Duktig flicka
Jag hade besök av min vän Helen häromdagen
Det är så härligt att träffa henne!
Vi har känt varann i elva år .
Vi gick sjukskötersketutbildningen tillsammans och sedan dess är
vi de bästa vänner.
Vi ses inte så ofta men när vi ses så är det så trevligt.
Vi käkade lunch och pratade pratade pratade.
Hon hade med sig otroligt gott smaksatt kaffe och en bok till mig.
Boken heter "Diagnos duktig", Handbok for överambitiösa tjejer.
Bokens budskap är:
Hur kommer det sig att så många unga kvinnor går sönder redan från början i sitt yrkesverksamma liv?
Var kommer beteendet ifrån? Vad gör man åt sin duktighet och måste man sluta vara duktig?
Den ger de sjukligt duktiga råd men även råd till de personer som lever runt omkring dem.
I boken så möter man sex unga tjejer som författarna djupintervjuat och där får man höra hur
deras liv ter sig två år efter det att de ändrat sina kravfyllda livsstilar.
Man får också råd om hur man tar sig ur duktighetsfällan.
Den här boken skulle jag behövt när jag var i tjugoårsåldern.
Då hade jag otroligt höga krav på mig själv.
Så höga krav så mina vänner tyckte att jag var omänsklig för jag lyckades med allt jag gjorde.
Vem vill egentligen vara vän med en perfekt människa?
Resultatet av det kom när jag var trettiotre och yttrade sig i panikångest och tre års terapi.
Jag önskar inte min värsta fiende det jag gick igenom då, men jag skulle heller inte vilja ha det ogjort.
Terapin satte hela mitt liv på sin spets och jag fick tänka igenom hur jag egentligen hade levt och resonerat.
Malin Berghagen sa i sitt sommarprogam för några år sedan att alla borde gå i terapi. Man kan likna terapin med en glasruta där livet kan te sig ganska suddigt. För varje gång man går terapi så suddar man bort det gamla och ser ut genom rutan och livet på ett annat sätt.
Terapin har gjort mig till en annan människa idag, en människa som tycker om sig själv och tar livet lite mer med en klackspark. Jag är inte alla till lags längre och känner vad jag vill mycket mer.
Jag säger NEJ, men framför allt JA.
Anledningen att jag fick boken nu var att jag skulle känna igen mig.
Helen var med mig under hela den här resan då jag mådde som sämst.
Hur bra jag än mår idag så är det nyttigt att komma ihåg och jobba med sig själv hela tiden.
Det är så härligt att träffa henne!
Vi har känt varann i elva år .
Vi gick sjukskötersketutbildningen tillsammans och sedan dess är
vi de bästa vänner.
Vi ses inte så ofta men när vi ses så är det så trevligt.
Vi käkade lunch och pratade pratade pratade.
Hon hade med sig otroligt gott smaksatt kaffe och en bok till mig.
Boken heter "Diagnos duktig", Handbok for överambitiösa tjejer.
Bokens budskap är:
Hur kommer det sig att så många unga kvinnor går sönder redan från början i sitt yrkesverksamma liv?
Var kommer beteendet ifrån? Vad gör man åt sin duktighet och måste man sluta vara duktig?
Den ger de sjukligt duktiga råd men även råd till de personer som lever runt omkring dem.
I boken så möter man sex unga tjejer som författarna djupintervjuat och där får man höra hur
deras liv ter sig två år efter det att de ändrat sina kravfyllda livsstilar.
Man får också råd om hur man tar sig ur duktighetsfällan.
Den här boken skulle jag behövt när jag var i tjugoårsåldern.
Då hade jag otroligt höga krav på mig själv.
Så höga krav så mina vänner tyckte att jag var omänsklig för jag lyckades med allt jag gjorde.
Vem vill egentligen vara vän med en perfekt människa?
Resultatet av det kom när jag var trettiotre och yttrade sig i panikångest och tre års terapi.
Jag önskar inte min värsta fiende det jag gick igenom då, men jag skulle heller inte vilja ha det ogjort.
Terapin satte hela mitt liv på sin spets och jag fick tänka igenom hur jag egentligen hade levt och resonerat.
Malin Berghagen sa i sitt sommarprogam för några år sedan att alla borde gå i terapi. Man kan likna terapin med en glasruta där livet kan te sig ganska suddigt. För varje gång man går terapi så suddar man bort det gamla och ser ut genom rutan och livet på ett annat sätt.
Terapin har gjort mig till en annan människa idag, en människa som tycker om sig själv och tar livet lite mer med en klackspark. Jag är inte alla till lags längre och känner vad jag vill mycket mer.
Jag säger NEJ, men framför allt JA.
Anledningen att jag fick boken nu var att jag skulle känna igen mig.
Helen var med mig under hela den här resan då jag mådde som sämst.
Hur bra jag än mår idag så är det nyttigt att komma ihåg och jobba med sig själv hela tiden.
Kommentarer
Postat av: Kattis
Ja, det är skönt när det blir lite kallare och hundarna inte blir så skitiga. Miona älskar ju att rulla sig i diverse dynga jämt. ;D
Ha en skön kväll!
KRAM
Postat av: Anki N
Nu förstår jag inte?? är du inte 20?
Nähä, jo men visst i sätt o sinne väl, där åldrar man väl aldrig. De enda som händer är
kroppen åldras
förståndet växer
annas är och förblir man den där lilla tjejen man alltid varit efter just 20:o.
Tjillevipp Anki
Postat av: TT
Vilken tur att du kom ur den "onda" spiralen.
Och vad härligt att ha en sådan underbar vän!
Trackback
