Rapport från ett blödande hjärta
Just när jag såg solen.
Just när jag trodde att jag tagit mig upp ur gropen kommer nästa grop, större och djupare än någonsin.
Ingen stege finns att ta sig upp på och jag finner inga vägar ut då det är mörkt mörkt mörkt.
Han sa förra veckan att han inte vet om han älskar mig längre. Han har "tappat känslan" för oss.
Har jag varit blind eller har jag inte velat se?
Just nu förstår jag ingenting, mitt hjärta är som ett stort sår.
Jag rannsakar mig själv och försöker förstå. Vad gick fel? Har JAG gjort något fel?
Tio år, betyder det ingenting. Han vill att vi ska prata men lämnar inga garantier. Säger att han är ledsen och att han inte vill göra mig illa.
Jag ber honom; lämna mig inte. Jag gråter och bönar.
Ber till en gud som jag egentligen inte tror på.
Hela jag är någon jag inte vill vara. .
En ledsen chockad varelse som inte kan tänka klart.
Jag håller fast vid den lilla strimma hopp som finns, att han fortfarande finns här hos mig.
Neej men! Jag vet inte vad jag ska säga... så oerhört tråkigt... jag hoppas att det löser sej. Stor kram!
Skulle bara vilja krama dig och säga att det går över, att allt bara är en dröm. Men så är det ju inte. Nu finns det inga genvägar - ta tjuren vid hornen och rid ut i stormen. Jag finns här om du behöver komma undan och andas - jag VET att du har flera som tar in dig om så skulle behövas.
Var inte rädd A-K - du klarar det här.
Älskade vän, jag är så ledsen för din skull. Skrev ett lång mail till dig igår, men skriver även här - ta hand om dig och ta hjälp. Du vet att vi finns här - en hel hög väninnor - som det bara är att ta stöd av. Du är så oerhört värdefull!
Många, långa kramar
/Kristin
Fy nu lider jag med dig, mitt hjärta gråter för dig. På något vis måste du endå upp ur gropen, gå vidare även om allt känns nattsvart nu. Tänker på Dig oändligt mycket oh önskar så att allt ordnar till sig för Er.
Kramiz Anki N
Vet inte vad jag ska skriva... önskar dig bara upp ur gropen utan för mycket smärta...
Kram
