Skräcknatt
Vaknar kl 23.55 av att Fredrik sliter upp balkongdörren för att sedan kasta sig in igen.
Snabbt sätter han på sig byxor och tröja och störtar ner för trappan.
-Det är någon utanför vid bilen
Jag står kvar en stund men slänger sedan på mig en morgonrock och går sedan ner för trappan.
Jag hör Fredrik skrika på någon utanför på framsidan
-Vad gör du på våran tomt?
Killen ligger ner på mage i vår rabatt och Fredrik står och håller honom nere med hjälp av knät och med den andra handen har han ett polisgrepp om killens hand.
Killen skriker, inte så kaxig nu:
- Jag har inte gjort något, jag har inte gjort något.
Jag tänker att det är säkert bara en snorunge som är ute och busar och säger åt Fredrik att ta det lugnt.
Helt plötsligt som från ingenstans så ser jag en annan kille komma farande, maskerad med luvtröja och schal för ansiktet. I handen hålller han ett järnspett som är cirka 40 cm långt.
Jag blir livrädd och skriker åt Fredrik som precis hinner undan och rusar uppför trappan. Vi hinner precis stänga grinden till terassen då Fredrik får tag på en träsoffa och slänger den på killarna. De flyr granngatan upp.
Jag rusar in i huset och försöker ringa 112. Mina händer darrar och jag får slå numret flera gånger innan jag kommer fram.
Polisen skickar en bil på en gång. Som tur är så är en polisbil på väg från Västerås till Fagersta .
De passerar precis Surahammar då de hör larmet. De svänger in från 66:an och börjar jakten på förövarma.
Hemma sitter vi vid bordet i vardagsrummet. Mina stora barn har vaknat och vi känner oss ganska skärrade.
Vi pratar om vilka det kan vara. Min son berättar att det är stökigt i skolan och att det förekommer mycket droger.
Jag har hört det på ett föräldramöte för ett tag sedan jag också. De frågar om hur gammal han såg ut att vara. Tror att de kanske kan vara i 15-16 års åldern.
Efter ett tag kommer polisen. De har hittat en grabb som de vill att Fredrik ska identifiera. De frågar hur han känner inför det och Fredrik säger att det går bra.
Ut kliver en liten kille med huvjacka och schal.
- Inte var det jag , inte var det jag??????
Fredrik svarar:
- Nej det var inte du..
Tyvärr är det inte samma kille som Fredrik höll i och att identifera den maskerade är nästintill omöjligt.
Vi får iallafall reda på att killen erkänt att han varit där och att han namngivit sina kompisar.
Efter ett långt förhör av polisen går vi in igen.
Min stora dotter är så rädd att hon inte törs sova i sitt rum. Min son suckar och säger att han inte är ett dugg rädd och går lugnt in i sitt rum som ligger närmast vägen. Han somnar på en gång.
Vi går ut och hämtar gästsängen och baxar upp den för trappen till sovrummet. Vi lägger oss ner och försöker slappna av men det är omöjligt.
Vi ligger och pratar och jag försöker läsa lite i min deckare (precis som om inte verkligeheten vore spännande nog)
Fredrik kommer också och lägger sig efter en stund.
Klockan två så smäller det igen. Det låter som om någon har sparkat in en fotboll hårt mot garageväggen.
Skärrade smyger vi alla tre ner i mörkret och står och trycker bakom gardinerna i vardagsrummet.
Gatan är tom, likaså tomten.
Efter ett tag ser vi det, någon har kvaddat framrutan på bilen totalt. Den är helt krossad.
De har alltså kommit tillbaka och hämnats.
Vi får återigen ringa polisen. De kommer efter ett tag och konstaterar att det "BARA" rutan som är krossad och att det inte är andra skador på bilen.
Vi lyckas somna kl tre. Fredrik har tagit fram kofot och satt för källardörren så att ingen ska komma in utan att det hörs. Det blir några timmars sömn innan vi vaknar. Först så känns allt som en mardröm, sedan kommer den bistra verkligheten att det faktiskt har hänt.
Hela förmiddagen går åt till att förhöras av polisen. Fredrik hittar en ficklapma i rabatten som vi lägger in en låda. Den ska användas som bevis
Ikväll har Fredrik varit runt och pratat med grannarna, vi har bytt telefonnummer och lovat att vi ska hjälpas åt om det hörs något utanför och om det skulle hända igen. Vi har tagit fram spadar och satt vid dörren och ställt stolar framför altandörren.
Det var modigt av Fredrik att agera men jag törs knappt tänka på vad som skulle kunna ha hänt om jag inte varit ute och förvarnat honom. Kanske hade han fått men för livet av slag i huvudet.
