Obalans
Man kan inte behandla sin kropp som jag har gjort den senaste tiden utan att det sätter sina spår.
Min kropp hade redan innan min axeloperation varit utsatt för en hel del stress, och de senaste veckornas frustration har inte gjort det bättre.
Jag har med åren lärt mig vad jag mår bra av och vad jag klarar av.
Jag har lärt mig att varva ner och att ta hand om mig själv.
Ändå hamnar man ibland i en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
En cirkel som snurrar på fortare och fortare och som till slut slungar ut en och får en att landa ganska hårt. Jag är där nu och jag ser varfär nu när jag har landat.
Det som är skillnad nu och för tio år sedan är att jag inte kunde ta mig ur det då. Jag hade inte verktygen och jag lyssnade inte inåt på vad jag ville. Jag gjorde då vad andra förväntade sig av mig. Gjorde det som jag blivit uppfostrad till, att vara en "duktig flicka".
En duktig flicka som alltid ska prestera. Jag försökte vara perfekt, inte sticka ut eller vara obehaglig. Jag försökte hela tiden vara andra tillags och tänkte sällan på vad jag ville. Jag såg svaghet som ett misslyckande och trodde alltid att jag måste ha ett snabbt och rätt svar på alla frågor. Utåt sätt så visade jag inte hur ont det gjorde i mig när jag någon gång gjorde bort mig.
Idag tänker jag "Du är tillräckligt bra som du är och idag bryr jag mig om mig själv på ett helt annat sätt. Jag är mer öppen för mina behov och vad jag vill. Jag tar livet idag mer med ett garv och har inga som helst problem när jag gör bort mig. Det är så befriande.Mina vänner har sagt att de gillar mig mer idag. Vem tycker egentligen om en perfekt människa? En människa som sällan misslyckas är ju inte mänsklig.
Nu mår jag alltså ganska dåligt. Trött, slutkörd och med en mun full med värk som ingen vet vad det beror på. Jag tror dock att jag har svaret. Min kropp säger ifrån. Den säger att "Nu får du f..n ta och skärpa till dig och lyssna på mig, du har inte tagit hand om mig som du ska de senaste veckorna".
Jag vet VARFÖR den säger ifrån. Min kropp är van vid rörelse. Båda på jobbet och på fritiden. Van vid hård och kraftfull träning i form av styrketräning, yoga och löpning. När jag mår dåligt skriver jag av mig. Sidvis med tankar och funderingar brukar fullkomligt rasar ur mig varje kväll. Inget av detta har jag kunnat göra de senaste veckorna. Visst har jag kunnat skriva, men min otålighet har gjort att jag låtit bli. Det har ju gått så långsamt med vänster hand.
Nu försöker jag leva med att jag känner så här, inte lägga skuld på mig att det blivit så här. Detta skapar ännu mera stress. Jag försöker nu ta hand om mig så gott det går. Leva med i känslan och hitta ett välbefinnande. Det blir inte bättre för att jag tänker negativa tankar och anklagar mig själv. Det gör inte min situation ett dugg bättre. Det som är gjort är gjort och jag kan bara konstatera att jag lärt mig något av detta också. Det är inte händelserna som får människor ur balans utan det är hur vi hanterar våra känslor i händelserna som får oss ur balans.
Vintage stories
Jag har alltid haft en förkärlek för kläder inspirerade av 20-talet.
Kappahl har nu en helt underbar kollektion av såna kläder.
När jag såg den här klänningen var det kärlek vid första ögonkastet..
DU ÄR BRA!
Kommer jag någonsin..
att vänja mig att inte få träffa min lilla dotter varje dag.
Att inte få träffa henne när jag vill.
Igår åkte hon till sin pappa och redan i morse så längtade jag efter henne.
Längtade efter hennes små armar runt min hals och att känna hennes små tår som söker kontakt med min rygg när vi sover bredvid varandra.
När jag var ute och gick med hunden försökte jag få en skymt av henne utanför hennes dagis, men jag såg bara andra glada lekande ungar. Besviken gick jag därifrån.
