Frozen.....

strawberry daiquari smakade underbart igår kväll på krogen.
Rekommenderas varmt just nu i hettan.


PIANOT



Lyssnar just nu på Michael Nymans  musik ur filmen "Pianot ". En film med otroligt vacker musik och fantastiska bilder från en storslagen natur på Nya Zeeland. Har ni mot förmodan inte sett filmen, GÖR DET NU! Den lämnar ingen oberörd.
 Jag inser att jag snart måste se filmen igen, kanske rentav köpa den idag när jag och barnen ska inhandla en DVD spelare (måste erkännna att jag ännu inte har någon). Sedan blir det filmkvällar med barnen om det inte är för vackert väder. Högt på filmlistan står Monty Python  och Nilecity för deras sjuka humur. Jag tror nämligen att jag kan behöva ett gott skratt just nu.

Musik för själen




För mig finns inget bättre än att lyssna på musik när jag är ledsen eller glad. En text i en låt kan ibland säga exakt det som jag känner och samtidigt få mig att bli helt lugn eller på gott humör. Lyssna och njut av Daniel Powters underbara röst och låt er fångas av känslan och orden i den här sången
Hoppas ni haft en bra midsommarhelg.
Kram Anna-Karin

En dag i taget...

Grubblar över allt som varit.
Vad blev fel?
Försöker förstå dig men inser att det är fel. Jag kommer kanske aldrig att förstå då vi inte tänker lika.
Just befinner jag mig mitt i en mardröm. Sover inte, äter inte.
Jag nyper mig i armen flera gånger om dagen och önskar att jag ska vakna upp.
Att det inte är tomt vid min sida av sängen.
Att DU ska ligga där bredvid mig precis som vanligt.
Åh vad jag önskar att livet  var precis som vanligt just nu och inte som ett stort vakum
Jag befinner mig i ett ingenmansland där inget är förutbestämt.
Min framtid som jag trodde jag visste något om känns nu helt öppen.

Jag trodde att jag skulle dela resten av livet med DIG.
Jag trodde att vi skulle få uppleva vår underbara dotter gemensamt.
Uppleva allt vi pratat om och drömt om tillsammans.
Jag trodde inte att du bara skulle försvinna så fort.

DU lovade mig evig trohet för fyra år sedan på en av mina lyckligaste dagar
Jag trodde på dig, trodde på dig då du sa att jag aldrig skulle behöva ta av mig min vackra vigselring.
Du lovade mig att älska mig för evigt i nöd och i lust.
Allt detta låter så banalt just nu men jag trodde verkligen på dig, därför är chocken stor nu när du inte längre vill.
Att du inte vill leva med mig längre och att du redan bestämt dig.
Att du redan ställt dig i kö till lägenhet
I torsdags packade du dina väskor medan jag var i stan.
Jag kom hem till en tom hall och tomma garderober.

Du säger att du tycker jag är en underbar person, en underbar vän och en fantastisk mamma.
Förlåt men jag förstår då ännu mindre vad som är fel?
Inser sakta att det kanske inte är mig det är fel på, att det kanske är du som inte klarar det här livet med mig.
Men faktum kvarstår, det är jag som sitter här med en känsla av ha blivit lurad, lurad på ett liv som jag trodde fanns tillsammans med DIG.

Underbara vänner och barns klokhet

Efter en vecka i mörker och gråt känner jag nu att jag sakta sakta håller på att resa mig
Jag försöker göra saker som jag mår bra av även fast  det tar emot.

I torsdags så var jag och min minsta dotter till Stockholm och Junibacken. Egentligen hade jag bara velat vara hemma och dra täcket över huvudet, men jag hade lovat henne detta sedan länge. Vi fick en fantastisk dag. Mitt hjärta blev varmt av hennes glädje över att åka tunnelbana, djurgårdsfärjan och för att få vara i en underbar sagovärld en hel dag. 

Jag har ett fantastiskt stöd från mina vännerJag vet att jag har flera ställen att fly till om tillvaron här hemma skulle bli för jobbig. Min familj finns också här för mig. Mina stora barn är helt underbara När jag har varit som mest nere har de bara suttit och hållit om mig. Ord har varit överflödiga, de har bara funnits där med sin kärlek och värme. Min lilla tjej ser att jag är ledsen men kan inte riktigt förstå. För henne är världen enkel och inget elände existerar. Häromdagen så frågade hon min man
- Pappa, är du arg på mamma?
- Nej, jag är inte arg.
- Pappa, älskar du inte mamma längre?
Detta ville han inte svara på utan undvek frågan. Istället gick hon till mig.
- Mamma, pappa kanske har glömt bort att han älskar dig. Jag ska påminna honom. Han har nog bara glömt.

Igår när jag återigen var ledsen så frågade hon återigen sin pappa.
- Pappa, älskar du mamma?
- Vi pratar om det just nu (svarar min man)
- Men pappa, du måste älska mamma! Hon är ju din fru!!!!!
Tänk om världen kunde vara så okomplicerad som den är i barnens värld.  Jag undrar ibland om vi vuxna kanske krånglar till det mer än vi behöver ibland.

 Just nu går vi här hemma och är artiga mot varandra. Vi bråkar inte utan tassar runt på tå. Jag är orolig för att säga något fel, göra något fel eller bara vara fel. Jag vet att jag inte ÄR FEL, men jag tror att ni kan föreställa er känslan. Känslan av ovisshet när jag inte  vet vad denna plötsliga förändring i vårt förhållande beror på.  iIveckan ska vi får professionell hjälp, kanske kan jag då, med hjälp av en tredje person, få svar på mina frågor.

Tills dess tar jag djupa andetag, skriver långa tacksamhetslistor och är snäll mot mig själv. Tänker på underbara stunder som jag och mina barn har och har haft tillsammans


Härlig dag i Grekland med de som betyder mest av allt för mig i världen


Rapport från ett blödande hjärta

Just när jag såg solen.
Just när jag trodde att jag tagit mig upp ur gropen kommer nästa grop, större och djupare än någonsin.
Ingen stege finns att ta sig upp på och jag finner inga vägar ut då det är mörkt mörkt mörkt.
Han sa förra veckan att han inte vet om han älskar mig längre. Han har "tappat känslan" för oss.
Har jag varit blind eller har jag inte velat se?
Just nu förstår jag ingenting, mitt hjärta är som ett stort sår.
Jag rannsakar mig själv och försöker förstå. Vad gick fel? Har JAG gjort något fel?
Tio år, betyder det ingenting. Han vill att vi ska prata men lämnar inga garantier. Säger att han är ledsen och att han inte vill göra mig illa.

Jag ber honom; lämna mig inte. Jag gråter och bönar.
Ber till en gud som jag egentligen inte tror på.
Hela jag är någon jag inte vill vara. .
En ledsen chockad varelse som inte kan tänka klart.
Jag håller fast vid den lilla strimma hopp som finns, att han fortfarande finns här hos mig.


RSS 2.0