Obalans
Man kan inte behandla sin kropp som jag har gjort den senaste tiden utan att det sätter sina spår.
Min kropp hade redan innan min axeloperation varit utsatt för en hel del stress, och de senaste veckornas frustration har inte gjort det bättre.
Jag har med åren lärt mig vad jag mår bra av och vad jag klarar av.
Jag har lärt mig att varva ner och att ta hand om mig själv.
Ändå hamnar man ibland i en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
En cirkel som snurrar på fortare och fortare och som till slut slungar ut en och får en att landa ganska hårt. Jag är där nu och jag ser varfär nu när jag har landat.
Det som är skillnad nu och för tio år sedan är att jag inte kunde ta mig ur det då. Jag hade inte verktygen och jag lyssnade inte inåt på vad jag ville. Jag gjorde då vad andra förväntade sig av mig. Gjorde det som jag blivit uppfostrad till, att vara en "duktig flicka".
En duktig flicka som alltid ska prestera. Jag försökte vara perfekt, inte sticka ut eller vara obehaglig. Jag försökte hela tiden vara andra tillags och tänkte sällan på vad jag ville. Jag såg svaghet som ett misslyckande och trodde alltid att jag måste ha ett snabbt och rätt svar på alla frågor. Utåt sätt så visade jag inte hur ont det gjorde i mig när jag någon gång gjorde bort mig.
Idag tänker jag "Du är tillräckligt bra som du är och idag bryr jag mig om mig själv på ett helt annat sätt. Jag är mer öppen för mina behov och vad jag vill. Jag tar livet idag mer med ett garv och har inga som helst problem när jag gör bort mig. Det är så befriande.Mina vänner har sagt att de gillar mig mer idag. Vem tycker egentligen om en perfekt människa? En människa som sällan misslyckas är ju inte mänsklig.
Nu mår jag alltså ganska dåligt. Trött, slutkörd och med en mun full med värk som ingen vet vad det beror på. Jag tror dock att jag har svaret. Min kropp säger ifrån. Den säger att "Nu får du f..n ta och skärpa till dig och lyssna på mig, du har inte tagit hand om mig som du ska de senaste veckorna".
Jag vet VARFÖR den säger ifrån. Min kropp är van vid rörelse. Båda på jobbet och på fritiden. Van vid hård och kraftfull träning i form av styrketräning, yoga och löpning. När jag mår dåligt skriver jag av mig. Sidvis med tankar och funderingar brukar fullkomligt rasar ur mig varje kväll. Inget av detta har jag kunnat göra de senaste veckorna. Visst har jag kunnat skriva, men min otålighet har gjort att jag låtit bli. Det har ju gått så långsamt med vänster hand.
Nu försöker jag leva med att jag känner så här, inte lägga skuld på mig att det blivit så här. Detta skapar ännu mera stress. Jag försöker nu ta hand om mig så gott det går. Leva med i känslan och hitta ett välbefinnande. Det blir inte bättre för att jag tänker negativa tankar och anklagar mig själv. Det gör inte min situation ett dugg bättre. Det som är gjort är gjort och jag kan bara konstatera att jag lärt mig något av detta också. Det är inte händelserna som får människor ur balans utan det är hur vi hanterar våra känslor i händelserna som får oss ur balans.
Hej på dig. låter som väldigt kloka och sunda tankar. Var rädd om dig'kramar
Emma
Att hamna i obalans är obalanserat...där var ju jag rolig...humm...Tror alla människor hamnar där någon gång i livet, för i det stora hela är de flesta människor lika i just att hamna i oblans i tillvaron. Många gånger vet man inte äns varför tror man, men ofta beror det på att man ställer för stora krav på sig själv helt enkelt. Man strävar o strävar. Du verkar tack o lov har hittat vägen ut o det känns skönt o bra. Tänk de finns människor som aldrig gör det - de går ner sig, eller man säger väl går i väggen.
Hoppas du kommer helt i balans snart igen, eller kanske redan är där. Tänker mycket på dig. Kramiz Anki N
Att hamna i obalans är obalanserat...där var ju jag rolig...humm...Tror alla människor hamnar där någon gång i livet, för i det stora hela är de flesta människor lika i just att hamna i oblans i tillvaron. Många gånger vet man inte äns varför tror man, men ofta beror det på att man ställer för stora krav på sig själv helt enkelt. Man strävar o strävar. Du verkar tack o lov har hittat vägen ut o det känns skönt o bra. Tänk de finns människor som aldrig gör det - de går ner sig, eller man säger väl går i väggen.
Hoppas du kommer helt i balans snart igen, eller kanske redan är där. Tänker mycket på dig. Kramiz Anki N
Oj länge sedan du var här. Hoppas allt är bra.
Önskar En god jul.
Kramiz Anki N
Jag tänker så på dej! Vad otroligt tråkigt att du fick göra dej av med Brolle... men jag hoppas att du kommer i balans både kroppsligt och själsligt snarast!
Det är skönt att slippa pendla men visst kommer jag att sakna det lugna livet i Sura på något vis.
Ha en bra fortsättning, kramar!
Hej vännen...kommer för att önska Dig ett gott slut på 2009 & Ett riktigt GOTT NYTT 2010 i glädje o harmoni. Var rädd om Dig.
kramiz Anki N
