Föräldramöte

Blev med kort varsel kallad till föräldramöte på sonens högstadieskola.
Anledningen var att vi skulle diskutera senaste tidens händelser i samhället gällande
alkohol, andra droger, klotter och skadegörelse.
De som ville diskutera med oss var skolan, polisen, fritidsgården, socialen och kyrkan.
Så långt är allt bra.

Väl på mötet får var och en av ovanstående berätta vad de har sett och vad de gör.
Vi får (som alla andra gånger) uppmaningen att hålla koll på vad våra ungdomar är,
gör och vilka de umgås med. Problemet är en liten klick på femton till tjugo personer. De vet vilka de på vilka ställen de håller till.

Polisen berättar att de just nu har ettt projekt där de har en polisbil som cirkulerar runt mer i samhället.
Det har visat sig ha effekt på brottsligheten. BRA!
Vi föräldrar får uppmaningen att agera när vi ser något som inte är OK.
Just DET kan vi kan vi nog alla bli bättre på, kanske är det inte så många som jagar efter ungar som slåss med lysrör eller agerar som min man gjorde då vi hade påhälsning av ungdomar den där natten i september (se "skräcknatt")

Några föräldrar berättar att de återigen startat föräldravandring ute på samhället.
De uppmanar oss, även fast vi inte ha ungdomar ute att bry oss om andras ungar
precis som de var våra egna,och därför ställa upp att gå ut och vandra på helgnätterna.
Ser vi något så behöver vi inte agera utan bara störa. Händer något allvarlig så ska vi tillkalla polis.

Vet inte om jag är ovanligt negativ och inte ser möjligheter i den här frågan, men vem ligger egentligen ansvaret på?
Det är klart att jag ska bry oss om andra ungdomar än våra egna. Det tycker jag att jag gör när jag ställer upp för föreningslivet mm. Men ska jag ut och vandra och jaga andra ungar när mina egna är hemma?
Jag går gärna ut på helger som Lucia, skolavslutning mm. Där kanske jag kan hjälpa eller ta hand om någon som druckit för mycket eller avstyra slagsmål.

Ett annant problem är att det inte händer så mycket när dessa ungdomar gjort något.
Socialen har inte lagen eller kompetensen att agera i såna här lägen. Jag skulle vilja se
fältassistenter ute i samhället.Eller varför inte återinföra en kvarterspolis som går runt
och snackar med ungdomarna. Pengarna som idag går åt till all skadegörelse skulle säkert
täcka en till två tjänster iallafall.

Tyvärr så är ju inte heller de föräldrar som har problem med sina barn där.
De har kanske för länge sedan gett upp.Vilket stöd får de i samhället,
hur ska de ha ork att ta tag i problemet med de grupptryck deras barn utsätts för?

Det jag tycker är tråkigt är att alla inom samhället jobbar på sitt håll. Jag skulle vilja, när jag kommer till ett föräldramöte, ha någon som tänkt ut en plan, eller iallafalla ett intiativ att sätta ihop en grupp av intresserade och sedan ha en uppföljning. Som det var igår så blir det en ren information och sedan händer ingenting mer.
Jag ville anmäla mig till föräldravandringen på plats (det är ju nu allt sker) men det gick inte för de skulle lägga ut kontaktpersonen på nätet. Det är så synd. Jag tror att de färäldrar som var där igår på mötet vill sina ungdomar väl och att många av dem kan tänka sig att göra något.

Som när det gäller allt annat så handlar det om kommunikation och jag tror att man måste fånga upp såna här problem mycket tidigare. Kanske ha obligatoriska föräldrautbildningar och stöd till de föräldrar som behöver.
Kanske är de som håller på nu "en förlorad skara barn". Enligt fritidspersonalen så har de som håller på inga drömmar eller visioner om sin framtid. De har inga inget intresse eller förslag på vad de vill göra med sitt liv.
Fritidspersonalen på vårt högstadie gör ett fantastiskt jobb. Skulle inte de finnas så skulle problemen vara mycket större.

Jag tror även att idag har många av oss vuxna för lite tid för våra barn.
Jag tror att när barnen kommer i tonåren så slutar många att prata med dem för att de är truliga och trotsiga.
De de egentligen behöver är ännu mer kärlek och omsorg. Prata om hur de har det och vara "lite jobbig" som förälder.
Att försöka göra upp regler tillsammans med barnet och sedan stå fast vid dem.
De här ungarna som förstör, drogar och stökar vill nog bara en sak.
Få UPPMÄRKSAMHET och KÄRLEK!

Godmorgon! Kul att du är tillbaka.



Jag tror man får tänka såhär, alla barn är ALLAS barn. Vi alla vuxna måste lägga ribban.Och de barn som är struliga har oftast föräldrar som inte har förmågan att vara det, varken vuxna, föräldrar eller föredöme.

Jag har jobbat på ungdomsgårdar och skola i 15 år och har startat föräldravandring.

Ungdomarna gillar det, det är en trygghet för dom.

Mina tjejer är ute ibland, men jag vet vilka de umgås med och jag vet vilka som inte är okej.

Deras kompisar vet vem jag är så. Vi har respekt för varandra.



Så, ha en skön dag!

Kram

Kul att ses även om det blev som hastigast! :o) Och kul att se den urcharmiga lille Brolle, vilken sötnos!

Det har väl i alla tider varit så att de föräldrar som skulle behöva gå ut och se hur deras barn beter sej och lever på sin fritid, de är inte där.

Godmorgon!

Hoppas du sovit gott.

Ha en toppenfredag!

Kram