Nästan hemma från promenaden så kommer jag på att de har gympa på den närbelägna skolan, och där, där ser jag hennes söta lilla ansikte i fönstret. Ivrigt spanande efter mig då hennes kompisar sett att jag kom gående.
Genom rutan kastar vi slängpussar och säger hur mycket vi älskar varann. Glad och varm i hjärtat går jag därifrån.
Min härliga glada sommartjej, sommaren 06
Vi blundar..
Så vacker att jag gråter när jag hör den varje gång. Få sjunger med sån känsla som Caroline..
Byråkrati
Läste detta på Sanna Lundells blogg i september.
Intressant läsning om hur samhället av idag fungerar!
Jonas Gardell:
Jag lät installera en ny telefon, fick sedan en skyhög telefonräkning,
ringde upp Telia och frågade...
- Jag har en förfrågan angående en teleräkning jag har fått. Ni har varit
hos mig och kopplat in ett nytt abonnemang och debiterat 310 kronor i
resekostnad.
Varifrån har man åkt för att det ska kosta så mycket?
- De har åkt från Arbetscentralen, svarade Telia.
- Var ligger Arbetscentralen?
- Det vet jag inte.
- Ligger Arbetscentralen i innerstan?
- Ja, det gör den.
- Själv bor jag vid Slussen, som du vet är absoluta innerstan, hur kan
det kosta 310 kronor att resa den sträckan?
- Det bara gör det, svarar Telia.
- Sedan har ni debiterat "teleuttag" 140 kronor...
- Det är för själva jacket.
- Men jag har ju mitt gamla jack kvar, ska jag betala för det en gång till?
- Varför frågar du allt detta?
- Jag heter Jonas Gardell och ...
- Du ska få tala med någon annan.
Så går ännu en stund och sedan säger en röst:
- Debiteringen!
- God dag, säger jag, jag har blivit debiterad resekostnad 310 kronor på
min teleräkning, och jag skulle vilja veta var den här Arbetscentralen
ligger som man har rest ifrån.
- På Norrlandsgatan ligger den.
- Nu är det så att jag bor vid Slussen. Det är ju bara fem minuters resväg.
- Det kostar det.
- Får jag fråga hur man har rest?
- Hur menar du?
- Har man cyklat, åkt taxi...
- Man har åkt bil.
- Hur kan det kosta 310 kronor att fara en kilometer med bil? För 310
kronor
kommer man nästan till Arlanda i taxi, tur och retur. För 310 kronor kommer
man till Norrköping med tåg.
- Det har regeringen bestämt.
- Har regeringen bestämt att det ska kosta 310 kronor att resa mellan
Norrlandsgatan
och Slussen? Med tunnelbana kostar det tolv spänn.
- Vad vill du egentligen?
- Jo, jag heter Jonas Gardell och...
- Du ska få prata med Klas Gustafsson, han har hand om sånt här.
Lite senare blir jag uppring, inte av Klas Gustafsson utan av en kvinna
som vi kan kalla Sonja. Sonja säger att Arbetscentralen inte ligger på
Norrlandsgatan utan på Söder där jag bor. Då säger jag att det ju i så
fall är ännu närmre till mig. Sonja svarar att 310 kronor plus moms är
Minimipris för en resa, en restimme 310 kronor.
- Men han har ju bara rest i fem minuter.
- Gör ingen skillnad.
- Det gör det väl. Ni har debiterat arbetskostnad också, en timme, 310
kronor.
- Det gör vi alltid.
- Men han arbetade ju bara i femton minuter.
- Gör ingen skillnad.
- Snälla ni, ni har ju inklusive resa och arbete bara ägnat er tjugo
minuter
åt mig, ändå ska jag betala för två timmar.
- Man måste ju skilja på resa och arbete. Såna är reglerna. Man betalar
för varje påbörjad timme.
- Fast man bara har arbetat och rest i tjugo minuter?
- Visst.
Nu börjar en otäck tanke mala i mig, jag måste fråga:
- Förlåt, om ni påbörjar arbetet 10.55 och avslutar det 11.05, får man
betala för två timmar då?
