Har precis varit på Luciafirande på min sons skola.
Det kommer bli det sista (antar jag) för hans del då han går ut nian i vår.
Blev dock lite förvånad över att han ville vara med.
Hans medverkande i Luciatåg under uppväxten har varit mycket begränsad.
Han har haft någon slags skräck genom alla år att klä ut sig.
Under dagistiden fick vi börja med en del på tomtedräkten varje år.
Till slut, sista året på dagis så hade han alla delar på tomtedräkten på sig.
Under skoltiden så var han helst konferencier under uppträdanden som klassen hade.
Nu skulle han iallafall vara stjärngosse min pojke.
Det var inte det allra lättaste att få  tag på stjärngosselinne till någon som är 183 cm.
Jag kan informera att storlekarna slutar på 164 cm
Ett tag så tänkte jag köpa ett damlinne i L, men jag tror inte att han hade uppskattat att gå omkring med spets runt hals och ärmar.






Vilken skillnad det är ändå att lyssna och se ett Luciatåg på högstadiet och på dagis.
Det är något slags avslappnad stämning och lite blasé uttryck på högstadieungdomarna
En del av tjejerna tuggade till och med tuggummi under sången.
Men det hör väl till och jag var nog lika dan i  den åldern.

På dagis däremot går alla barn in för sången med liv och lust och även mer därtill.
Det är så härlig att se dem.
Det känns lite sorligt att jag nu bara har ett barn kvar som jag kommer att få se i Lussekläder.
Därför är det lika bra att passa på att njuta så länge det varar.
Åren går så fort.