Farväl, vinterpromenad och Åsby trädgård
Idag gick jag upp tidigt fast det var lördag.
Det tog emot men när jag väl är uppe tycker jag att det är underbart att ha en hel lång dag framför sig.
Min dotter skulle skjutsas till tågstationen för att hinna med ett tåg till stan som gick 7.22.
Hon skulle sedan bege sig till Jönköping till sin kompis Lovisa.
Min modiga tjej, 17 år gammal åker hon iväg till en tjej som hon bara träffat några enstaka gånger. De har bara träffats på Danny Saucedo konsterter eller när EMD har spelat. Deras gemensamma nämnare är Danny och det var så de lärde känna varandra via nätet. De som de inte vet om Danny är inte värt att veta. Nu skulle de träffas hemma hos henne, prata Danny, kolla på gamla idolprogram och naturligtvis heja fram EMD till Globen.
När jag ändå var uppe så gick jag en lång promenad med hunden i skogen. Det var så fantastiskt vackert. Solen var vackert orange och gick sakta upp bakom trädtopparna. Jag var tvungen att stanna var tionde meter och bara njuta. Jag tycker att morgnar är den bästa tiden på dagen. Det råder en skön stillhet som jag inte tycker infinner sig en på samma sätt på en kvällspromenad. Varje morgon tänker jag att jag måste ta med mig kameran nästa gång och föreviga detta men det blir aldrig av. Den glöms som vanligt kvar hemma i skåpet.
Efter en lång och härlig frukost med färskpressad juice begav vi oss till Hallstahammar och Åsby trädgård. Har ni någon gång vägarna förbi Hallstahammar så bara MÅSTE ni åka dit. Det är en av mina oaser här i livet. Jag är där minst en gång i månaden. Åsby har allt för en inrednings och orkidéetokig kvinna som jag. Jag skulle kunna köpa precis allt som de har därinne. Det går inte att åka därifrån utan att köpa något. Idag blev det en vacker glastillbringare och några fina trådkrukor i sk "luffarslöjd. I dem ska jag plantera lite vår i form av söta pärlhyacinter.
Mina "fynd" från dagens Åsby utflykt
Gå gärna in och titta på deras hemsida, eller njut av nedanstående bilder.
(Länk se nedan)
http://www.asby.nu/
Väl hemma så var det städning som gällde. Det är ju mindre kul men nu doftar det så härligt av citronsåpa i hela huset.
Snart ska vi sätta igång med matlagning och sedan ska jag sympatisera lite med dottern och rösta EMD till Globen.
Hoppas att ni får en bra helg.
Det tog emot men när jag väl är uppe tycker jag att det är underbart att ha en hel lång dag framför sig.
Min dotter skulle skjutsas till tågstationen för att hinna med ett tåg till stan som gick 7.22.
Hon skulle sedan bege sig till Jönköping till sin kompis Lovisa.
Min modiga tjej, 17 år gammal åker hon iväg till en tjej som hon bara träffat några enstaka gånger. De har bara träffats på Danny Saucedo konsterter eller när EMD har spelat. Deras gemensamma nämnare är Danny och det var så de lärde känna varandra via nätet. De som de inte vet om Danny är inte värt att veta. Nu skulle de träffas hemma hos henne, prata Danny, kolla på gamla idolprogram och naturligtvis heja fram EMD till Globen.
När jag ändå var uppe så gick jag en lång promenad med hunden i skogen. Det var så fantastiskt vackert. Solen var vackert orange och gick sakta upp bakom trädtopparna. Jag var tvungen att stanna var tionde meter och bara njuta. Jag tycker att morgnar är den bästa tiden på dagen. Det råder en skön stillhet som jag inte tycker infinner sig en på samma sätt på en kvällspromenad. Varje morgon tänker jag att jag måste ta med mig kameran nästa gång och föreviga detta men det blir aldrig av. Den glöms som vanligt kvar hemma i skåpet.