Tack vara Fredriks agerande så sitter nu alla tre häktade och jag hoppas att vi på nåt sätt kan få ersättning för de skador de gjorde på bilen.
Snart så kommer vår hund till familjen. Jag tror att han ska få bli en vakthund.
Inte riktigt så här skräckinjagande kommer han nog bli....
Snabbt sätter han på sig byxor och tröja och störtar ner för trappan.
-Det är någon utanför vid bilen
Jag står kvar en stund men slänger sedan på mig en morgonrock och går sedan ner för trappan.
Jag hör Fredrik skrika på någon utanför på framsidan
-Vad gör du på våran tomt?
Killen ligger ner på mage i vår rabatt och Fredrik står och håller honom nere med hjälp av knät och med den andra handen har han ett polisgrepp om killens hand.
Killen skriker, inte så kaxig nu:
- Jag har inte gjort något, jag har inte gjort något.
Jag tänker att det är säkert bara en snorunge som är ute och busar och säger åt Fredrik att ta det lugnt.
Helt plötsligt som från ingenstans så ser jag en annan kille komma farande, maskerad med luvtröja och schal för ansiktet. I handen hålller han ett järnspett som är cirka 40 cm långt.
Jag blir livrädd och skriker åt Fredrik som precis hinner undan och rusar uppför trappan. Vi hinner precis stänga grinden till terassen då Fredrik får tag på en träsoffa och slänger den på killarna. De flyr granngatan upp.
Jag rusar in i huset och försöker ringa 112. Mina händer darrar och jag får slå numret flera gånger innan jag kommer fram.
Polisen skickar en bil på en gång. Som tur är så är en polisbil på väg från Västerås till Fagersta .
De passerar precis Surahammar då de hör larmet. De svänger in från 66:an och börjar jakten på förövarma.
Hemma sitter vi vid bordet i vardagsrummet. Mina stora barn har vaknat och vi känner oss ganska skärrade.
Vi pratar om vilka det kan vara. Min son berättar att det är stökigt i skolan och att det förekommer mycket droger.
Jag har hört det på ett föräldramöte för ett tag sedan jag också. De frågar om hur gammal han såg ut att vara. Tror att de kanske kan vara i 15-16 års åldern.
Efter ett tag kommer polisen. De har hittat en grabb som de vill att Fredrik ska identifiera. De frågar hur han känner inför det och Fredrik säger att det går bra.
Ut kliver en liten kille med huvjacka och schal.
- Inte var det jag , inte var det jag??????
Fredrik svarar:
- Nej det var inte du..
Tyvärr är det inte samma kille som Fredrik höll i och att identifera den maskerade är nästintill omöjligt.
Vi får iallafall reda på att killen erkänt att han varit där och att han namngivit sina kompisar.
Efter ett långt förhör av polisen går vi in igen.
Min stora dotter är så rädd att hon inte törs sova i sitt rum. Min son suckar och säger att han inte är ett dugg rädd och går lugnt in i sitt rum som ligger närmast vägen. Han somnar på en gång.
Vi går ut och hämtar gästsängen och baxar upp den för trappen till sovrummet. Vi lägger oss ner och försöker slappna av men det är omöjligt.
Vi ligger och pratar och jag försöker läsa lite i min deckare (precis som om inte verkligeheten vore spännande nog)
Fredrik kommer också och lägger sig efter en stund.
Klockan två så smäller det igen. Det låter som om någon har sparkat in en fotboll hårt mot garageväggen.
Skärrade smyger vi alla tre ner i mörkret och står och trycker bakom gardinerna i vardagsrummet.
Gatan är tom, likaså tomten.
Efter ett tag ser vi det, någon har kvaddat framrutan på bilen totalt. Den är helt krossad.
De har alltså kommit tillbaka och hämnats.
Vi får återigen ringa polisen. De kommer efter ett tag och konstaterar att det "BARA" rutan som är krossad och att det inte är andra skador på bilen.
Vi lyckas somna kl tre. Fredrik har tagit fram kofot och satt för källardörren så att ingen ska komma in utan att det hörs. Det blir några timmars sömn innan vi vaknar. Först så känns allt som en mardröm, sedan kommer den bistra verkligheten att det faktiskt har hänt.
Hela förmiddagen går åt till att förhöras av polisen. Fredrik hittar en ficklapma i rabatten som vi lägger in en låda. Den ska användas som bevis
Ikväll har Fredrik varit runt och pratat med grannarna, vi har bytt telefonnummer och lovat att vi ska hjälpas åt om det hörs något utanför och om det skulle hända igen. Vi har tagit fram spadar och satt vid dörren och ställt stolar framför altandörren.
Det var modigt av Fredrik att agera men jag törs knappt tänka på vad som skulle kunna ha hänt om jag inte varit ute och förvarnat honom. Kanske hade han fått men för livet av slag i huvudet.
