Underbara vänner och barns klokhet
Efter en vecka i mörker och gråt känner jag nu att jag sakta sakta håller på att resa mig
Jag försöker göra saker som jag mår bra av även fast det tar emot.
I torsdags så var jag och min minsta dotter till Stockholm och Junibacken. Egentligen hade jag bara velat vara hemma och dra täcket över huvudet, men jag hade lovat henne detta sedan länge. Vi fick en fantastisk dag. Mitt hjärta blev varmt av hennes glädje över att åka tunnelbana, djurgårdsfärjan och för att få vara i en underbar sagovärld en hel dag.
Jag har ett fantastiskt stöd från mina vännerJag vet att jag har flera ställen att fly till om tillvaron här hemma skulle bli för jobbig. Min familj finns också här för mig. Mina stora barn är helt underbara När jag har varit som mest nere har de bara suttit och hållit om mig. Ord har varit överflödiga, de har bara funnits där med sin kärlek och värme. Min lilla tjej ser att jag är ledsen men kan inte riktigt förstå. För henne är världen enkel och inget elände existerar. Häromdagen så frågade hon min man
- Pappa, är du arg på mamma?
- Nej, jag är inte arg.
- Pappa, älskar du inte mamma längre?
Detta ville han inte svara på utan undvek frågan. Istället gick hon till mig.
- Mamma, pappa kanske har glömt bort att han älskar dig. Jag ska påminna honom. Han har nog bara glömt.
Igår när jag återigen var ledsen så frågade hon återigen sin pappa.
- Pappa, älskar du mamma?
- Vi pratar om det just nu (svarar min man)
- Men pappa, du måste älska mamma! Hon är ju din fru!!!!!
Tänk om världen kunde vara så okomplicerad som den är i barnens värld. Jag undrar ibland om vi vuxna kanske krånglar till det mer än vi behöver ibland.
Just nu går vi här hemma och är artiga mot varandra. Vi bråkar inte utan tassar runt på tå. Jag är orolig för att säga något fel, göra något fel eller bara vara fel. Jag vet att jag inte ÄR FEL, men jag tror att ni kan föreställa er känslan. Känslan av ovisshet när jag inte vet vad denna plötsliga förändring i vårt förhållande beror på. iIveckan ska vi får professionell hjälp, kanske kan jag då, med hjälp av en tredje person, få svar på mina frågor.
Tills dess tar jag djupa andetag, skriver långa tacksamhetslistor och är snäll mot mig själv. Tänker på underbara stunder som jag och mina barn har och har haft tillsammans
Härlig dag i Grekland med de som betyder mest av allt för mig i världen
Rapport från ett blödande hjärta
Just när jag såg solen.
Just när jag trodde att jag tagit mig upp ur gropen kommer nästa grop, större och djupare än någonsin.
Ingen stege finns att ta sig upp på och jag finner inga vägar ut då det är mörkt mörkt mörkt.
Han sa förra veckan att han inte vet om han älskar mig längre. Han har "tappat känslan" för oss.
Har jag varit blind eller har jag inte velat se?
Just nu förstår jag ingenting, mitt hjärta är som ett stort sår.
Jag rannsakar mig själv och försöker förstå. Vad gick fel? Har JAG gjort något fel?
Tio år, betyder det ingenting. Han vill att vi ska prata men lämnar inga garantier. Säger att han är ledsen och att han inte vill göra mig illa.
Jag ber honom; lämna mig inte. Jag gråter och bönar.
Ber till en gud som jag egentligen inte tror på.
Hela jag är någon jag inte vill vara. .
En ledsen chockad varelse som inte kan tänka klart.
Jag håller fast vid den lilla strimma hopp som finns, att han fortfarande finns här hos mig.
Glass i sommar?
Min dotter söker sommarjobb.
Hon har sökt några men det har varit svårt
Har förstått att de flesta jobben går till de som redan är arbetslösa
Igår var hon på intervju för att sälja glass ner vid Västerås innebeach vid Lögarängen. På sommaren dras alla ungdomar dit för sol och bad och beachvolley. Så får hon jobbet blir det nog roligt att spana på alla snygga grabbar.
Jobbet är lite på lösa boliner då hon endast ska jobba då det är fint väder. Jag hoppas därför på strålande sol och värme från skolavslutning till skolstart.
På lördag ska jag följa med och prata med arbetsgivaren, hönsmamma som jag är.
I gropen...
Min blogg har varit tyst ett tag.
För en tid sedan skrev jag om att utvecklas.
Att inte ramla i samma grop om och om igen.
