Va fan utsätter jag mig för detta för?

 Var in till en ny patient med en läkare som mumlade något om några utslag som patienten hade mellan benen. Han bad mig att titta och jag blickade intresserat in mellan benen. Han ställde någon diagnos som jag inte vet vad det  var och jag försökte se ut som jag förstod. Nickade bara intresserat.

Det var är det här som kändes mest frustrerande. Jag är en person som vill ha full kontroll. När någon läkare hemma pratar om en sjukdom som jag inte vet något om så slår jag upp den eller frågar någon annan. Igår var allt ett ända stort virrvarr av oförståeliga läkemedelslistor och letande efter grejer. Mitt i allt detta är jag tacksam  över att alla var så snälla mot mig. Jag hade helt underbara medarbetare och patienter, patienter som erbjöd sig att skriva upp läkemedelsnamnet på en lapp då jag inte förstod vad de menade.

Kvällen gick hursomhelst bättre till slut när jag äntligen hade hittat alla patienter och lärt mig var läkemedlen fanns.
Och jag hann med en liten rast innan tio då mitt pass slutade. Då åt jag upp glassen som Brit hade köpt till mig.
Väl hemma somnade jag som en sten och drömde att jag drunknade flera gånger........
Min enda fundering nu är; Vad sjutton betyder "Lommeteller?"

Nu har jag kommit fram till Norge.

Efter en svettig och lång tågresa så anlände jag en timme senare kl. 23.30 i Tönsberg. Först gick jag åt fel håll så det tog ytterligare en halvtimma innan jag nådde mitt boende. De hade varit snälla och reserverat ett större och bättre rum åt mig då de tänkte att jag kommer att jobba mycket och därför kunde behöva lite avskildhet. Nu fick jag både dusch och toa på rummet.

" Byn" är just nu invaderad av en massa juniorseglare som gör upp något VM i segling. Frukostmatsalen var därför proppfull av brunbrända tonårsgrabbar med tränare.

Efter en god frukost begav jag mig ut för att hitta till sjukhuset där jag ska jobba imorgon. Det var inte svårt att hitta då det var bra skyltat. Vandrade genom en urmysig stad med gamla fina trähus i grått och vitt. Min inredningsintresserade hjärna gick på högvarv och jag ringde hem och sa till min man
- Jag vill fytta till Norge!!!!!

På avdelningen mottogs jag med stora famnen. Avdelningschefen hälsade mig välkommen och visade mig runt, gick sedan vidare till nästa avdelning som jag också ska gästarbeta på.

Efter besöket kände jag mig lite otålig att komma igång. Trodde inte att jag skulle få vara ledig så här en hel dag. Har hört av kompisar som åker att de ringer in dem för jobb hela tiden.
Hursomhelst så kunde  jag inte sitta på rummet och häcka och vänta på att de ska ringa så jag frågade om det fanns något ställe att bada på. Margaret på vandrarhemmet rekommenderade några stora dammar en bit härifrån. Jag packade därför badväskan och gav mig dit.
Nu sitter jag här röd som en kräfta efter en underbar dag i solen med en kopp nescafè latte och min dator.
Just nu är det bara en sak som fattas, min familj att dela detta med.

Jag ska åka till Norge.
Jag ska åka dit och jobba som sjuksköterska i Tönsberg, alldeles själv, utan min familj.
Just nu undrar jag vad jag har gett mig in på. Jag som alltid varit så modig, rest till Israel på Kibbutz när jag var nitton , tågluffat och båtluffat på egen hand.
 Men, det var ju tjugo år sedan och jag inser nu att jag har blivit fegare och bekvämare sedan dess.
Just nu är mitt största problem:
Finns det bredband på stället där jag bor?
Hur laddar jag min nya MP3 spelare (min son upplyser  att det "bara" är att stoppa i kontakten i datorn).
Vad är det för väder i Norge?

Får också oroväckande rapporter från en kollega som är i Norge just nu att jag måste tänka på vad jag säger. Vissa ord betyder inte alls likadant där som här. Hon gick de första dagarna och sa kudde om kudde. Det visade sig betyda pung på norska.
Mitt bemanningsföretag har varit så snälla att ge mig en norsk parlör . Jag tackar för det men undrar om jag inte dessutom skulle behöva en förteckning på ord jag bör undvika.

Jag återkommer snart med en rapport .