Klockan kvart i sju hörs brummet av en Volvo 164 från 1974 på gatan. Några minuter senare så slår källardörren igen och sedan är det slut på friden. Bengan, vår snickare har anlänt. Efter ytterligar några minuter så hör jag att kofoten går lös på innerväggen utanför sovrumsdörren.Fönsterkupan utanför sovrummet är ett minne blott. Vi förstod att det var illa men inte så HÄR ILLA. Det har stått och runnit i väggen bortåt 10-15 år så det som återstår är ett mycket mörkt trä under väggen. Det luktar faktiskt lite svampskog där uppe nu. Jag skulle inte bli förvånad om vi hittade små vita champinjoner under tapeterna.

Om det ändå hade varit fint väder.. Då hade vi kunnat sitta däruppe och sola.