Läste detta på Sanna Lundells blogg i september.
Intressant läsning om hur samhället av idag  fungerar!

Jonas Gardell:

Jag lät installera en ny telefon, fick sedan en  skyhög telefonräkning,
ringde upp Telia och frågade...

-  Jag har en förfrågan angående en teleräkning jag har fått. Ni har  varit
hos mig och kopplat in ett nytt abonnemang och debiterat  310 kronor i
resekostnad.
Varifrån har man åkt för att det ska  kosta så mycket?
- De har åkt från Arbetscentralen, svarade  Telia.
- Var ligger Arbetscentralen?
- Det vet jag  inte.
- Ligger Arbetscentralen i innerstan?

- Ja, det  gör den.

- Själv bor jag vid Slussen, som du vet är  absoluta innerstan, hur kan
det kosta 310 kronor att resa den  sträckan?

- Det bara gör det, svarar Telia.

- Sedan  har ni debiterat "teleuttag" 140 kronor...

- Det är för  själva jacket.

- Men jag har ju mitt gamla jack kvar, ska  jag betala för det en gång till?

- Varför frågar du allt  detta?

- Jag heter Jonas Gardell och ...

- Du ska få  tala med någon annan.



Så går ännu en stund och  sedan säger en röst:

- Debiteringen!

- God dag,  säger jag, jag har blivit debiterad resekostnad 310 kronor  på
min teleräkning, och jag skulle vilja veta var den här  Arbetscentralen
ligger som man har rest ifrån.

- På  Norrlandsgatan ligger den.

- Nu är det så att jag bor vid  Slussen. Det är ju bara fem minuters resväg.

- Det kostar  det.

- Får jag fråga hur man har rest?

- Hur menar  du?

- Har man cyklat, åkt taxi...

- Man har åkt  bil.

- Hur kan det kosta 310 kronor att fara en kilometer  med bil? För 310
kronor
kommer man nästan till Arlanda i taxi,  tur och retur. För 310 kronor kommer
man till Norrköping med  tåg.

- Det har regeringen bestämt.

- Har regeringen  bestämt att det ska kosta 310 kronor att resa mellan
Norrlandsgatan  
och Slussen? Med tunnelbana kostar det tolv  spänn.

- Vad vill du egentligen?

- Jo, jag heter  Jonas Gardell och...

- Du ska få prata med Klas Gustafsson,  han har hand om sånt här.



Lite senare blir jag  uppring, inte av Klas Gustafsson utan av en kvinna
som vi kan  kalla Sonja. Sonja säger att Arbetscentralen inte ligger  på
Norrlandsgatan utan på Söder där jag bor. Då säger jag att  det ju i så
fall är ännu närmre till mig. Sonja svarar att 310  kronor plus moms är
Minimipris för en resa, en restimme 310  kronor.



- Men han har ju bara rest i fem  minuter.

- Gör ingen skillnad.

- Det gör det väl. Ni  har debiterat arbetskostnad också, en timme,  310
kronor.

- Det gör vi alltid.

- Men han  arbetade ju bara i femton minuter.

- Gör ingen  skillnad.

- Snälla ni, ni har ju inklusive resa och arbete  bara ägnat er tjugo
minuter
åt mig, ändå ska jag betala för två  timmar.

- Man måste ju skilja på resa och arbete. Såna är  reglerna. Man betalar
för varje påbörjad timme.

- Fast  man bara har arbetat och rest i tjugo minuter?

-  Visst.



Nu börjar en otäck tanke mala i mig, jag  måste fråga:

- Förlåt, om ni påbörjar arbetet 10.55 och  avslutar det 11.05, får man
betala för två timmar då?

-  Ja, det är ju två timmar.

- Nej, det är tio minuter, men ni  menar alltså att ett arbete som utförs
mellan 10.45 och 10.55  räknas som en timme medan ett arbete som utförs
mellan 10.55  och 11.05 räknas som två, fast den faktiska arbetstiden i
båda  fallen är lika lång.

- Ja. Så menar vi.  Ja.



Jag vill poängtera att citaten är ordagranna.  Till slut betalade jag 310
kronor för fem minuters resa med  bil. 310 kronor för femton minuters arbete
och 140 kronor för  ett jack jag redan hade. Plus moms.  Det här är
det Nya  Telia. Ett Telia som har gått på charmkurs. De är trevliga  som
fan. Och riktiga lurendrejare. Och nästa gång Telia kommer  till er, begär
att de stannar i en timme, för det har ni betalt  för. Åk sedan runt i deras
bil en timme, det har ni också  betalt för!



Hälsa från mig

Jonas  Gardell