Nu har jag återigen ramlat i samma grop. Det gör inte lika ont längre men kroppen värker som av träningsvärk och i halsen finns den där klumpen av gråt. Kroppen har ärr av gropen sedan förut. Det smärtar men inte lika akut.
Jag har rest mig fortare och snabbare funnit svar och lösningar.
Jag har fallit i den här gropen många gånger förr men kravlat mig upp och trott att det ska vara den sista gången. Det är lätt att skylla på andra i det här läget. Att jag själv är utan skuld och att jag inte kunde ha gjort något. Livet är inte så enkelt. Det finns alltid något jag kan göra trots att det beror på yttre omsständigheter. Trots allt så har jag en tro på livet och på mina nära, och jag reser mig sakta. Jag sträcker på mig. Går med rak kropp och stolta steg. Det känns bättre så. Jag försöker se allt det som är bra i livet , samtidigt som jag försöker ha en plan för att undvika det som jag har tillåtit mig göra mig illa. Jag har lärt mig något den här gången också och jag vet att snart kommer jag inte ramla i samma grop igen och nu efter många dagar av mörker tycker jag att jag ser solen igen.
Fredag
Ensam i skogens tysnad med mina egna tankar.
Jag hämtar Tyra på dagis på vägen.
Blir varm och glad av hennes fnitter när hon springer ikapp med hunden.
Jag kan inte låta bli att betrakta mitt lilla underverk.
Hon håller på att bli en stor tjej där hon går och pratar om dagen som varit.
Visar alla nya skrubbsår och sina händer smutsiga och dammet från sandlådan.
Halvvägs är jag bara tvungen att stanna och hålla om henne.
Jag viskar i hennes öra att hon är underbar och att hon ska fortsätta att vara precis som hon är.
- Jag älskar dig underbara tjej, säger jag , innan vi går vidare hand i hand.
När vi kommer hem äter vi glass och hallon på terassen.
Underbart, nu har vi en hel helg tillsammans.
OM ATT UTVECKLAS
Jag går gatan ner
Det finns ett djupt hål
i trottoaren
Jag ramlar i.
Jag är förlorad. Jag är hopplös
Det är inte mitt fel.
Det tar en evighet att finna vägen ut
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål
i trottoaren.
Jag låtsas att jag inte ser det.
Jag faller ner igen.
Jag kan inte tro att jag är på samma plats!
Men det är inte mitt fel.
Det tar fortfarande lång tid att komma ut.
Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål
i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Jag ramlar fortfarandei det, det är en vana.
Mina ögon är öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag kommer ur det omedelbart.
Jag går samma gata ner.
Det finns ett djupt hål
i trottoaren.
Jag går vid sidan av hålet.
Jag tar en annan gata.
(Av okänd författare, ur boken "Att välja glädje av Kay Pollak")
Åtta nyanser av brunt
Det var inte mindre än åtto brorsor som kom både långväga och nära ifrån.
Brolle var klart störst tillsammans med brorsan Teddy som bor i Enköping. Det skiljde ungefär 6 kilo mellan den lättaste och största valpen. Brolle har nog mest anlag av sin pappa uppe i Norrland. Där är grabbarna verkligen grova och har mycket päls (se gärna på http://www.tjotte.com/)
Vädret kunde inte varit bättre den här lördagen med en sol som sken från en klarblå himmel.
Uppfödaren hade fixat lite aktivietet åt oss. Vi började med att gå en tipspromenad med frågor gällande rasen Labrador Retriver. Många frågor baserade på siffror och det är något som jag är helt omöjlig på att komma ihåg.
Sedan var det dags för lite fika och mingel.
Brorsorna blev helt galna när mamma Maja efter ett tag rusade ut och pussade sina stora pojkar. Det såg faktiskt ut som om de kände igen varandra.
Mamma Maja
Sedan visade Monika och John hur man ställer ut sin hund. Lite praktiska tips och råd.
Brolle tycker verkligen INTE att detta är kul. Han blir liksom lite stel när han ska springa runt i ringen. För min del gör det ingenting. Jag tycker nämligen att hunduställningar är lite fånigt, eller rättare sagt jag känner mig fånig när jag springer runt i en ring. Det är ju så mycket mer än att hunden är fin. Det gäller att visa honom rätt och jag tror inte att jag är den rätta för det jobbet.
Vi fick även prova på att träna våra hundar att apportera.
Brolle är lite cool och seg när det gäller såna saker. Om man jämför med de andra så är han inte den mest livfulla valpen. Han är mer en liten filosof som gillar att sitta och betrakta omvärlden, gärna lite ovanifrån som på vår terass på framsidan.
