En morgon på vårdavdelningen där jag jobbar hjälper jag en farbror på 95 år på med byxorna. Han sitter i rullstol och jag och min kollega måste böja oss fram med ryggen emot honom.
Plötsligt hör vi honom säga:
- Nej nu flickor fick jag något snuskigt i tankarna.
Jag tittar på honom och i hans rynkiga ansikte finns en glimt och ett pillemariskt leende.
Jag svarar:
- Ja, jag ser nog att du har något lurt i blicken.
Han flinar och svarar:
- Ja ni flickor, ni skulle bara veta hur det gick till i Folkparkerna på min tid.
Jag skrattar och svarar att jag mycket väl tänka mig att det gick ganska vilt till.

Jag önskar att jag också behåller den där nyfikenheten och den där levande blicken om jag blir 95 år.