Tack vara Fredriks agerande så sitter nu alla tre häktade och jag hoppas att vi på nåt sätt kan få ersättning för de skador de gjorde på bilen.
Snart så kommer vår hund till familjen. Jag tror att han ska få bli en vakthund.
Inte riktigt så här skräckinjagande kommer han nog bli....Nu har jag äntligen träffat Brolle med brorsor
DET HÄR INLÄGGET SKULLE EGENTLIGEN VARIT INNE I MÅNDAGS NU MEN EFTERSOM FÖRSÄKRINGSKASSAN INTE BETALAR UT VÅRA PENGAR SÅ STÄNGDES VÅRAT INTERNETKONTO AV ETT TAG .....
Nu är jag äntligen ledig efter en intensiv helg.
Har jobbat min långhelg som var lugn och skön.
I lördags så var vi och tittade på de små liven.
Jag är så fånig när jag ser något gulligt. Jag blev så rörd så att jag började gråta vid anblicken av dem.
De var verkligen små. Och så söta och underbara.
De hade precis ätit när vi kom så de var vakna. Hundmamman Maja fick gå ut då hon blir orolig när det är mycket folk omkring de små. I ett annat rum hörde vi de övriga fem hundarna som nyfiket skällde.
I en grön inhängnad så tultade de små runt med sina små tassar och kom glatt fram och bet i våra fingar.
Vi satt länge och klappade och gullade med dem men till slut var de så trötta att de ramlade ihop i en stor hög och somnade.
Vi fick även träffa hundmamman Maja som är en helt underbar hund. Den stackaren hade blivit hårt åtgången på sina tuttar då valparna bitit henne. Jag blev nästan kär i hundmamman och ville ta med henne hem med se det fick jag inte.
Gå gärna in på www.arligos.se och titta på nya härliga bilder.
Återkommer ikväll då jag har mycket att berätta.
Nu är jag äntligen ledig efter en intensiv helg.
Har jobbat min långhelg som var lugn och skön.
I lördags så var vi och tittade på de små liven.
Jag är så fånig när jag ser något gulligt. Jag blev så rörd så att jag började gråta vid anblicken av dem.
De var verkligen små. Och så söta och underbara.
De hade precis ätit när vi kom så de var vakna. Hundmamman Maja fick gå ut då hon blir orolig när det är mycket folk omkring de små. I ett annat rum hörde vi de övriga fem hundarna som nyfiket skällde.
I en grön inhängnad så tultade de små runt med sina små tassar och kom glatt fram och bet i våra fingar.
Vi satt länge och klappade och gullade med dem men till slut var de så trötta att de ramlade ihop i en stor hög och somnade.
Vi fick även träffa hundmamman Maja som är en helt underbar hund. Den stackaren hade blivit hårt åtgången på sina tuttar då valparna bitit henne. Jag blev nästan kär i hundmamman och ville ta med henne hem med se det fick jag inte.
Gå gärna in på www.arligos.se och titta på nya härliga bilder.
Återkommer ikväll då jag har mycket att berätta.
Drömmer om vitt...
Jag måste vara den bloggaren som uppdaterar mig sämst av alla...
Hursomhelst så kan jag inte skriva om jag inte känner för det, så´n är jag.
Dessutom så känns det som om all min energi just nu går åt till att planera och inreda vårt hus. Det finns hur mycket som helst att göra. Jag tror nog att listan skulle bli ca två A4 ark om jag skrev ner allt.
Min man och jag har lite olika åsikter om hur vi ska ha det hemma. Jag vill gärna ha vitt och lite gammaldags romantik och förändra med kuddar och annat i färg. Han vill gärna ha färg på väggarna och vill ha det lite mer modernt. Vi försöker därför att kompromissa en del. Just nu har vi kört fast och då blir våra projekt stillastående en tid.
Igår fick jag tidningen "Villaägaren". Det var "hemma-hos-reportage i ett hus som jag såg förra sommaren när vi stannade till i Bergs Slussar utanför Linköping. Jag blev helt såld på det där huset och jag hade kunnat ge hur mycket som helst för att få gå in och titta. Nu gick alltså min dröm i uppfyllelse och det var precis så där fint som jag trodde att det skulle vara. Hemmet är inrett i nytt och gammalt allt i vitt och svart. Fint utan att bli sterilt och kallt. Försökte precis att få in några bilder från tidingen men ni får nöja er med första sidan.
Här sitter den lyckliga ägaren på sin veranda...
Brukar också gå in på Jennys blogg (se mina favoriter) och förundras hur hon kan göra så fint med enkla ting. Jag blir alldeles grön av avund över hur fint hon har det.
