Häromnatten när jag jobbade fick vi hjärtlarm.
En dam larmade på en sal och när vi kom in så var hon livlös.
Vi konstaterade att hon inte andades när vi kom in och sprang därför och tryckte på "hjärtlarmknappen".
Vilket adrenalinpåslag jag fick!
Som tur var så har jag nyss gått HLR utbildningen igen så alla kunskaper satt på plats.
Jag och min kollega fick starta HLR (hjärtkompressioner och inblåsningar)
Som tur är så arbetar vi på sjukhus, narkosläkare och narkossjuksköterska kommer väldigt snabbt.
Jag tror att det tog ca två minuter så var de på plats.
Numera har vi en automatisk defibrillator på sjukhuset. Den sköter allt automatiskt och ser om det finns någon hjärtaktivitet. Finner den någon så talar den om att inte defibrillera, eller om man ska fortsätta med hjärt-lung-räddning.
Vi jobbade hårt i ca 10-15 minuter men vi fick dessvärre inga livstecken från damen.
Hennes liv gick därför inte att rädda.
Damen var gammal och sjuk och hade vi fått liv i henne så hade hon säkert fått hjärnskador som följd.
Det kanske är en viss tröst, men det känns alltid hårt att inte kunna rädda ett liv.
Det värsta var att ringa dottern mitt i natten och meddela att hennes mamma avlidit.
Det hör till jobbet men  det är alltid lika svårt att lämna ett dödsbud som är oväntat. Speciellt på  telefon. Jag vill helst ha personen där så att jag kan stödja och trösta.
Efteråt satt jag och mina kollegeger och pratate om vi hade gjort allt rätt.
Det är viktigt att reflektera och se om man kan göra saker bättre.
Vi kom fram till att vi gjorde allt rätt men att vi kan förbättra en del praktiska saker.
Fast jag jobbat nästan tio år som sjuksköterska så har jag aldrig varit med om något hjärtstopp.
Hos oss så har vi  oftast inget hjärtlarm på våra patienter då de är för svårt sjuka.


Resten av natten gick fort och var ganska stressig. Vi hade två döende patienter med anhöriga där.
De hade mycket frågor och behövde mycket stöd.
När jag åkte hem på morgonen var jag helt slut. Både psykiskt och fysiskt.
Jag tog en lång promenad i skogen med hunden när jag kom hem och rensade huvudet.
Sedan sov jag gått länge länge.