Lyckokänlsor

Jag ger mig ut med hunden för att springa i skogen. Jag önskar att alla fick uppleva det jag känner. Nu speciellt när det är underbart klara och soliga höstdagar. Fälten vita av frost och träden som alltmer börjar skifta i gult, orange och rött.

Det gör mig så lycklig av att se min stora bruna hund som tumlar runt kring mina ben. Först springade i cirklar för att rätt var det är och dyka ner i ett dike han ser. Klafsar sedan runt i kärr och rycker upp ett grässtrå som han sedan nonchalant springer med i munnen. För att bli torr kör han torpeden i lingonriset. Jag skrattar för mig själv där jag springer bredvid.

Det finns något mediativt med att springa. Jag kommer in i en skön lunk och mitt huvud försätts som i trance. Endorfinerna får rusa runt i kroppen och jag blir euforisk en hel dag.
Det är bara jag, min andning och naturen som existerar. Ingenting känns jobbigt eller omöjligt. För varje meter jag avverkar så avverkar jag även ett hinder i mitt liv. För mig är löpningen, och har alltid varit, den bästa terapin. Det är där mina tankar är klara och rena och det är där jag kommer på mina bästa idéer.

Idag på min födelsedag fick jag presentkort av min bror från sportaffären. Det ska naturligtvis användas till nya löparskor. Vad annars??


Träningskompis med lååååång pinne

Men grattis! Små steg är också steg framåt, kram!

Först lägger jag en stor grattiskram här till dig!!! Ytterligare ett år är lagd till din historia, härligt!!

Lyckokänslor - humm...ja jag känner nästan dem när jag ser dig springa där, ser jycken som studsar upp och ner....härligt....livet går framåt...lycka är lyckokänslor....gott.

Kramiz Anki N

Jag läste hos någon annan bloggare att du opererat din axel. Då blir det inget springande på ett tag kan jag tro. Blir det promenader istället?

Ajdå, då blir det till att vara stilla ett tag om du är opererad!

Krya på dej-kram!