Jag tänker att så fint kanske jag kan ha det när jag blir pensionär och när jag inte har tre barn, två bonusbarn samt två husdjur hemma längre.
Dream on , dream on....
Nu ska ska jag sova för jag ska jobba natt hela helgen....
Hursomhelst så kan jag inte skriva om jag inte känner för det, så´n är jag.
Dessutom så känns det som om all min energi just nu går åt till att planera och inreda vårt hus. Det finns hur mycket som helst att göra. Jag tror nog att listan skulle bli ca två A4 ark om jag skrev ner allt.
Min man och jag har lite olika åsikter om hur vi ska ha det hemma. Jag vill gärna ha vitt och lite gammaldags romantik och förändra med kuddar och annat i färg. Han vill gärna ha färg på väggarna och vill ha det lite mer modernt. Vi försöker därför att kompromissa en del. Just nu har vi kört fast och då blir våra projekt stillastående en tid.
Igår fick jag tidningen "Villaägaren". Det var "hemma-hos-reportage i ett hus som jag såg förra sommaren när vi stannade till i Bergs Slussar utanför Linköping. Jag blev helt såld på det där huset och jag hade kunnat ge hur mycket som helst för att få gå in och titta. Nu gick alltså min dröm i uppfyllelse och det var precis så där fint som jag trodde att det skulle vara. Hemmet är inrett i nytt och gammalt allt i vitt och svart. Fint utan att bli sterilt och kallt. Försökte precis att få in några bilder från tidingen men ni får nöja er med första sidan.
Här sitter den lyckliga ägaren på sin veranda...Brukar också gå in på Jennys blogg (se mina favoriter) och förundras hur hon kan göra så fint med enkla ting. Jag blir alldeles grön av avund över hur fint hon har det.
Jag tänker att så fint kanske jag kan ha det när jag blir pensionär och när jag inte har tre barn, två bonusbarn samt två husdjur hemma längre.
Dream on , dream on....
Nu ska ska jag sova för jag ska jobba natt hela helgen....
Jag har vänt på dygnet
Har jobbat två nätter nu den här veckan
Man blir lite "off" när man jobbar natt. Vet inte riktigt vilken dag det är och så är det risk att man vänder på dygnet.
Idag tvingade jag därför mig upp kl 14.00. Möttes av en glad överraskning när jag kom ner för trappan.
Min man hade åkt hem tidigare från jobbet och satt vid köksbordet och jobbade. Han ville umgås med mig då han ska åka iväg med jobbet imorgon.
I soffan så var det inte så muntert. Mina båda tonåringar har återinsjuknat med halsont för tredje gången så båda två var helt däckade. Tonåringar är riktigt sjuka då de inte rör datorn på en hel dag, är de skoltrötta så är de hemma men kan inte låta bli datorn.
Min man och jag fikade tillsammans och sedan gick vi ner till dagis och hämtade minsta dottern.
Det var underbart väder idag. Solen sken och det var varmt och behagligt.
På väg hem så kunde vi inte låta bli att ta en titt i djuraffären. Jag är så sugen på att köpa något till valpen.
Det känns nästan som när jag väntade bebis, man väntar, planerar och längtar.
Jag lyckade hålla mig, men vi fick med oss några goda råd på vägen. Vad vi kan köpa för säng bl a.
Det blir en liten plastbalja till att börja med med en gosig fäll. Sedan vill jag nog köpa en "beanbag" när valpen slutat gnaga.
Imorgon ska Tyra och jag ha mysdag. Vi ska nog åka och hälsa på någon eller bara göra något kul ihop.
Nu ska jag titta på sjukhuset och sedan blir det idol.
Man blir lite "off" när man jobbar natt. Vet inte riktigt vilken dag det är och så är det risk att man vänder på dygnet.
Idag tvingade jag därför mig upp kl 14.00. Möttes av en glad överraskning när jag kom ner för trappan.
Min man hade åkt hem tidigare från jobbet och satt vid köksbordet och jobbade. Han ville umgås med mig då han ska åka iväg med jobbet imorgon.
I soffan så var det inte så muntert. Mina båda tonåringar har återinsjuknat med halsont för tredje gången så båda två var helt däckade. Tonåringar är riktigt sjuka då de inte rör datorn på en hel dag, är de skoltrötta så är de hemma men kan inte låta bli datorn.
Min man och jag fikade tillsammans och sedan gick vi ner till dagis och hämtade minsta dottern.
Det var underbart väder idag. Solen sken och det var varmt och behagligt.
På väg hem så kunde vi inte låta bli att ta en titt i djuraffären. Jag är så sugen på att köpa något till valpen.
Det känns nästan som när jag väntade bebis, man väntar, planerar och längtar.
