Härliga Flaysan 2







Jag har tidigare skrivit om Flaysan.
Min äldsta dotter har blivit kompis
med henne genom deras gemensamma
intresse för Danny i EMD.

Hon har varit här två gånger
och hon är så underbart härligt
busig och galen.
Hade jag haft en dotter till
hade jag velat att hon skulle vara som Flay.

I början på veckan så visade min dotter
mig så fint hon hade skrivit om mig till min födelsedag.
Så fint så att jag blev stolt, glad och rörd till tårar.
Se bara:

grattis grattis grattis till lovisas mamma anna-karin. <3
du är verkligen som en mamma för mig :) när jag kommer och hälsar på er där uppe i surahammar så blir jag ALLTID omhändertagen så himla bra. :') ni är som en andrafamilj för mig. :D <3 du är verkligen värd världens bästa födelsedag, för det är svårt att nå till en sån hög nivå på att vara en bra mamma som du ligger på. som tur var har jag världens bästa mamma, men jag har tänkt många gånger på att om inte jag hade haft en sådan bra mamma så hade jag varit sjukt avundsjuk på lovlaj. godhjärtare person finns inte. <3

Nu har mitt ego fått så att det räcker för lång tid framöver.


Rosa Bandet






Jag satt och såg på Rosa-bandet-galan i måndags kväll.
Där fick jag dela många livsöden,
livsöden där det gått bra och öden där det fanns en ensam man och moderlösa barn.

En kvinna sa att sedan hon fick sitt cancerbesked så ser hon på livet på ett helt annat sätt.
Barnen är snällare, barnbarnen sötare och världen utanför vackrare.

Vad är det som gör att vi inte kan uppskatta allt detta nu?
Jag vill inte vänta med det tills jag får en allvarlig sjukdom.
Det är vid såna tillfällen som jag är ännu mer säker på att jag i höstas gjorde rätt val.
Valet att välja familjen och mig själv.

För ett halvår sedan levde jag för mitt jobb.
Jobbade heltid som chef och fick inte tid för vare sig
mig själv eller min familj.
I våras så var det något i mig som sa stopp.
Jag  kände att jag inte kan skjuta upp livet till sen.
Det finns så mycket att njuta av just här och nu.

Så jag njuter,
av mina barn
min underbara man
och att få känna mig så där underbart väderbiten och levande
när jag varit ute i höstrusket med min fina hund

Kan det vara Brolle?


Rapport från kissträsket

Som ni vet så består mitt liv just nu av kissträning av liten envis valp
Det är mycket huttrande i arla morgon med pyjamas och kofta ute i trädgården.
När man fryser som värst så tar det längst tid.
Då ska det istället busas med vit plasthink, käkas löv och bitas i pinnar.
Jag tycker att jag ser på honom att nu är det dags för en liten kiss,
men när vi kommer ut så lägger han sig ner i det våta gräset eller
sitter och tittar på mig med en blick som säger
- Vad gör jag härute?

Trots allt jobb så är det härligt med det lilla livet. 
Jag önskar att alla barn fick växa upp med en hund.
Stod och betraktade min fyråring när hon ystert sprang omkring bland löven med Brolle efter sig idag
Jag verkligen hur det lyste glädje och liv om dem.
De har verkligen blivit riktiga "bästevänner".
Han följer henne vart hon går och gnyr när han inte ser henne.
Att gå på promenad utan henne går inte, men när hon är med så skuttar han glatt med.

Imorgon kväll så ska jag iallafall slita mig och gå på tjejmiddag.
Det ska bli jättetrevligt.


PMS

En gång i månaden förvandlas jag till ett pessimistiskt monster som tycker att livet är ett helvete och att ingen förstår mig.
Förra veckan skällde jag ut en läkare - med all rätt.
Blev förbannad på några ungar som sprang omkring i lekparken och slogs med snodda lysrör - med all rätt.
Skrev äntligen ett argt mail till mitt bemanninsföretag som jag fortfarande inte fått all reseersättning ifrån - med all rätt.
Sa till min man att han köpt en ful och för stor rock - inte med all rätt. Det var faktiskt ganska taskigt och jag ångrade mig genast och bad om ursäkt.