Efter ett tag så släppte vi in alla grabbar i en liten inhägnad. Vilket liv det blev!
Ett gytter av bruna glada valpar samt en svart och en gul som försökte hävda sig i den unga skaran.
Lite nervös blev jag att man skulle få med sig fel valp, men de kom så fint till sin matte eller husse när vi ropade deras namn. Men nog kollade jag en extra gång att det verkligen var Brolle jag hade med mig hem i bilen
Dagen avslutadesmed korvätning och prisutdelning från tipspromenaden. Vi vann inte men alla andrapristagare fick några tuggben som tröst.
Vi avslutade med en gruppbild. Det var inte lätt att få alla hundar att sitta stilla bredvid varandra och titta in i kameran.
Återigen vill jag hänvisa till Tjottes hemsida, det finns ingen som kan få sina hundar att sitta så fint på bild.
Lite "gula" labbar från Arligos tidigare kullar var också med.
En helt underbar dag med helt underbara hundar, vi hoppas på återseende snart .
Tyra badkarsdykare
Jag njuter av ledighet
Just nu så tycker jag att jag har det oförskämt bra.
Jag jobbar alldeles lagom mycket nu sedan jag började gå natt.
I min lediga vecka så går min dotter på dagis några timmar.
Det innebär att jag får mycket tid för mig själv.
Tid som jag inte hade förut.
Det gör att jag som idag kan ta en riktigt lång promenad med hunden.
Idag var det alldeles lagom varmt, soligt och alldeles tyst där jag gick i skogen. Bara fåglar som höll mig sällskap med sitt kvitter. Vattnet porlade inbjudande i bäcken, så Brolle var bara tvungen att hoppa i och plaska i alla diken han såg.
Finns det något härligare än att se en lycklig hund eller ett lyckligt barn. Jag blir alldeles varm i hjärtat av att se hunden få ett glädjefnatt i ett dike eller när han springer runt i cirklar på en äng, eller att se min dotter som just lärt sig cykla. Rak i ryggen av stolthet visar hon att, minsann kan hon starta och stanna alldeles själv.
Jag blir lycklig av att se allt det gröna som spirar i naturen och alla blommor som skjuter upp ur jorden.
Nyss så stod vitsipporna i full blom och nu står liljekonvaljerna på tur. Idag såg jag att häggen har knopp och snart efter det kommer den underbara tiden då syrenerna blommar.
Hoppas att ni också har tid att stanna upp och njuta av allt det vackra.
Foto: Min dotter Lovisa
Om du ska lära din dotter en sak
Efter ett mycket inspirerande föredrag för två veckor sedan så läser jag om hans böcker och reflekterar över det som står.
Hans budskap " Att välja glädje" kan för många kännas ganska provocerande. Hur ska jag alltid kunna välja glädje? Det kan vi inte alltid, men vi kan utvecklas så att vi befinner oss mer i glädje än i lidande genom vårt sätt att tänka.
Enligt Kay så ska vi inte bli lallande människor med pinglor runt fötterna som självutplånar oss själva. Utan tanken är att hans böcker ska lära ut hur jag kan undvika att göra mig själv till offer, och att inte acceptera - eller - själv ta på oss ansvaret för- andras negativa beteende.
Kay menar att skolan och vi vuxna borde lära våra flickor (och även pojkar, tycker jag) från årskurs ett och under hela skoltiden följande:
Det är aldrig kärleksfullt att låta sig missbrukas av någon, varken mot dig själv eller den som gör det.
Om du upprepade gånger kränks och misshandlas av din man, fru, din chef, din lärare, dina kamrater... så FLY.
VÄRDERA DIG HÖGRE. Eller som Grynet skulle ha sagt.
"TA INGEN SKIT"
Jag kommer att skriva mer om Kay framöver.
Grynet
Längta Grekland
Grekland har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. (Jag kommer återkomma till varför en annan gång).
När jag i vintras såg filmen "Mamma Mia" med underbara bilder från Skopelos så tårades mina ögon av längtan efter allt som är Grekland. Igår såg jag "Kapten Corellis Mandolin" med otroligt vackara bilder från Kefalonia och nu är min längtan ännu större.
Längtan efter det stora blåa kristallklara vattnet som bara finns i mitt Grekland.
Längtan efter folktomma stränder där man kan bada naken och njuta av tystnaden och en bra bok.
Längtan efter en grekisk taverna där jag sitter i solnedgången och sippar på min iskalla Retzina.