Jag lyckade hålla mig, men vi fick med oss några goda råd på vägen. Vad vi kan köpa för säng bl a.
Det blir en liten plastbalja till att börja med med en gosig fäll. Sedan vill jag nog köpa en "beanbag" när valpen slutat gnaga.
Imorgon ska Tyra och jag ha mysdag. Vi ska nog åka och hälsa på någon eller bara göra något kul ihop.
Nu ska jag titta på sjukhuset och sedan blir det idol.
Pappa
Hematologavdelningen Västerås lasarett den 16/9-98
Jag ligger bredvid dig i sängen och håller om dig hårt
Min kind är mot din hals
Du andas så svagt nu.
Jag känner hur din puls blir tunnare och tunnare för att sedan försvinna helt.
Det är ofattbart.
Jag stiger upp och öppnar fönstret för att din själ ska fara vidare någon annanstans.
En plats som vi som är kvar, inte vet var det är.
Kvar finns din kropp, men du är inte där längre.
Du är inte hos mig längre pappa.
Min älskade pappa, mina barns morfar.
Vi stod varandra så nära som bara en dotter och en far kan göra.
Du ställde upp för mig.
Delade mina intressen och lärde mig uppskatta det vackra i livet.
Vi diskuterade konst och litteratur och gjorde så mycket roligt tillsammans.
Jag var stolt över att vara din dotter och du var så stolt över mig.
Idag är det tio år sedan jag senast såg och kände dig.
Under de tio åren har det inte gått en dag som jag inte har tänkt på dig.
Vissa dagar har jag varit ledsen och gråtit över att livet varit så orättivist som tagit dig ifrån mig.
Vissa dagar har jag känt en glädje över att vi hade det så bra de åren vi fick tillsammans. Du har givit mig många fina minnen som jag kan berätta om och se tillbaka med glädje på.
Jag är så glad att jag skrev ner vad du betytt för mig och att du fick läsa det innan du dog.
Du sa ingeting när du läste brevet, men jag såg i din blick att du förstod vi inte skulle träffas så länge till.
Idag plockar jag Ringblommor, din favorit, och tänder ett ljus vid ditt porträtt.
Jag älskar dig pappa
Valparna
Valparna har nu blivit två och en halv vecka.
De växer och frodas och ammar sin stackars mamma så hon blir alldeles hålkindad.
Som tur är så har de nu även fått börja smaka lite välling.
Vill ni se hur det gick till så kan ni gå in på länken nedan.
http://www.arligos.se/
På lördag ska vi få träffa de små liven för första gången. Jag längtar..
De växer och frodas och ammar sin stackars mamma så hon blir alldeles hålkindad.
Som tur är så har de nu även fått börja smaka lite välling.
Vill ni se hur det gick till så kan ni gå in på länken nedan.
http://www.arligos.se/
På lördag ska vi få träffa de små liven för första gången. Jag längtar..
Malin Wollin - fotbollsfrun
Har sedan en tid prenumererat på Amelia. I varje nummer skriver Malin Wollin händelser ur livet.
Om ni har missat henne så måste ni bara börja läsa NU
Igår kväll så skrattade jag så hysteriskt att jag var helt slut efteråt.
Hon har även en egen blogg på aftonbladet.se under namnet "fotbollsfrun".
Såg att hon precis fått en son. Grattis Malin!!!!
Det var den helgen
Det har varit en lugn och skön helg.
Lite pyssel med hemmet och lite trevlig samvaro.
Vi håller på med återskapandet av väggarna nu efter Snickar-Bengans framfart.
Inte en vägg är rak eller jämn. Det kommer att gå åt mycket spackel eller en mycket tjock tapet.
Jag tror att det blir det sistnämda då jag HATAR att spackla.
Egentligen hatar jag inte att spackla utan jag tycker att det är så jobbigt när det blir dammigt när väggarna ska slipas.
Till råga på allt fick jag reda på att det inte enbart räcker med att spackla väggarna. Vårat hus är ju från trettiotalet. Då gipsskivan ännu inte var uppfunnen. Det innebär att tretexskivan som sitter under våra tapteter sväller när dagens tapetklister kommer på, och då kommer tapeterna spricka fortare än kvickt. Därför har jag i veckan även fått måla väggarna med oljefärg, vilket inte luktar speciellt gott.
Tyra hade fullt hus här igår med tre tjejkompisar vilket gjorde att vi fick lite tid till fortsatt pyssel med väggarna.
Fredrik tog sig först an väggarna med lite slipning. Han skulle sedan bättra på med lite oljefärg. För att inte få färg på sig så målade han i kalsonger och gula diskhandskar. Jag tog bort gamla tapeter.