Jag blir lika förundrad varje månad
Fattar inte vad det är för fel på mig förrens efteråt
då jag får förklaringen.
PMS.
Min vän skojade och sa att jag kanske skulle döpa om bloggen till annaPMS.
Kanske borde man stänga in sig en gång i månaden för att skona omgivningen.
Vad tror ni?


DAGAR MED BROLLE




I fredags ca kl 17.30 var det en lycklig "matte" som lämnade Kennel Arligos.
Jag var så lycklig så att jag grät när jag satt där i bilen med vår lille Brolle i knät.
Första gången som jag är hundägare, och det till världens finaste hund.

Det var inte alls svårt att välja.
Han valde oss genom att krypa in under Fredriks jacka när han låg på golvet.
När vi tittade på honom såg vi att "He´s the one".

Det är en sådan cool valp.
Jo, han grät lite i bilen hem men sedan var han hur lugn som helst.
Han sov hela natten hade inget behov att ligga nära fast jag lagt en madrass på golvet.
Jag blev lite skraj när jag inte hittade honom på fällen bredvid ,
men det  visade sig att han lagt sig under fällen vid väggen.
Stackarn, han saknade väl sina brorsor som han legat huller om buller med.

Som ni förstår så är mina dagar inrutade numera
Brolle ska ha mat fyra gånger per dag.
Hungrig är han konstant. Just nu så ligger han och sover med huvudet på vattenskålen
i väntan på mat om en timme.
Däremellan ska han ut så fort han visar tecken på kissnödighet, vilket är ganska ofta.
Det känns som om jag känner vår baksida innan och utan just nu.

Återkommer snart, vi ses






FÖDELSEDAG

Har precis firat min 43-årsdag.
Nu blev det ju inte så mycket firande då jag hade lagt in nattjobb före och efter.
Det började iallafall mysigt med att min man hade tänt en massa doftljus i hallen när jag kom hem igår morse.
Uppe i vardagsrummet hade han dukat frukost och satt en fin bukett på bordet.
I prestent fick jag ett välbehövligt regnställ.

Sov en stund, men har en sån förfärlig hosta så jag vaknade snart.
Efter en stund kom min goa mor och hade med sig tårtingredienser och mat.
Av mina stora barn så fick jag en fin schal och ett par örhängen.
Det var natuligtvis min dotter som hade shoppat.
Jag tror inte att min son har köpt en present på flera år.
Han förlitar sig helt att min dotter ska fixa presenter till oss föräldrar.
Har funderat om det är nå´t nedärvt det där att det alltid (nästan)
är vi kvinnor som fixar och donar med presenter.

Sitter nu här på jobbet med en röst som är lika med noll.
Som tur är så sover patienterna gott så jag slipper kommunicera så mycket med dem.
Snart kommer vargtimmen och då gäller det bara att hålla sig vaken.
Vi hörs


Antar utmaningen från TyraTok

Har fått en utmaning av TyraTok.
Här kommer mina svar:

Vilken mat äter du ofta?

Thaimat och pasta
När du är på kalas, är du personen som sitter eller hjälper du till att duka av?
Jag hjälper nog till att duka av. Jag pratar så mycket så det är nog skönt att vila sig från mig ett tag.....

Var sitter du helst när du bloggar?
I Soffan
Köper du ofta Triss?
Nej, jag är med i med postkod-lotteriet. Köper triss kanske två tre gånger om året.

Vilket land eller vilken stad har varit din bästa semester?
Jag älskar Grekland. Har nog varit Grek i ett tidigare liv (känns det som) Har varit där..(måste räkna) 12 ggr.

Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Fyran, sedan kommer nog femman

Vilket är ditt favorit vin? 
Vitt, gärna chardonney eller chablis.

Jag utmanar:
Min dotter
Flaj
Kristin
Marita

EMPATI -NOT

Jobbade extra en dagtur i söndags.
Rondande läkare ondgjorde sig över en gravt förståndshandikappad tjej
 och de problem han hade med hennes vård
Kunde inte förstå hennes mamma som la ner sin själ och gav henne all sin kärlek.

