Min förändring under 2008
Så här i början av ett nytt år så sitter (iallafall) jag och tänker på året som varit och vad jag förväntar mig av det nya som kommer.
År 2008 var ett år som på många sätt var omtumlande. Det kändes som om jag behövde ha en förändring i mitt liv.
Jag behövde mer fritid, eftertanke och faktiskt göra det som jag vill istället för det andra förväntar sig av mig. För det sistnämda är verkligen något som jag gjort i allt för många år.
Efter bara ett år som nyutbildad sjuksköterska så blev jag tillfrågad på min nuvarande arbetsplats om jag ville bli ställföreträdande chef. Nyfiken och kunskapssugen som jag var så nappade jag direkt. Mycket för att jag hade ett otroligt stöd från alla på min arbetsplats. Efter bara ett halv år som stf chef så slutade min chef hastigt och lustigt.
En måndag när jag kom så fick jag ett mail att hon inte skulle komma till arbetet mer. Jag fick en chock och visste då inte hur jag skulle fixa det hela.
Kanske var det just därför jag fixade det i över ett år, för så lång tid tog det innan vi fick tag på en ny chef. Under tiden så ställde jag krav, krav på hjälp och på att inte kunna veta allt som förväntade sig av mig.
Detta år skulle jag inte vilja göra om men så här i efterhand så lärde jag mig otroligt mycket. Visst var stunderna många då jag grät på vägen hem och många var samtalen från mina arbetskolleger på icke arbetstid. Det kändes som jag arbetade dygnet runt. Men det hela var en otrygg situation även för dem så man kan säga att vi stöttade varandra under den här tiden.
2004 fick vi en ny chef och jag gick på mammaledighet. Jag fortsatte sedan som stf chef när jag kom tillbaka.
Nästa bakslag kom när min nuvarande chef fick en hjärntumör. Återigen så fick jag ta över skeppet..
Återigen satt jag där med allt ansvar som jag egentligen inte ville ha.
Nu har åren gått, min chef har blivit friskförklarad min i min hjärna spökade fortfarande det där OM, tänk om hon blir sjuk igen. Jag ville verkligen inte ta över en tredje gång. Under första delen av året som gick var mina tankar mycket på vad ska jag göra istället. Ska jag byta jobb? Ska jag vidareutbilda mig? Vad skulle jag göra för att inte tappa min komptens som sjuksköterska. Under åren som gått så har det blivit mest administrativt jobb och jag längtade verkligen efter att göra vanliga sjuksköterskesysslor.
Jag skriver ofta i en bok om kvällarna. I den boken skriver jag det som varit bra under dagen och det jag är tacksam för.
Jag brukar även skriva upp mina drömmar. En dröm som jag uppfyllde under 2008 var att åka till Norge och jobba. (Hur det var kan ni läsa om i bloggen).
På väg till Norge så läste jag i en veckotidning, jag tror det var TARA om en kvinna som inte hade levt det liv hon ville. Hon hade varit en stressad affärskvinna och mådde inte alls bra i det. I hennes liv fanns även en brun labrador, en hund som skänkt henne så mycket glädje och fått henne att landa i livet. När jag såg den här kvinnan stod det plötsligt klart för mig. Jag skulle göra det jag ville och jag skulle ha en brun labrador. Det är NU det här livet ska levas och inte sen.
När jag var tillbaka från semestern så gick jag med en klump i halsen in till min chef och sa: Jag ska inte sluta och jag ska inte ha barn, men jag vill börja jobba natt. Jag vill ta en time-out från mitt jobb som chef.
Min fantastiska chef blev naturligtvis ledsen över att inte få ha mig kvar men ändå glad över att jag ville stanna kvar, och jo det behövdes ju folk på natten speciellt då vi blivit av med en hel del kompetens.
Parallelt med detta så hittar vi en brun labradorhona som är parad med världens finaste hanne. Vi ställde oss i kö för en valp och jag sa att får jag inte en valp från den kullen så får det vara. Jag ville ha en valp som iallafall nästan skulle se ut som han. I oktober förverkligade jag ytterligare en dröm. Drömmen om en hund. Brolle kom till oss.