Efter en lång och härlig frukost med färskpressad juice begav vi oss till Hallstahammar och Åsby trädgård. Har ni någon gång vägarna förbi Hallstahammar så bara MÅSTE ni åka dit. Det är en av mina oaser här i livet. Jag är där minst en gång i månaden. Åsby har allt för en inrednings och orkidéetokig kvinna som jag. Jag skulle kunna köpa precis allt som de har därinne. Det går inte att åka därifrån utan att köpa något. Idag blev det en vacker glastillbringare och några fina trådkrukor i sk "luffarslöjd. I dem ska jag plantera lite vår i form av söta pärlhyacinter.
Mina "fynd" från dagens Åsby utflykt
Gå gärna in och titta på deras hemsida, eller njut av nedanstående bilder.
(Länk se nedan)
http://www.asby.nu/
Väl hemma så var det städning som gällde. Det är ju mindre kul men nu doftar det så härligt av citronsåpa i hela huset.
Snart ska vi sätta igång med matlagning och sedan ska jag sympatisera lite med dottern och rösta EMD till Globen.
Hoppas att ni får en bra helg.
Saltmannen
Läste i fredagens SvD att det kommit ut en ny bok av Joakim Arhammar, "Är det Saltmannen" .
Boken bygger på en sajt där man berätta sk "flehörningar " av låtar.
Det hela började med att hans kompis trodde att Petter sjöng "Är det saltmannen" när han i själva verket sjöng "Är det sant, mannen" Sajten är nu en hyllning till hans gamla klasskompis.
Artikeln är full med roliga exempel på hur människor har uppfattat texter. T ex en kvinna tyckte att Frälsningsarmén sjöng om "Barnarov" istället för "Barnatro", eller hur märkligt det var att BeeGees sjöng om att åka Finlandsfärja "Ah Ah Ah ah Stena Line. Någon har tydligen hört att Mauro Scocco i låten Sarah ger en ekivokt skildring av storstadens ensamhet då texten säger; Jag väntar i hörnet med säden i näven".
Själv minns jag att jag och min kompis stod och mimade till ABBA och jag trodde på fullaste allvar att de sjöng; "Mamma Mia here I go again, my my Honken har en syster" (Honken=känd hockeymålvakt på sjuttiotalet) Kommer också ihåg att jag hade många svengelska texter på min nio år äldre brors Johnny Cash låtar. Hur jag översatte dem kommer jag däremot inte ihåg. Och vad sjunger egentligen gruppen Kent sin fransk-svenska låt som var populär får några år sedan??. Jag hör "där valrossen bor".
En intervjuad psykolog i artiklen menar att vi hör det vi vill höra. Det är en generell princip att vi tolkar saker och ting så att det stämmer med våra förväntningar. Om jag tycker att jag hört något så hör jag samma sak igen. Hon förklarar att människans kognitiva system innehåller en massa knep för att slippa ändra uppfattning. Vi är mästare på att få verkligheten att stämma så att vi inte behöver ändra oss. Vi letar efter sådant som stämmer med det vi tror och ignorerar det som inte stämmer.
Är ni nyfikna på fler felhörningar kan ni gå in på saltmannen.se. Jag lovar många goda skratt.
Har ni några exempel på hur ni har uppfattat låtar?
Boken bygger på en sajt där man berätta sk "flehörningar " av låtar.
Det hela började med att hans kompis trodde att Petter sjöng "Är det saltmannen" när han i själva verket sjöng "Är det sant, mannen" Sajten är nu en hyllning till hans gamla klasskompis.
Artikeln är full med roliga exempel på hur människor har uppfattat texter. T ex en kvinna tyckte att Frälsningsarmén sjöng om "Barnarov" istället för "Barnatro", eller hur märkligt det var att BeeGees sjöng om att åka Finlandsfärja "Ah Ah Ah ah Stena Line. Någon har tydligen hört att Mauro Scocco i låten Sarah ger en ekivokt skildring av storstadens ensamhet då texten säger; Jag väntar i hörnet med säden i näven".