När läkaren ifråga kallade patienten "DET" brast det inom mig.
Jag påpekade bestämt att det absolut inte är OK att kalla en människa så.
Läkaren vidhöll fortfarande att han tyckte att det var en " DET".
Jag blev så förbannad.
Hade helst velat be läkaren fara och flyga, men för arbetsrons skull höll jag mig.
Istället blev det en avvikelserapport skickad till hans chef.
Som orsak skrev jag bristande empati och respekt för patienten och anhöriga.
Hoppas att han får ett långt samtal med henne.

Som tur är så finns det många underbara läkare

Väntan

Nu är valparna sju veckor.
De blir bara sötare och sötare och busigare och busigare


De mesta sakerna är köpta.
Säng, koppel, leksaker mm.
I helgen ska vi valpsäkra hemmet och sätta staket.
Ledighet är inbokad så att jag kan vara med valpen

Igår var vi på IKEA och köpte nya hyllor.
Vi var tvungna att möblera om så att valpen skulle få ett eget hörn.
Den 24:e kommer han.
En vecka och en dag kvar

Gå gärna in och titta på Brolle med brorsor

http://www.arligos.se/


Mera roligt i fredags

Fredagen var en riktigt rolig dag.
Gick och småflinade hela dagen åt "argalappen.se"
På kvällen var jag och mina tonårsbarn på Konserthuset på Stand-up med
Özz, Soran, Måns och Björn.
Har aldrig gillat Özz något vidare men i fredags var det han som glänste mest.
Jag skrattade som en besatt.
Måns var som vanligt helt galen. Jag missar aldrig ett avsnitt av Extra, extra
Björn var bra, men mest gullig.
Soran lågmäld och lite mumlande.
Sammanfattningsvis alltså en bra kväll som avslutades med en god middag på  restuarang med mina underbara stora barn.
Nu tittar vi efter något mer att gå på tillsammans
Det är ju ändå de stunderna man minns.
När man gör något trevligt tillsammans



Fredagsgarv!!!

Sitter här och skrattar hysteriskt i min ensamhet.
Är inne på sidan http://www.argalappen.se
Här nedan kommer ett exempel.
Undrar vad chefen säger om jag sätter upp den här på personaltoan.


Om arslet just exploderat har man nog andra bekymmer


HA EN TREVLIG HELG!!!

Heja socialministern

Äntligen någon som skriver om den palliativa vården.
Ett ämne som jag brinner för.
 I dagens VLT intervjuas socialminister Göran Hägglund.  Han menar att arbetet med palliativ vård inte är den mest glamorösa. Den palliativa vården är satt lite på undantag. Han säger att det är lättare att prata om ny forskning inom hjärtvården. Att vi i vår kultur som regel betonar det vackra,friska och starka, men att vi också måste förbereda oss själva för den process som det innebär att åldras och dö.

Jag har hört att på Läkarprogrammet så ägnas ungefär en dag åt palliativ vård. Det märks ofta ute på vårdavdelningarna. Detta gör att vi som övrig sjukvårdspersonal  får ta hand om mycket frustration och onödigt lidande.
En läkare kan bestämma att patienten ska behandlas palliativt men sätter ändå in livsuppehållande åtgärder som antibiotikabehandling och dropp.
 Detta gör att patienten, som ändå kommer att dö, den sista tiden får lida. En döende  kropp kan inte tillgodogöra sig vätska utan reagerar med att vätskan gör att patienten blir rosslig och får svårt att andas Detta får vi som sjuksköterskor åtgärda med läkemedel som  minskar rossligheten.
 Dagen efter får patienten mer dropp och så håller man på sådär. Mitt i allt detta finns de anhöriga som troget vakar vid den döende. Som får uppleva allt detta lidande. Informationen från läkarna är ofta dålig till de anhöriga, ofta är det vi sjuksköterskor som får ta den biten med de anhöriga.

Att bedöma om en människa ska dö är svårt. Som läkare är man utbildad att rädda liv.
Jag är glad att den här frågan uppmärksammas. Vår sista tid i livet är också viktig

Regn

I två dagar har vädret varit fint.
På mina eftermiddagspromenader har jag sett grannar ute i sina trädgårdar som räfsat löv.
Idag på min lediga dag så skulle jag göra detsamma.
Vaknar upp av att regnet strilar och det är grått grått grått.
Trädgårsarbetet får vänta.
Istället njuter jag av min Mårbackapelargon som jag räddat undan frosten.