Nu sitter jag här. För några veckor sedan så sa jag upp mitt chefsskap för gott. Jag ska fortsätta att jobba natt för jag trivs bra med det. Under 2008 så har mina barn fått en gladare mamma, mina vänner en gladare Anna-Karin och min man en mindre stressad fru som inte bara tänker på jobbet. Jag njuter av min hund och att kunna vara ut i friska luften varje dag oavsett väder. Jag njuter verkligen över att vara frisk då jag i mitt jobb ser så mycket elände, speciellt nu när det är många i min ålder som fått cancerdiagnos. Jag tänker mer på vad jag verkligen behöver och gör mer av det jag verkligen vill.
Jag har börjat umgås mer med mina vänner och barn och och har insett att det är verkligen DET som ger fina minnen och som jag vill att de ska minnas mig för.
Nu är vi i början på 2009 och jag ser fram emot allt som komma ska. Vi ska åka och fira min mamma hela släkten uppe i Tällberg när hon fyller jämt och vi ska eventuellt åka till Sälen. Jag och mina barn ska gå på en del konserter och jag börjar en ny termin med YOGA.
Idag så bokad jag in mig på Spinning på badhuset och jag och min son ska börja träna fitness boxning på söndagar.
Till sist ett citat som jag fått från Jennys blogg. Ett citat som jag tycker passar bra med tanke på det jag skrivit om
- Gör som du alltid har gjort, och du får det du alltid har fått-
ETT GOTT 2009 ÖNSKAR JAG ALLA
År 2008 var ett år som på många sätt var omtumlande. Det kändes som om jag behövde ha en förändring i mitt liv.
Jag behövde mer fritid, eftertanke och faktiskt göra det som jag vill istället för det andra förväntar sig av mig. För det sistnämda är verkligen något som jag gjort i allt för många år.
Efter bara ett år som nyutbildad sjuksköterska så blev jag tillfrågad på min nuvarande arbetsplats om jag ville bli ställföreträdande chef. Nyfiken och kunskapssugen som jag var så nappade jag direkt. Mycket för att jag hade ett otroligt stöd från alla på min arbetsplats. Efter bara ett halv år som stf chef så slutade min chef hastigt och lustigt.
En måndag när jag kom så fick jag ett mail att hon inte skulle komma till arbetet mer. Jag fick en chock och visste då inte hur jag skulle fixa det hela.
Kanske var det just därför jag fixade det i över ett år, för så lång tid tog det innan vi fick tag på en ny chef. Under tiden så ställde jag krav, krav på hjälp och på att inte kunna veta allt som förväntade sig av mig.
Detta år skulle jag inte vilja göra om men så här i efterhand så lärde jag mig otroligt mycket. Visst var stunderna många då jag grät på vägen hem och många var samtalen från mina arbetskolleger på icke arbetstid. Det kändes som jag arbetade dygnet runt. Men det hela var en otrygg situation även för dem så man kan säga att vi stöttade varandra under den här tiden.
2004 fick vi en ny chef och jag gick på mammaledighet. Jag fortsatte sedan som stf chef när jag kom tillbaka.
Nästa bakslag kom när min nuvarande chef fick en hjärntumör. Återigen så fick jag ta över skeppet..
Återigen satt jag där med allt ansvar som jag egentligen inte ville ha.
Nu har åren gått, min chef har blivit friskförklarad min i min hjärna spökade fortfarande det där OM, tänk om hon blir sjuk igen. Jag ville verkligen inte ta över en tredje gång. Under första delen av året som gick var mina tankar mycket på vad ska jag göra istället. Ska jag byta jobb? Ska jag vidareutbilda mig? Vad skulle jag göra för att inte tappa min komptens som sjuksköterska. Under åren som gått så har det blivit mest administrativt jobb och jag längtade verkligen efter att göra vanliga sjuksköterskesysslor.
