En famn
Sitter i badkaret.
Jag sitter där för att få en stund för mig själv.
När jag tar mig den tiden kommer tårarna och tomheten.
Salta tårar rinner och blandar sig med badvattnet.
Jag känner och jag minns.
Vackra minnen kommer över mig.
Minnen som kunder fortsatt vara vackra om det fortfarande varit VI.
En kväll för länge sedan förvandlade DU badrummet till den bästa platsen på jorden.
Du gjorde det för mig när jag var trött och gravid och behövde något bra.
Jag fick komma hem till en oas av kärlek och omtanke.
Det tänker jag på nu när jag sitter där och gråter.
Plötsligt känner jag mig så ensam.
Ensam med ansvar, ensam med mina tankar och planer för framtiden.
Jag vet att jag klarar det och ibland känner jag mig oövervinnerlig.
Jag får höra av mina vänner att jag är stark och klok, men inom mig bor också den rädda, lilla och ensamma.
Den person som jag så sällan visar.
Jag önskar att jag någon gång kunde få kännna mig liten och svag i någons famn.
Att någon bara tog hand om MIG.
Att ha en varm och välbekant famn att krypa upp i nu när kvällarna blir mörka.
En famn utan krav och där jag kunde vara mig själv.
Tårarna är slut och vattnet börjar kallna.
Min lilla dotter kommer ner och undrar var jag är.
Vi går upp och kryper ner under täcket och jag somnar bredvid henne med hennes hand i min.
För en stund är allt bra igen
Jag sitter där för att få en stund för mig själv.
När jag tar mig den tiden kommer tårarna och tomheten.
Salta tårar rinner och blandar sig med badvattnet.
Jag känner och jag minns.
Vackra minnen kommer över mig.
Minnen som kunder fortsatt vara vackra om det fortfarande varit VI.
En kväll för länge sedan förvandlade DU badrummet till den bästa platsen på jorden.
Du gjorde det för mig när jag var trött och gravid och behövde något bra.
Jag fick komma hem till en oas av kärlek och omtanke.
Det tänker jag på nu när jag sitter där och gråter.
Plötsligt känner jag mig så ensam.
Ensam med ansvar, ensam med mina tankar och planer för framtiden.
Jag vet att jag klarar det och ibland känner jag mig oövervinnerlig.
Jag får höra av mina vänner att jag är stark och klok, men inom mig bor också den rädda, lilla och ensamma.
Den person som jag så sällan visar.
Jag önskar att jag någon gång kunde få kännna mig liten och svag i någons famn.
Att någon bara tog hand om MIG.
Att ha en varm och välbekant famn att krypa upp i nu när kvällarna blir mörka.
En famn utan krav och där jag kunde vara mig själv.
Tårarna är slut och vattnet börjar kallna.
Min lilla dotter kommer ner och undrar var jag är.
Vi går upp och kryper ner under täcket och jag somnar bredvid henne med hennes hand i min.
För en stund är allt bra igen
Kommentarer
Postat av: Anonym
Känsligt och vackert skrivet - som vanligt. Håller med dig och känner igen mig i dig i mångt o mycket: Utåt visar jag mig tydligen stark och framåt, men inombords allt som oftast rädd och orolig att göra fel. Ensam. Men vi har varandra vännen, säg bara till ifall du behöver hjälp.
Kramisar
Postat av: Emma
Hej där... Ja tyvärr drabbar ju oss livet med jämna mellanrum. Det känns tungt. TIllåt dig vara i känslan en stund men fastna inte. Det finns inga offer - bara frivilliga. Jag vet att det uttrycket gör ont och nästan knäpper en på näsan, men det är faktiskt så.
Sänder massor med omtanke och värme till just dig
kram
Emma
Trackback