Grönt är skönt???




Ända sedan vi flyttade in i huset för fem år sedan så har vi förfasat oss över vår lilla ärtgröna toalett.
Inte bara väggarna är gröna utan även golvet.
När vi nu skulle renovera utrymmet bredvid funderade vi länge och väl vilken färg vi skulle välja.
Jag var länge inne på vitt (om ni läst min blogg förut så vet ni min förkärlek för den färgen)
Min man ville något annat.
Det är ju dessutom hans flickor som ska ha mest tillgång till utrymmet så jag kände att jag fick vara lite flexibel i mitt färgval den här gången.
Till slut så bestämde vi oss för en mild olivgrön färg. Till det ska vi ha ett fint draperi i guld och grönskimrande tyg.
Nu har jag tapetserat klart  och häromdagen när toadörren var öppen ser jag att färgen på tapeten har nästan samma färg som toaväggen.
Hur kunde det bli så???
Helt plötsligt så är inte toan så hemsk längre.
Fast jag funderar fortfarande på om jag inte ska måla toan vit...

Trött

04:37
Värsta tiden på jobbet..
Trött trött
Längar efter min kudde.
När jag kommer hem ska jag sova.


Tyras och mitt fredagsnöje


Tyra och jag har hittat ett fredagsnöje tillsammans.
Vi går på barnfredag på Västerås konstmuseum.
Där får barnen bli lite kulturella och betrakta konst samt göra egna bilder och skulpturer.
I fredags hade jag jobbat natt . Det var därför  lite osäkert om vi skulle gå, men jag mindes förra fredagen och vi hade så otroligt roligt Tyra och jag så jag kände att vi bara måste gå den här fredagen med.

Dagens tema var porträtt. Vi fick titta på en massa självporträtt av olika konstnärer och porträtt som konstnärer gjort av andra. Barnen fick sedan kommentera vad de såg på bilderna.
Det var ett porträtt uppe i den ena salen av en konstnär som målade av Tyras morfar när han var liten, Artur Enok Andersson. Jag berättade för Tyra att konstnären var så sträng så morfar vågade inte säga till när han var kissnödig, Därför kissade han på sig när han satt modell. Den tavlan hänger hemma hos mormor nu.

Barnen fick sedan gå till målarsalen och göra egna porträtt av sig själva eller andra. Tyra valde att göra en kopia av ett foto som vi hade med oss för att sedan måla på det. Både Tyra och jag blev fulla med färg av allt kladdande men resultatet blev superfint och pryder nu väggen till garderoben i hallen.




Förra veckans alster, Djungelhus med tyglblad och guldstammar

Lugn helg, ha ha

Trodde att den här helgen skulle bli lugn, men icke.
Jag har haft ett minst sagt hektiskt liv den senaste tiden.
Jobbat långvecka samt tagit extrapass två nätter. Dessutom har jag stressat med renoveringen av övervåningen då Fredriks tjejer är här i helgen. 
Det gick åt mycket svordomar när jag skulle tapetsera klart bl a bakom elementet. Jag slet och svettades länge och väl. När Fredrik senare kom hem och beskådade eländet (det blev bra efter tre omtapetseringar) så sa han att jag hade kunnat skruva bort elementfästena så hade det gått lättare!!!!????
Ja vad säger man då. Man lär sig av misstagen.

Fick sedan sent reda på i fredags eftermiddag att huset i helgen inte skulle bestå enbart av två barn från Stockholm utan av tre. Claras kompis ville följa med också. Fick sedan reda på när de kom hem att sällskapet även bestod av en hund av rasen Tibetansk spaniel. Så nu är vi sex plus en hund hela helgen. 
 Nu har de åkt in till stan för att hälsa på Farmor. Jag har fått det lugnt och skönt en stund. Skulle egentligen göra en massa nytta nu men fastnade istället här framför datorn. Ska snart göra ett ryck med listerna till det nytapetserade rummet. Men först ska jag nog ta lite fika och ...........
Det kommer en dag imorgon också






Jag påminns ständigt om...