Jag skriver ofta i en bok om kvällarna. I den boken skriver jag det som varit bra under dagen och det jag är tacksam för.
Jag brukar även skriva upp mina drömmar. En dröm som jag uppfyllde under 2008 var att åka till Norge och jobba. (Hur det var kan ni läsa om i bloggen).
På väg till Norge så läste jag i en veckotidning, jag tror det var TARA om en kvinna som inte hade levt det liv hon ville. Hon hade varit en stressad affärskvinna och mådde inte alls bra i det. I hennes liv fanns även en brun labrador, en hund som skänkt henne så mycket glädje och fått henne att landa i livet. När jag såg den här kvinnan stod det plötsligt klart för mig. Jag skulle göra det jag ville och jag skulle ha en brun labrador. Det är NU det här livet ska levas och inte sen.
När jag var tillbaka från semestern så gick jag med en klump i halsen in till min chef och sa: Jag ska inte sluta och jag ska inte ha barn, men jag vill börja jobba natt. Jag vill ta en time-out från mitt jobb som chef.
Min fantastiska chef blev naturligtvis ledsen över att inte få ha mig kvar men ändå glad över att jag ville stanna kvar, och jo det behövdes ju folk på natten speciellt då vi blivit av med en hel del kompetens.
Parallelt med detta så hittar vi en brun labradorhona som är parad med världens finaste hanne. Vi ställde oss i kö för en valp och jag sa att får jag inte en valp från den kullen så får det vara. Jag ville ha en valp som iallafall nästan skulle se ut som han. I oktober förverkligade jag ytterligare en dröm. Drömmen om en hund. Brolle kom till oss.
Nu sitter jag här. För några veckor sedan så sa jag upp mitt chefsskap för gott. Jag ska fortsätta att jobba natt för jag trivs bra med det. Under 2008 så har mina barn fått en gladare mamma, mina vänner en gladare Anna-Karin och min man en mindre stressad fru som inte bara tänker på jobbet. Jag njuter av min hund och att kunna vara ut i friska luften varje dag oavsett väder. Jag njuter verkligen över att vara frisk då jag i mitt jobb ser så mycket elände, speciellt nu när det är många i min ålder som fått cancerdiagnos. Jag tänker mer på vad jag verkligen behöver och gör mer av det jag verkligen vill.
Jag har börjat umgås mer med mina vänner och barn och och har insett att det är verkligen DET som ger fina minnen och som jag vill att de ska minnas mig för.
Nu är vi i början på 2009 och jag ser fram emot allt som komma ska. Vi ska åka och fira min mamma hela släkten uppe i Tällberg när hon fyller jämt och vi ska eventuellt åka till Sälen. Jag och mina barn ska gå på en del konserter och jag börjar en ny termin med YOGA.
Idag så bokad jag in mig på Spinning på badhuset och jag och min son ska börja träna fitness boxning på söndagar.
Till sist ett citat som jag fått från Jennys blogg. Ett citat som jag tycker passar bra med tanke på det jag skrivit om
- Gör som du alltid har gjort, och du får det du alltid har fått-
ETT GOTT 2009 ÖNSKAR JAG ALLA
Kommentarer
Postat av: Anki N
Det är ett bra drag när man inser att man ska göra som man vill, sakta ner, ta för sig av de goda och vara lycklig med sig själv. Du är på rätt väg!!
Känner igen mig lite i det du skriver, jag var 40 år när jag sa STOPP, till mig själv o alla krav. Men de var tyvärr en hård grej som väckte mig. Jag höll på att trilla av livspinnen, kämpade, vann och talade förstånd med mig själv. Bytte jobb i samma veva och blev JAG.
Lycka till på din stig till "Jag är jag".
Skaffade oxå hund igen fast flera år senare.
Natti Anki N
Postat av: TT
Det är en riktig resa du har gjort... och viktig framför allt! Kramar!
Postat av: Anki N
Hej jag har en utmärkelse till Dig från mig som du kan hämta på min blogg.
Kram Anki n
Trackback