Själv minns jag att jag och min kompis stod och mimade till ABBA och jag trodde på fullaste allvar att de sjöng; "Mamma Mia here I go again, my my Honken har en syster" (Honken=känd hockeymålvakt på sjuttiotalet) Kommer också ihåg att jag hade många svengelska texter på min nio år äldre brors Johnny Cash låtar. Hur jag översatte dem kommer jag däremot inte ihåg. Och vad sjunger egentligen gruppen Kent sin fransk-svenska låt som var populär får några år sedan??. Jag hör "där valrossen bor".
En intervjuad psykolog i artiklen menar att vi hör det vi vill höra. Det är en generell princip att vi tolkar saker och ting så att det stämmer med våra förväntningar. Om jag tycker att jag hört något så hör jag samma sak igen. Hon förklarar att människans kognitiva system innehåller en massa knep för att slippa ändra uppfattning. Vi är mästare på att få verkligheten att stämma så att vi inte behöver ändra oss. Vi letar efter sådant som stämmer med det vi tror och ignorerar det som inte stämmer.
Är ni nyfikna på fler felhörningar kan ni gå in på saltmannen.se. Jag lovar många goda skratt.
Har ni några exempel på hur ni har uppfattat låtar?
Anno 1632
Text funnen i en gammal kyrka i Baltimore, daterad 1632.
När jag läser den här texten kan jag inte låta bli att reflektera på att det inte är så stor skillnad på människors inre tankar om livet idag.
VANDRA LUGNT i brådskan och larmet - minns vilken frid som det kan finnas i tystnaden. Lev i sämja med andra människor, så långt som det är möjligt utan att förneka dig själv. Hävda din sanning lugnt och högt. lyssna också till vad andra säger, även dårar och ignoranter har sin berättelse. Om du jämför dig med andra, kan du bli bitter och inbilsk, ty det kommer alltid att finnas någon som är bättre eller sämre än du.
Gläds åt det du uppnått och åt de planer du gör upp. Gör det du gör med hjärtat, hur oansenligt ditt arbete än är. När lyckan skiftar är det ett beständigt värde. Var försiktig i dina företag, ty världen är full av svek. Men låt inte detta skymma den sanna dygden, många strävara efter höga ideal och livet är fullt av hjältemod. Var dig själv och trotsa framför allt inte känslan: var inte cynisk inför kärleken, ty i jämförelse med all strävhet, kyla och alla besvikelser är hon evig som gräset.
Mottag sorglöst vad åldern bär med sig, uppge utan bitterhet ungdomens attribut. Uttveckla din själsstyrka, så kan den bli ditt värn vid plötslig olycka. Men plågas inte av fantasifoster. Mycket av ängslan föds ur ensamhet och leda. Behåll en sund diciplin, men var mild mot dig själv. Du är ett barn av värlsalltet, liksom stjärnorna och träden har du rätt att vara här, oavsett om det står klart för dig eller ej, betvivla inte att världsalltet är sådant som det borde vara. Förbli således i fred med Gud, vad du än tror om hans existens, vad du än upptas av och vad du än åstundar.
I gatularmet, i livets förvirring, förbli i fred med din själ. Med all sin förljugenhet, sin möda och sina skingrade drömmar är denna värld alltjämt härlig. Var aktsam, försök vara lycklig.
Sju sanningar om mig
Här kommer ännu en utmaning från TyraTok.
Jag ska skriva sju sanningar om mig själv.
Sanning nr 1
Jag är en otroligt sentimental person. Gråter väldigt lätt och ofta. Det räcker med att jag tittar på mina barn eller går ut i naturen. Jag gråter alltid när jag ser en sorglig (eller glad också för den delen) film. Jag gråter när någon idrottsman eller kvinna vinner. Hör jag en fin låt så gråter jag då med.
Sanning nr 2
Som motvikt till sanning nr 1 så är jag även en väldigt glad person. Jag får ofta höra: Hur orkar du vara så glad jämt?
För mig är svaret enkelt. Hur orkar man vara sur? Jag tycker att man alltid kan se något positivt i varje situation och finna mening även när livet känns tungt. Visst är jag ledsen och arg ibland men det går fort över.