"Allt kan man ta ifrån människan.
Utom en sak - den yttersta friheten
att välja förhållningssätt
till det som livet för med sig"

Viktor Frankl, som överlevde Auschwitz


I mitt jobb är jag ständigt nära döden.
Varje vecka så dör i snitt två stycken på min avdelning.
De flesta är gamla men ibland är de unga patienter. Unga patienter med tonårsbarn och småbarn. Personer som är mitt i livet precis som jag
Två kvinnor i min ålder  har den senaste tiden som fått sin dödsdom. Chansen att överleva mer än fem år med lungcancer som inte går att operera är minimal. Det enda man kan göra är att minska tumören och hoppas att den inte sprider sig till hjärna eller skelett. Man ger cytostatika eller strålning för att minska smärta eller spridning.
Många undar hur jag orkar att jobba med dessa patienter. För mig är svaret enkelt.
För mig är vården av döende, den palliativa, lika viktig som vården vi får när vi föds. Det kan kännas oerhört givande att få göra den sista tiden i livet för en människa bra. Att få stötta anhöriga och se till så att det blir bra ända till slutet.

Varje gång så tänker jag på att det kunde faktiskt vara jag. Hur skulle jag tänka och vad skulle jag göra om jag visste att jag inte skulle ha så långt kvar.  Att ha det jobbet jag har har gjort mig så oerhört tacksam, tacksam över att jag varje dag kan stiga upp från sängen till en ny dag då jag får träffa min underbara familj, åka till ett jobb som är meningsfullt, att ha ett hus och snart en liten hundvalp. När jag är ledig kan jag använda min kropp till att gå ut i skogen eller träna det jag vill. Jag bor i ett land där jag slipper vara rädd.  Runtomkring mig har jag vänner och familj som tycker om mig .

Jag tycker att  vi ofta tänker för mycket på vad vi inte har istället för att faktiskt uppskatta det vi har. Vi jagar efter oväsentligehter och yta istället för att stanna upp och ta till vara på det som är viktig.  Livet är ofta inte helt svart. Varje dag kan vi hitta något att faktiskt vara tacksamma för bara vi stannar upp och ser oss omkring
Åker vi på kurs så letar vi ofta fel istället för att se alllt som är bra. Vi skyller vårt eget dåliga mående på andras beteende och förstår faktiskt inte att vi kan välja hur vi vill må och hur vi vill reagera på människor i vår omgivning.
.
Jag får ofta höra att jag är så positiv och får då frågan hur jag ORKAR vara så positiv. För mig är svaret enkelt, jag orkar helt enkelt inte vara sur och tvär.

Jag har inte alltid kunna tänka så här. Jag har som de flesta andra blivit uppfostrad och lärd att det berodde på andra människor och olyckliga omständigheter när jag inte mådde bra och när jag inte kände mig glad och lycklig. De var alltid någon annans fel. Jag var ett offer för andra. Hur jag själv mådde och kände mig berodde på hur andra betedde sig mot mig. För några år sedan kom en bok skriven av Kay Pollak, en bok som har förändrat mitt liv. Den heter " Att välja glädje".  Den är ganska provocerande och gör att man som läsare måste tänka helt om. Vem har ansvaret för min lycka? Kan det faktiskt vara så att det inte är händelser i livet som drabbar mig som är problemet- utan hur jag väljer att hantera dem.





Vad försöker jag då säga med allt det här?
Jo, när livet nu är så kort. Har vi tid med att gå och vara olyckliga och sura. Borde vi inte varje dag försöka se det bra istället för det dåliga. Ta vara på dagen idag, för du vet aldrig vad som händer imorgon.


Nya bilder på små puppisar!!

Har mycket att göra just nu och skrivtorka.
Men gå in på
www.arligos.se och titta på hur stora valparna har blivit.
Notera att det är en som verkar mer framåt än de andra. Han står I matskålen och äter!!!!!!
Den 24/10 får vi hämta vår Brolle


Vi ses!!!


RSS 2.0