Det sägs att i nöden prövas vännerna och att ensam är stark. Jag VET att jag inte varit stark utan er alla som stöttat mig under våren då jag trodde att mitt liv skulle rasa samman. Detta inlägg är därför till er alla mina vänner som visade sig vara så många och underbara.
 
Maria och Ewa för er outtröttliga förmåga att lyssna, höra av er och bry er så att jag aldrig under alla dessa månader behövt känna mig ensam och rädd. Ni fyller mig med kloka ord, styrka och bubbel i form av skratt och dryck.

Min familj: Mamma som har visat sig vara yngre än 80 i sinnet och förbluffar mig ständigt med sin lyhördhet och förståelse. Som talat om att hon älskar mig som jag är, stöttar och hjälper

Älskade bror, vad skulle jag göra utan dig. Min kärlek är ännnu större nu än den någonsin varit. Jag älskar dig för att du ger av din erfarenhet, syskonkärlek och för att jag fått  Agneta att prata med.

 Mina fina flickor som tröstar utan ord och bara funnits där när jag behöver gråta ut.
Min son som förstår(fast han bara är femton) att det är på kvällen som alla tankar kommer och därför kommit och kramat mig lite extra och talat om  att jag är världens bästa mamma. Han har även tagit på sig rollen som familjens man genom att se till att vi är tryggt inlåsta varje kväll.

Brolle, min labbehund, som givit mig blöta pussar samt sett till att jag kommit utanför dörren fast jag bara velat dra täcket över huvudet

Min fantastiska chef  Susanne som inte bara är min chef utan också min vän samt  mina jobbarkompisar som visar stor förståelse och empati.

Pernilla, Helen, Ullis och Ulrica för att jag fick ringa och prata av mig och att ni har lyssnat på min gråt och förtvivlan samt givit mig till baka lite "jävlar anamma".

Kristin och Gun-Britt som skickat peppande SMS och mail om hur jag bra jag är när jag kände mig som sämst. Alla ni andra tjejer i middagsgänget som visar ömhet och förståelse med kramar och värme när det varit som värst.

Janne den bästa pappan man kan ha till sina barn. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Cristel, min yogalärare. Dina ord har ekat i mitt huvud, andas Anna-Karin, allt kommer att ordna sig.

Min dotters kompisars mammor:  Karin för att du fögyllde mitt mörker med Lavendel och Carita för dina värmande ord.

Bloggvänner , fast vi aldrig träffats så har jag känt ett otroligt stöd från er, framför allt "Livskraft". Jag är så glad att du finns. Milla, TT,  och Anki ni är guld värda och era kommentarer har beytytt så mycket för mig.

Mina FP vänner för stöd, värme och förståelse

Till sist en person som för några timmar gav mig kärlek, närhet och insikten att den viktigaste personen i mitt liv just nu är jag själv och att jag måste hitta mig själv igen innan jag kan gå vidare.