Sanning nr 3
Jag är inredningstidningsberoende. Jag slukar alla inredningstidningar och drömmer om att själv ha tid att göra om mitt hem. Tyvärr så går inte ekvationen ihop med tre barn, två bonusbarn, hund och katt. Men ...jag drömmer vidare och målar en och en annan vägg ibland.
Sanning nr 4
Jag börjar gärna på saker men har svårt att avsluta någon då jag gärna vill börja på något nytt. Jag är en typisk ENFP person enligt Myers Briggs personlighetstest. Det är oss ENFP are du använder till att få ideér från. Ge oss en flaska vin och en kväll tillsammans så kommer det flöda inovativa förslag från oss. Sedan sätter ni in målgörare som kan avsluta de fina ideérna åt oss. Min man är likadan. Detta innebär att vi har en massa avslutade projekt hemma.
Men, vi har nu bestämt oss för att vi inte får börja på nedervåningen förrens övervåningen är klar...DET är en stor utmaning och vi längtar redan efter på att börja på något nytt.
Sanning nr 5
Jag är bra på att känna in stämningar och hur människor mår. Jag försöker alltid att bli bättre i min kommunikation med människor. Jag brukar säga att vara en bra sjuksköterska tekniskt är inte svårt. Det som är svårt är att förstå och möta människor där de är.
Sanning nr 6
Jag är en otroligt nyfiken person. Både på gott och ont. Det goda med det är att jag skulle inte ha några sysselsättningsproblem om jag blev arbetslös. Det finns ju så mycket man kan göra. Min nyfikenhet kan också vara av ondo för jag kan inte låta bli att tjata på min familj om vad de har köpt in present ill mig när jag fyller år eller till jul. Det har slutat med att de ibland har talat om det för att jag är så nyfiken.
Sanning nr 7
Jag ger mig in i saker utan att tänka ibland. Detta har gällt män, jobb och annat i mitt liv. Som ett ett exempel kan jag berätta att en kväll 1990. En kompis ringer till mig kl 22 och frågar om jag vill följa med till Frankrike och träffa tigrar. Självklart säger jag. Det visade sig senare att det var första säsongen av" Fångarna på Fortet "och att jag skulle vara med i TV. Jag ångrar mig inte idag men min dåvarande man tycket inte att jag var riktigt klok. Åka iväg till Frankrike med folk som jag inte känner och inte veta vad jag ska göra.
Jag har åkt på många smällar men haft otroligt kul och lärt mig mycket.
Jag brukar säga "aldrig ångra det man gjort, utan det man inte gjorde"
Bild nummer 6
Fick en uppgift av Anki att jag skulle visa bild nr 6 i mapp nr 6.
Det var väl då jag insåg vilken oreda jag har på mina bilder.
Jag har bara slängt in dem lite här och där.
Jag har börjat sortera en gång för länge sedan men inte hunnit färdigt.
Iallafall...
Det fick bli bild nr sex i min osorterade mapp.
Bilden ovan föreställer min dotter Tyra. Jag tror hon är ungefär tre år. På bilden har hon lånat sin pappas solbrillor och storasysters duntofflor. Troligtvis är bilden tagen på morgonen då hon har pyjamas på sig.
En härlig bild med mycket liv i. Jag får lite vibbar från 70-talet, eller vad säger ni?
Återigen så slår mig tanken. Var tog tiden vägen?
17 år - vart tog tiden vägen
Idag fyller DU, min första och största flicka 17 år.
Vart tog tiden vägen?
Jag minns det som igår hur lycklig jag var när jag fick se dig för första gången.
Jag ville så gärna att det skulle vara en flicka och till min stora glädje blev min önskan sann.
Anna Lovisa döptes du till, men du har många namn så som det blir på ett kärt barn
Ovi, Isa, Lovis och Lovan är några.
Säkert har du många fler bland dina vänner
"Slipping throug my fingers"
Den här underbara sången är till dig gumman.