Efter ett tag så märker jag att Fredrik är borta. Han är då nere och pratar med tjejerna som har blivit osams om något.
När han kommer upp så märker jag att han fortfarande går omkring i kalsongerna. Påpekar att det kanske inte är så lämplig klädsel då Tyras dagiskompis Hanna är hemma hos oss för första gången. kunde riktigt höra kommentaren när hon kom hem:
- Tyras pappa går omkring i kalsonger och diskhandskar hemma!!????
Helt naturligt, eller hur?
Idag söndag har vi bara latat oss och varit och haft trevligt med Fredriks jobbarkompis Katarina och hennes man Stefan.
De bor i Kvicksund och har precis byggt ut sitt hus med en våning till. Vi var väldigt avundsjuka på vidunderliga utsikt över Mälaren. Till och med från bastun hade man utsikt. SUCK! Vill också ha!!
Katarinas och Stefans dotter Elsa och Tyra visade sig vara samma skrot och korn. Lekte tillsammans från sekund ett.
Nu sitter jag här i soffan och småflinar åt uppföljaren till Bridget Jones dagbok, jag i ena hörnet och Lovan i andra hörnet.
Vi hörs!
Lite pyssel med hemmet och lite trevlig samvaro.
Vi håller på med återskapandet av väggarna nu efter Snickar-Bengans framfart.
Inte en vägg är rak eller jämn. Det kommer att gå åt mycket spackel eller en mycket tjock tapet.
Jag tror att det blir det sistnämda då jag HATAR att spackla.
Egentligen hatar jag inte att spackla utan jag tycker att det är så jobbigt när det blir dammigt när väggarna ska slipas.
Till råga på allt fick jag reda på att det inte enbart räcker med att spackla väggarna. Vårat hus är ju från trettiotalet. Då gipsskivan ännu inte var uppfunnen. Det innebär att tretexskivan som sitter under våra tapteter sväller när dagens tapetklister kommer på, och då kommer tapeterna spricka fortare än kvickt. Därför har jag i veckan även fått måla väggarna med oljefärg, vilket inte luktar speciellt gott.
Tyra hade fullt hus här igår med tre tjejkompisar vilket gjorde att vi fick lite tid till fortsatt pyssel med väggarna.
Fredrik tog sig först an väggarna med lite slipning. Han skulle sedan bättra på med lite oljefärg. För att inte få färg på sig så målade han i kalsonger och gula diskhandskar. Jag tog bort gamla tapeter.
Efter ett tag så märker jag att Fredrik är borta. Han är då nere och pratar med tjejerna som har blivit osams om något.
När han kommer upp så märker jag att han fortfarande går omkring i kalsongerna. Påpekar att det kanske inte är så lämplig klädsel då Tyras dagiskompis Hanna är hemma hos oss för första gången. kunde riktigt höra kommentaren när hon kom hem:
- Tyras pappa går omkring i kalsonger och diskhandskar hemma!!????
Helt naturligt, eller hur?
Idag söndag har vi bara latat oss och varit och haft trevligt med Fredriks jobbarkompis Katarina och hennes man Stefan.
De bor i Kvicksund och har precis byggt ut sitt hus med en våning till. Vi var väldigt avundsjuka på vidunderliga utsikt över Mälaren. Till och med från bastun hade man utsikt. SUCK! Vill också ha!!
Katarinas och Stefans dotter Elsa och Tyra visade sig vara samma skrot och korn. Lekte tillsammans från sekund ett.
Nu sitter jag här i soffan och småflinar åt uppföljaren till Bridget Jones dagbok, jag i ena hörnet och Lovan i andra hörnet.
Vi hörs!
En av de här ska bli min
I slutet på oktober kommer vår nya familjemedlem" Brolle Brolito" (Tyra har döpt honom)
Det är mycket att tänka på nu.
Var ska han sova?
Vad ska man köpa för hundbur till bilen?
Vad ska han ha för säng, koppel, mat mm mm mm
En sak är iallfall säker.Vi längtar allihopa efter att pussa den lilla mjuka magen och nypa honom i kinderna. Äntligen ska jag få min alldeles egna hund
Jag följer spänt deras utveckling på kennelns hemsida och tittar på bilderna och funderar på vilken som ska komma hem till oss.
Kanske blir det han som visar magen. Han verkar ball tycker jag.
Det kunde vara värre
Förra fredagen så var min äldsta dotter i Hallsta för att få en skymt av EMD som skulle spela på "En trappa upp".
Då hon inte har åldern inne för att komma in på krogen, så skulle hon och andra fans hänga utanför när de anlände. Det har ju hänt en hel del i Hallsta den senaste tiden så jag var lite orolig för henne. Vi bestämde därför att hon skulle ringa mig när hon ville åka hem, hur sent det än blev.
