Efter en vecka i mörker och gråt känner jag nu att jag sakta sakta håller på att resa mig
Jag försöker göra saker som jag mår bra av även fast  det tar emot.

I torsdags så var jag och min minsta dotter till Stockholm och Junibacken. Egentligen hade jag bara velat vara hemma och dra täcket över huvudet, men jag hade lovat henne detta sedan länge. Vi fick en fantastisk dag. Mitt hjärta blev varmt av hennes glädje över att åka tunnelbana, djurgårdsfärjan och för att få vara i en underbar sagovärld en hel dag. 

Jag har ett fantastiskt stöd från mina vännerJag vet att jag har flera ställen att fly till om tillvaron här hemma skulle bli för jobbig. Min familj finns också här för mig. Mina stora barn är helt underbara När jag har varit som mest nere har de bara suttit och hållit om mig. Ord har varit överflödiga, de har bara funnits där med sin kärlek och värme. Min lilla tjej ser att jag är ledsen men kan inte riktigt förstå. För henne är världen enkel och inget elände existerar. Häromdagen så frågade hon min man
- Pappa, är du arg på mamma?
- Nej, jag är inte arg.
- Pappa, älskar du inte mamma längre?
Detta ville han inte svara på utan undvek frågan. Istället gick hon till mig.
- Mamma, pappa kanske har glömt bort att han älskar dig. Jag ska påminna honom. Han har nog bara glömt.

Igår när jag återigen var ledsen så frågade hon återigen sin pappa.
- Pappa, älskar du mamma?
- Vi pratar om det just nu (svarar min man)
- Men pappa, du måste älska mamma! Hon är ju din fru!!!!!
Tänk om världen kunde vara så okomplicerad som den är i barnens värld.  Jag undrar ibland om vi vuxna kanske krånglar till det mer än vi behöver ibland.

 Just nu går vi här hemma och är artiga mot varandra. Vi bråkar inte utan tassar runt på tå. Jag är orolig för att säga något fel, göra något fel eller bara vara fel. Jag vet att jag inte ÄR FEL, men jag tror att ni kan föreställa er känslan. Känslan av ovisshet när jag inte  vet vad denna plötsliga förändring i vårt förhållande beror på.  iIveckan ska vi får professionell hjälp, kanske kan jag då, med hjälp av en tredje person, få svar på mina frågor.

Tills dess tar jag djupa andetag, skriver långa tacksamhetslistor och är snäll mot mig själv. Tänker på underbara stunder som jag och mina barn har och har haft tillsammans


Härlig dag i Grekland med de som betyder mest av allt för mig i världen