Meryl Streep sjunger med ord som kunde vara tagna ur mitt hjärta.
Jag gråter varje gång när jag hör den. Både av sentimentala skäl och av de vackra greklandsbilderna.
Texten i sången påminner mig om den lilla flickan som jag en gång såg gå till skolan sin första dag med blå klänning och glugg mellan tänderna. Stolt och lycklig. Nu är du en fin och vacker tjej, en tjej med empati och kärlek för dina närmaste.
En tjej som jag ibland inte förstår mig på men älskar av hela mitt hjärta.
Vi har så många fina minnen tillsammans och jag vet att det kommer att bli flera.
Jag ser fram emot att få vara din mamma under din sista tonårstid och sedan som vuxen.
Jag älskar dig för allt vad du är och kommer att bli.
Ha en riktigt bra födelsedag!
Vintervitt
FOTOGRAF: MIN DOTTER LOVISA
Avsked
Fredag eftermiddag.
Snön falller med stora blöta flingor ner över kyrkan. Precis innan jag går in så slutar det snöa. Det blir alldeles stilla. Precis som om någon däruppe stängt av för att det ska bli frid för din skull en stund.
Det är dags för ett sista avsked från dig, en familjevän och barndomskompis.
Jag har aldrig sett så mycket människor förut.
Det är fullt till sista plats. Därinne en förlamande tystnad, en tystnad från människor som möts i samma sorg och för att ta farväl. Den ende som hörs är din femårige son, som pratar fritt och obehindrat som bara ett barn kan göra.
Framme vid altaret står en urna och ett fint fotografi av dig.
Gudstjänsten inleds med det otroligt vackra stycket ur Vivaldis konsert för pickolaflöjt och följs sedan av " För kärlekens skull" av Ted Gärdestad. När de första tonerna kommer och solisten börjar sjunga så brister det för mig. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna. Inget berör mig som musik.
Prästen talar så fint till dig. Hon berättar en historia om filman Narnia. Att när varelserna i filmen dör så kommer Aslan (lejonet i filmen) och hämtar dem med till Narnia. En plats som är vacker och underbar och där man träffar alla de människor som man älskat och som inte längre finns.
Jag tror att hon vill ingjuta hopp i oss alla och framför allt till barnen att ni någon gång kommer att träffas igen och då på ett mycket bättre ställe. Ett ställe utan smärta och lidande.
Jag går fram och lägger en ros vid ditt fotografi. På bilden så glad och levande vilket gör det så svårt att förstå att du inte finns. Det är den bilden jag vill minnas av dig. Inte den svårt sjuka, döende person som jag mötte på sjukhuset. Det var inte du som låg där inne på salen, så svag, mager och blek.
Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka i tiden. Att under åren så har våra familjer följts åt på olika sätt. Både i glädje och i sorg. Våra pappor var bästa vänner och vi umgicks som barn. En lördagkväll i ungdomen mötte jag din bror på krogen. Visst tycke uppstod men det blev aldrig han och jag. Jag vet att du tycket att det var synd. Du sa att du gärna hade velat ha mig som svägerska. Jag hade då dessvärre redan intresserat mig för mina stora barns far. När vi senare gifte oss så var det ändå självklart att du skulle sjunga på vårt bröllop.
När min enda son föddes så möttes din bror och jag på BB. Han fick en son samma dag. Ytterligare några år senare så fick min pappa och din pappa samma cancersjukdom och dog med några års mellanrum.
Och nu fick jag vara med dig på slutet.
På vägen tillbaka möter jag din man och din sons blick, bredvid sitter din mamma Jag går fram och kramar om dem och möter tårar i ögonen men även en tacksamhet.
Innan jag släpper taget säger de:
- Tack snälla du för vad du gjorde för henne på slutet. Vi var så tacksamma att just DU var där.
Jag fylls värme och kärlek, och vet inte vad jag ska säga. För mig var detta självklart och något som jag så gärna gjorde för dig. Att få ett tack var inget jag räknade med men era ord gör mig rörd och tacksam att jag fick vara med dig och göra din sista stund så värdig som möjligt.