Jag jobbade kväll och när jag satt och rapporterade till nattsköterskan kom min kollega in och sa att jag hade samtal från dottern. Hon hade frågat om jag kunde ringa upp men enligt henne var det viktigt. Med darrande hand tog jag luren och fick veta att hon bara ville ringa och tala om att det var hur lugnt som helst i Hallsta och att jag inte behövde oroa mig.
På bussen hem från stan senare sitter jag framför två tjejer som pratar högt och ljudligt om att de fått öl av en äldre kille som de sedan skulle hem och bli fulla på. De tjejerna var i min dotters ålder.
Kommer på att det kanske är bäst att jag ringer och hör hur det går med dottern och för att kanske få veta en tid som jag ska hämta henne på. Blir lite orolig över att hon inte svarar, men efter många samtal till olika personer får jag tag på kompisen Anna på hennes mobil. Det visar sig att Lovisa hade lite dåligt batteri och därför stängt av mobilen. Får veta att EMD inte kommit än, men snart.
Hemma sitter jag och pratar med min man och min son. De kan inte förstå hur man kan åka till Hallsta och stå och hänga utanför en krog för att få träffa sina idoler i kanske tio minuter. Jag försöker förklara ,att det kan jag. Att man gör mycket tokiga saker i ungdomen och att jag kommer ihåg detta.
Berättar också om tjejerna på bussen och säger att jag är glad och tacksam över att min dotters fredags och lördagsnöje än så länge sträcker sig till att åka och titta efter EMD eller att träffa kompisar och blanda alkoholfri drinkar.
Jag är glad över att jag inte behöver hämta henne stupfull på någon fest eller i fyllecellen på polishuset.
Jag är också glad över att hon och hennes fyra kompisar har lovat varandra att inte dricka alkohol förrens de är arton.
Pessimister säger då att de kommer hon aldrig hålla, vänta bara tills de börjar gymnasiet och får nya kompisar. Kanske de inte kommer att hålla sitt löfte men varför ska jag oroa nu när allt är frid och fröjd.
Klockan tolv åker jag till Hallsta för att hämta henne. Hon har ännu inte ringt, men jag tänker att är hon inte redo att åka hem så får väl jag stå och hänga med fansen ett tag jag med.
När jag precis har kommit fram ringer hon. Jag går för att möta henne på baksidan av krogen. Där finns en lycklig dotter med några övriga fans. Hon är lycklig över att fått träffat Danny och resten av EMD och för att Danny luktade så gott. Får en kram av Carrå som jag redan tycker att jag känner via bloggen och sedan åker vi hem.
Väl hemma tänker jag på hur lätt jag har det som tonårsmorsa och hur underbara båda mina stora ungar är.
Innan jag somnar tänker jag på att det kunde vara mycket värre.
Lovan med kompisar och älskling på Rockbjörnengalan i år.
Då hon inte har åldern inne för att komma in på krogen, så skulle hon och andra fans hänga utanför när de anlände. Det har ju hänt en hel del i Hallsta den senaste tiden så jag var lite orolig för henne. Vi bestämde därför att hon skulle ringa mig när hon ville åka hem, hur sent det än blev.
Jag jobbade kväll och när jag satt och rapporterade till nattsköterskan kom min kollega in och sa att jag hade samtal från dottern. Hon hade frågat om jag kunde ringa upp men enligt henne var det viktigt. Med darrande hand tog jag luren och fick veta att hon bara ville ringa och tala om att det var hur lugnt som helst i Hallsta och att jag inte behövde oroa mig.
På bussen hem från stan senare sitter jag framför två tjejer som pratar högt och ljudligt om att de fått öl av en äldre kille som de sedan skulle hem och bli fulla på. De tjejerna var i min dotters ålder.
Kommer på att det kanske är bäst att jag ringer och hör hur det går med dottern och för att kanske få veta en tid som jag ska hämta henne på. Blir lite orolig över att hon inte svarar, men efter många samtal till olika personer får jag tag på kompisen Anna på hennes mobil. Det visar sig att Lovisa hade lite dåligt batteri och därför stängt av mobilen. Får veta att EMD inte kommit än, men snart.
Hemma sitter jag och pratar med min man och min son. De kan inte förstå hur man kan åka till Hallsta och stå och hänga utanför en krog för att få träffa sina idoler i kanske tio minuter. Jag försöker förklara ,att det kan jag. Att man gör mycket tokiga saker i ungdomen och att jag kommer ihåg detta.
Berättar också om tjejerna på bussen och säger att jag är glad och tacksam över att min dotters fredags och lördagsnöje än så länge sträcker sig till att åka och titta efter EMD eller att träffa kompisar och blanda alkoholfri drinkar.