Längtan efter att se en glad liten rynkig grekisk gubbe på sin åsna en tidigt morgon glatt ropandes "kalispera"
Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi ses igen, mitt Grekland och jag.
Kefalonia en ö jag har kvar att utforska
Skrattets vecka!
Tänk vad härligt det är att skratta.
Att skratta så att man får värk i magen och ont i kinderna av att mungiporna har varit uppe för länge. Vi borde oftare göra saker som får oss glada. Förra veckan så fick jag skratta gott vid tre tillfällen.
Det första var när jag var på Kay Pollaks föreläsning. Hög igenkänningsfaktor och många härliga skratt om hur vi människor är och hur vi fungerar. Enligt honom så är det vårt ego som gör att vi oftare i livet väljer lidande istället för lycka. Han gav oss många verktyg och tankar om hur vi oftare kan välja glädjen istället.
Andra tillfället skrattade jag faktiskt åt mig själv.
Det uppstod en så tokig situation när jag var lite stressad iväg för att hämta min dotter på dagis. Jag hade precis vaknat efter att ha jobbat natt och när jag skulle iväg så ringde min man. I farten så pratade jag med honom samtidigt som jag satte mig i bilen och körde iväg. När jag kommit ca 500 meter så bröts helts plötsligt samtalet. Jag svor över Tele 2´s taskig mobil teckning och samtidigt i andra änden gjorde min man detsamma. När jag skulle prova att ringa på nytt upptäcker jag att jag pratat i hemtelefonen istället för mobilen. Väl hemma ringde jag skrattandes upp min man och förklarade vad jag hade gjort. Jag kanske var trött men jag skrattade så att jag grät. Mina barn såg lite oroande på mig och undrade hur det var med mig egentligen.
I fredags var jag och min son på Big Comedy med Peter Wahlbeck, David Batra, Petra Mede, Henrik Schyffert, Johan Glans, Johan Reborg och Lenni Norman. Även där flera timmars skratt. Bäst var nog David Batra med hög igenkänningsfaktor och Schyffert med sin brutala humor som oftast befanns sig under bältet. Denna kväll var absolut inget för känsliga människor, men för min son och jag som har exakt samma humor, typ Nile City, så var detta en höjdarkväll.
I kväll är det valborgsmässoafton. Det ser för en gång skull ut att bli en varm valborg. Hoppas ni alla får en bra helg!
Tyra och jag Valborg för två år sedan, fascinerade av alla raketer och fyrverkerier.
Kay Pollak
EFTERLÄNGTAT!
Han säger många kloka ord.
Jag vet att jag tjatat om detta förut, men har ni inte läst hans böcker förut så gör det NU!
Jag kan den utan och innan men hoppas ändå att seminariet ska bli givande.
Vad ska ni göra?
Ögonblick av storhet
En dag fylld av heliga ögonblick och närvaro med min minsta dotter.
Ett heligt ögonblick uppstår när två eller flera människor möts helt utan rädsla, när allt stämmer och när tiden upphör att existera. Det är alltid en stund av lycka. Så har det varit idag.
Jag har tagit in varenda ljud och känt varenda doft länge och intensivt.
Jag har studerat träden i skogen där vi vandrat sett alla vackra stenar och alla träd som knoppas.
Jag har sett hennes lyckliga skutt över stock och sten med hunden inte långt efter med en nyfunnen pinne i munnen.
Vi har suttit i en vitsippsbacke och aldrig har vitsipporna varit så vackra.
Jag har känt solen värma och jag har känt den lilla handen ömt krama min på vår promenad, hållit i den och betraktat den som om det var första gången jag såg den.
Vi har sett in i varandras ögon och allt har känts självklart och enkelt. Två sinnen har varit förenade.
På kvällen ser jag på henne där hon ligger bredvid mig i sängen. Hon tittar på förundrat frågar vad jag tittar på.
- På dig min älskade dotter, svarar jag. Tack för en helt underbar dag.
Jag får en puss till svar och en hård kram av de små mjuka armarna.
Snart ser jag ögonlocken slutas om de stora blå innan hon somnar.
Hela jag är fylld av kärlek.
Minnen av dagen
Existensiella frågor sent en lördagkväll
Jag: Jag vet inte.
Tyra: Snurrar den så här fort (visar snabba cirklar med armarna)?
Jag: Jag vet inte men vi kan ta reda på det imorgon.
Tyra: Varför ramlar man inte omkull när jorden snurrar, man borde ju bli yr i huvudet?
Jag: Därför att jorden är så stor att det inte känns.
Tyra tänker ett tag och kommer sedan in på ett helt annat spår.
Tyra: Hur vet man att någon är död?