Utanför kyrkan skiljs alla åt.
När jag åker hem känner jag mig tom. Mitt huvud värker av för lite sömn och av anspänningen som varit under eftermiddagen. På kvällen somnar jag ovaggad framför TV men innan jag somnar hinner jag tänka att meningen med livet ändå måste vara att finnas till för varandra och hjälpa varandra. Även i de svåraste stunder.
" Det är för oss solen går upp, lyser som guld för kärlekens skull"
Snön falller med stora blöta flingor ner över kyrkan. Precis innan jag går in så slutar det snöa. Det blir alldeles stilla. Precis som om någon däruppe stängt av för att det ska bli frid för din skull en stund.
Det är dags för ett sista avsked från dig, en familjevän och barndomskompis.
Jag har aldrig sett så mycket människor förut.
Det är fullt till sista plats. Därinne en förlamande tystnad, en tystnad från människor som möts i samma sorg och för att ta farväl. Den ende som hörs är din femårige son, som pratar fritt och obehindrat som bara ett barn kan göra.
Framme vid altaret står en urna och ett fint fotografi av dig.
Gudstjänsten inleds med det otroligt vackra stycket ur Vivaldis konsert för pickolaflöjt och följs sedan av " För kärlekens skull" av Ted Gärdestad. När de första tonerna kommer och solisten börjar sjunga så brister det för mig. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna. Inget berör mig som musik.
Prästen talar så fint till dig. Hon berättar en historia om filman Narnia. Att när varelserna i filmen dör så kommer Aslan (lejonet i filmen) och hämtar dem med till Narnia. En plats som är vacker och underbar och där man träffar alla de människor som man älskat och som inte längre finns.
Jag tror att hon vill ingjuta hopp i oss alla och framför allt till barnen att ni någon gång kommer att träffas igen och då på ett mycket bättre ställe. Ett ställe utan smärta och lidande.
Jag går fram och lägger en ros vid ditt fotografi. På bilden så glad och levande vilket gör det så svårt att förstå att du inte finns. Det är den bilden jag vill minnas av dig. Inte den svårt sjuka, döende person som jag mötte på sjukhuset. Det var inte du som låg där inne på salen, så svag, mager och blek.
Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka i tiden. Att under åren så har våra familjer följts åt på olika sätt. Både i glädje och i sorg. Våra pappor var bästa vänner och vi umgicks som barn. En lördagkväll i ungdomen mötte jag din bror på krogen. Visst tycke uppstod men det blev aldrig han och jag. Jag vet att du tycket att det var synd. Du sa att du gärna hade velat ha mig som svägerska. Jag hade då dessvärre redan intresserat mig för mina stora barns far. När vi senare gifte oss så var det ändå självklart att du skulle sjunga på vårt bröllop.
När min enda son föddes så möttes din bror och jag på BB. Han fick en son samma dag. Ytterligare några år senare så fick min pappa och din pappa samma cancersjukdom och dog med några års mellanrum.
Och nu fick jag vara med dig på slutet.
På vägen tillbaka möter jag din man och din sons blick, bredvid sitter din mamma Jag går fram och kramar om dem och möter tårar i ögonen men även en tacksamhet.
Innan jag släpper taget säger de:
- Tack snälla du för vad du gjorde för henne på slutet. Vi var så tacksamma att just DU var där.
Jag fylls värme och kärlek, och vet inte vad jag ska säga. För mig var detta självklart och något som jag så gärna gjorde för dig. Att få ett tack var inget jag räknade med men era ord gör mig rörd och tacksam att jag fick vara med dig och göra din sista stund så värdig som möjligt.
Utanför kyrkan skiljs alla åt.
När jag åker hem känner jag mig tom. Mitt huvud värker av för lite sömn och av anspänningen som varit under eftermiddagen. På kvällen somnar jag ovaggad framför TV men innan jag somnar hinner jag tänka att meningen med livet ändå måste vara att finnas till för varandra och hjälpa varandra. Även i de svåraste stunder.