Jag är glad över att jag inte behöver hämta henne stupfull på någon fest eller i fyllecellen på polishuset.
Jag är också glad över att hon och hennes fyra kompisar har lovat varandra att inte dricka alkohol förrens de är arton.
Pessimister säger då att de kommer hon aldrig hålla, vänta bara tills de börjar gymnasiet och får nya kompisar. Kanske de inte kommer att hålla sitt löfte men varför ska jag oroa nu när allt är frid och fröjd.
Klockan tolv åker jag till Hallsta för att hämta henne. Hon har ännu inte ringt, men jag tänker att är hon inte redo att åka hem så får väl jag stå och hänga med fansen ett tag jag med.
När jag precis har kommit fram ringer hon. Jag går för att möta henne på baksidan av krogen. Där finns en lycklig dotter med några övriga fans. Hon är lycklig över att fått träffat Danny och resten av EMD och för att Danny luktade så gott. Får en kram av Carrå som jag redan tycker att jag känner via bloggen och sedan åker vi hem.
Väl hemma tänker jag på hur lätt jag har det som tonårsmorsa och hur underbara båda mina stora ungar är.
Innan jag somnar tänker jag på att det kunde vara mycket värre.
Lovan med kompisar och älskling på Rockbjörnengalan i år.
Länge sedan jag skrev-mycket har hänt
Nu var det år och dagar sedan jag uppdaterade er på vad som hänt.
Det har varit mycket renoverande och jobbande på sista tiden. Våra två sista semesterveckor gick i stort sett åt till renovering och städning efter snickaren. Nu är iallfall taket klart och fönstren är isatta i både vardagsrum och övre hall. Det blev en otrolig skillnad. Istället för tre små rutor sitter nu enkelrutor överallt vilket gör att det blir ett otroligt ljusinsläpp. Det känns nästan som om grannarna har första parkett in tii vårt vardagsrum.
Har även jobbat i snart två veckor. Första veckan dag och sedan natt från och med i söndags
Innan sommaren så tog jag ett beslut. Jag tycker att jag de senaste åren när Tyra har varit liten har jobbat alldeles för mycket. Småbarnasåren har bara flugit iväg och jag känner nu att jag vill njutal lite mer av henne och av min familj.
Jag har därför från och med den här veckan börjat jobba natt. Ska jobba 73% så jag kommer att få mycket mer tid hemma.
Detta har också gjort attt jag kan uppfylla en annan dröm, nämligen att köpa en hund.
Min galne man tingade på en valp på Arligos kennel. Vi trodde aldrig att vi skulle få någon då det var tre hanvalpar tingade före oss men det visade sig bli 10 hanhundar så vi har gott om valpar att välja på.
V. 43 kommer vår nya familjemedlem hem till oss. Han ska heta Brolle (Tyra har döpt honom redan)
Gå gärna in och titta på de små underverken på www. arligos.se/valpar/majas valpdagbok
Återkommer snart igen, måste sluta då min dotter håller på och river bort tapeten i vardagsrummet (den ska bort så småningom men inte riktigt än)
Det har varit mycket renoverande och jobbande på sista tiden. Våra två sista semesterveckor gick i stort sett åt till renovering och städning efter snickaren. Nu är iallfall taket klart och fönstren är isatta i både vardagsrum och övre hall. Det blev en otrolig skillnad. Istället för tre små rutor sitter nu enkelrutor överallt vilket gör att det blir ett otroligt ljusinsläpp. Det känns nästan som om grannarna har första parkett in tii vårt vardagsrum.
Har även jobbat i snart två veckor. Första veckan dag och sedan natt från och med i söndags
Innan sommaren så tog jag ett beslut. Jag tycker att jag de senaste åren när Tyra har varit liten har jobbat alldeles för mycket. Småbarnasåren har bara flugit iväg och jag känner nu att jag vill njutal lite mer av henne och av min familj.
Jag har därför från och med den här veckan börjat jobba natt. Ska jobba 73% så jag kommer att få mycket mer tid hemma.
Detta har också gjort attt jag kan uppfylla en annan dröm, nämligen att köpa en hund.
Min galne man tingade på en valp på Arligos kennel. Vi trodde aldrig att vi skulle få någon då det var tre hanvalpar tingade före oss men det visade sig bli 10 hanhundar så vi har gott om valpar att välja på.
V. 43 kommer vår nya familjemedlem hem till oss. Han ska heta Brolle (Tyra har döpt honom redan)
Gå gärna in och titta på de små underverken på www. arligos.se/valpar/majas valpdagbok
Återkommer snart igen, måste sluta då min dotter håller på och river bort tapeten i vardagsrummet (den ska bort så småningom men inte riktigt än)