Jag: Man ser eller hör inte att den andas och så känner man att hjärta har slutat slå.
(Håller handen på mitt hjärta)
Tyra: Vad händer om man står upp när man dör?
Jag: Då ramlar man ihop, men de flesta dör långsamt och är kanske sjuka och har ont innan. Som på mitt jobb du vet. Då får de en massa medicin så att de inte ska ha ont. Sen när de dör så tycker de nog att det är skönt för då har de inte ont längre.
Tyra: Nej när man är död kan man ju inte känna någonting så då kan man ju inte ha ont.
Jag: Neeeej.
Tyra: Då blir man bara aska.
Jag: Ja
Tyra: Den är grå.
Två minuter senare sover Tyra gott, nöjd med svaren på dagens frågor.
Däckstol
Jag ska nog köpa en sån här för pengarna istället...
Har alltid önskat mig en sådan och nu när solen har varit varm och underbar så vill jag inget hellre än att ligga och slappa i en så´n.
Som ni märker är jag född i stjärntecknet VÅGEN. Vi har lite svårt att bestämma oss så jag hinner nog ändra mig igen.
Lampa
Den perfekta lampan.
Lampan som jag letat efter och som skulle bli perfekt bredvid soffan i vårt nytapetserade vardagsrum.
När jag tittade på priset så fick jag en smärre chock!
2000:-, var det verkligen värt det?
Jag räknade snabbt att om jag jobbar två extrapass på jobbet så kan jag köpa den, MEN ÄNDÅ 2000:-
Några dagar senare så är jag var jag på IKEA. Hittar där en nästan likadan men mycket billigare.
Nu är frågan, är det värt att lägga ner tvåtusen för en lampa?
Är MIO lampan verkligen värd sina nästan 1600 kronor mer?
IKEAS LAMPA, 399:-
MIO lampa 1950:-Forever Young
Hoppas ni alla har haft en underbar påsk!
Vädret har ju inte tillåtit till att sitta inne och blogga precis. Jag har inte rört datorn på hela helgen, vilket faktiskt har varit ganska skönt.
De senaste helgerna har varit så trevliga.
Mycket umgänge med underbara gamla och nya vänner.
Har funderat på om det inte är på detta sätt man håller sig ung. Att ha det trevligt och umgås med varma och härliga människor. Jag vill gärna bli som de härliga männskor jag träffade för två veckor sedan på min svärsfars sjutiofemårsfest. Jag hade då två helt underbara åttio plus herrar till bordet. Den ena tränade två timmar på gymet fem dagar i veckan och solade solarium. Han tonade även håret brunt då han ville känna sig lite yngre. Ni skulle bara ha sett hans fru. Hon var sjuttiosex år och så vacker. Trodde inte att hon var en dag över sextio faktiskt, blev inte helt förvånad när jag senare fick höra att hon varit en av Sveriges högst betalda fotomodeller under femtiotalet. Vilken fart det var på festen. Vi "ungdomar" runt fyrtio orkade bara till klockan var tolv medan de övriga som närmade sig åttio höll ut till nästan halv tre.
Om ni tror att de som är äldre dansar till dansbandsmusik och lugnare tongångar så har ni totalt fel. På den här festen var det både reagge och ABBA som gällde. Hade det förekommit hårdrock så hade jag inte blivit förvånad över det heller.
Min bordsherre med fru
På söndagen efter festen så hämtade vi min äldsta dotter som varit och hälsat på Flaysan. Det var underbart att se Flay igen och kul att få träffa hennes föräldrar. Vi tog en tur in till Göteborg och käkade lunch innan vi åkte vidare hem.
Hoppas att vi snart ser henne igen! Med henne blir man som barn på nytt med alla hennes galna upptåg.
Älskade Flay!
Förra helgen var i iväg till Brolles brorsa i Fagersta. Vi tog en promenad i solskenet i Högbyn, en numera nedlagt skidanläggning och for sedan hem till Berit och Errkki för att fika. Busbrorsorna hade fullt upp med varandra och var inte stilla mer än tio minuter tror jag. Det var en trött hund som senare under kvällen fraktades hem till sin korg.
Brolles brorsa Sture, ganska lika, men lite vildare..
HOPPAS ATT ER PÅSKHELG HAR VARIT EN HELG MED UNDERBARA MÖTEN MED HÄRLIGA MÄNNISKOR SOM FÅTT ER ATT KÄNNA ER UNGA.
Snart Valborg
Jag + Waynes =sant
Waynes latte och brownies är bäst tycker Tyra och jag.
En given favorit när vi är i stan.