" Det är för oss solen går upp, lyser som guld för kärlekens skull"
Härlig SPA-helg
I helgen har vi varit uppe i Tällberg i Dalarna.
Jag hade glömt hur otroligt vackert det är där uppe.
Min mamma fyllde 80 år så hon hade bjudit med sina nära och kära för att fira.
På fredagseftermiddagen inackorderade vi oss på Dalecarlia Hotel.
Ett hotell som ligger med otrolig utsikt över Siljan nästan högst upp i Tällberg.
Vi har ätit goda trerättersmiddagar och haft långa sköna promenader i de vackra omgivningarna.
Detta uppskattade även Brolle som naturligtvis fick följa med.
Han skötte sig exemplariskt för att vara på hotell första gången
Inga sönderbitna sladdar eller möbler. Han tuggade bara lite på toaborsten (urkk, han fick ingen gonattpuss sedan)
På lördagen tillbringade vi mest i hotellets SPA genom att simma i poolen och i bubbelpoolen.
Min äldsta dotter och jag hann även med ett pass på gymet.
På SPA avdelningen kunde man även beställa goda smooties och fräscha fruktfat att mumsa på medans man satt och tittade på utsikten över Siljan.
Min minsta dotter som älskar att bada hittade verkligen sitt paradis. Hon dök till och med i bubbelpoolen upp och ner. I början var vi oroliga att hon skulle drunkna då hon var under så länge men efter en liten stund tittade hon upp och kom med en av sina många härliga kommentarer
- Å här tittar jag upp...
På lördagskvällen samlades vi för att förfesta lite innne på mammas rum. Vi skålade i skumpa och jag hade plitat ihop ett tal som jag med tårar i ögonen höll för henne. Jag hade lite skrivkramp i början men det är märkligt vad bra man skriver efter ett glas vin.
Efter ännu en god middag så förflyttade vi oss till pianobaren och lyssande på en otroligt duktig kille som hette Erik.
Han kunde spela precis allt och vi önskade "My Way" med Frank Zinatra åt mamma.
Han spelade så bra så det var många som spontandansade framför pianot. Mest dansade en kvinna med en otrolig inlevelse. Vi blev helt förundrade att hon vågade släppa loss så inför alla. Helt plötsligt fick hon för sig att hon skulle dansa med min mamma. Jag vet inte om det var vinet men mamma följde glatt med och släppte loss ordentligt. Vi blev minst sagt förvånade att hon gjorde det. Min mamma är nämligen inte den spontana typen, hon brukar inte vilja dra till sig uppmärksamhet men det kanske är dags nu när hon blivit 80. Det var så härligt att se henne dansa runt där framme. Jag tror inte att hon har dansat ett danssteg sedan pappa dog för tio år sedan.
Kvällen blev rätt sen så vi kom nog inte i säng förrens vid tvåtiden. Då var jag ganska trött och framförallt Tyra som hade somnat i Fredriks knä i pianobaren.
I morse var jag vaknade jag tidigt av att Brolle satt och tittade på mig med bedjande blick. Vi tog därför en lång promenad i omgivningarna. Jag älskar att komma till nya platser och utforska närmiljön. Framför allt så tittar jag på hus och drömmer om att flytta in. Uppe i Tällberg finns det gott om mysiga timrade hus med små bodar till.
Just nu så skulle jag mycket väl kunna tänka mig att flytta dit och sitta på en verande och njuta av Siljans utsikt.
Pigga och med rimfrost i päls och hår kom vi tillbaka för att avnjuta en riktigt god hotellfrukost som verkligen innehöll allt.
Den här helgen var verkligen välbehövlig för min del då det som ni läst på bloggen varit tufft på jobbet. Nu har jag laddat batterierna och är redo att möta vardagen igen.
Helgen var helt enkelt underbar och det ska inte gå tjugo år igen innan jag återkommer till vackra Tällberg.Kanske åker vi dit redan i sommar.