- Ja, det är ju två timmar.
- Nej, det är tio minuter, men ni menar alltså att ett arbete som utförs
mellan 10.45 och 10.55 räknas som en timme medan ett arbete som utförs
mellan 10.55 och 11.05 räknas som två, fast den faktiska arbetstiden i
båda fallen är lika lång.
- Ja. Så menar vi. Ja.
Jag vill poängtera att citaten är ordagranna. Till slut betalade jag 310
kronor för fem minuters resa med bil. 310 kronor för femton minuters arbete
och 140 kronor för ett jack jag redan hade. Plus moms. Det här är
det Nya Telia. Ett Telia som har gått på charmkurs. De är trevliga som
fan. Och riktiga lurendrejare. Och nästa gång Telia kommer till er, begär
att de stannar i en timme, för det har ni betalt för. Åk sedan runt i deras
bil en timme, det har ni också betalt för!
Hälsa från mig
Jonas Gardell
Okey?
Tänker, det är aldrig bra för sömnen.
Tankar som ilska och ouppklarade frågor dyker upp.
Det är DU mitt ex som stör denna sena timme.
Är det okey att inte hämta sin dotter som du lovat?
Är det okey att sen heller inte höra av sig och meddela när du kommer bara för att Du behöver vara ifred och tänka?
Är det okey att låta bli att höra av dig för att säga gonatt eller höra hur din femåriga dotter mår på över tre dagar?
Är det okey att heller inte ringa upp när hon har pratat in på din telefonsvarare.
Är det okey att skicka din dotter med meddelanden till mig bara för att du inte vill prata med mig?
Ska du strunta i vår lilla underbara precis som du gjort med dina stora tjejer bara för att du inte orkar med det livet själv, och kommer du att vilja ha det tillbaka när du har träffat någon ny som håller ihop dig och får ditt liv att fungera?
ELLER har du släppt henne nu för att du antagligen har träffat en ny kvinna som du delar ditt liv med och som får hålla ihop dig som jag gjorde?
Vad ska jag säga till henne när du inte kommer eller dyker upp?
Ska jag behöva se besvikelsen i hennes ögon?
I MIN VÄRLD är allt detta INTE OKEY.
I min värld tar man ansvar för sina känslor och låter dem inte gå ut över sina barn. Barnen ska aldrig bli budbärare mellan sina föräldrar.
I min värld går mina barn före allt annat, de är mitt allt, deras mående går före mitt men jag ser även till att jag själv mår bra på andra sätt.
Enjoy the ride - there is no returnticket..
Tänkvärda ord som jag fick på mailen idag... George Carlin's Views on Aging Do you realize that the only time in our lives when we like to get old is when we're kids? If you're less than 10 years old, you're so excited about aging that you think in fractions. 'How old are you? ' I'm four and a half!' You're never thirty-six and a half. You're four and a half, going on five! That's the key. You get into your teens, now they can't hold you back. You jump to the next number, or even a few ahead. 'How old are you?' 'I'm gonna be 16!' You could be 13, but hey, you're gonna be 16! And then the greatest day of your life! You become 21. Even the words sound like a ceremony. YOU BECOME 21. YESSSS!!! But then you turn 30. Oooohh, what happened there? Makes you sound like bad milk! He TURNED; we had to throw him out. There's no fun now, you're just a sour-dumpling. What's wrong? What's changed? You BECOME 21, you TURN 30, then you're PUSHING 40. Whoa! Put on the brakes, it's all slipping away. Before you know it, you REACH 50 and your dreams are gone... But! wait!! ! You MAKE it to 60. You didn't think you would! So you BECOME 21, TURN 30, PUSH 40, REACH 50 and make it to 60. You've built up so much speed that you HIT 70! After that it's a day-by-day thing; you HIT Wednesday! You get into your 80's and every day is a complete cycle; you HIT lunch; you TURN 4:30; you REACH bedtime. And it doesn't end there. Into the 90s, you start going backwards; 'I was JUST 92.' Then a strange thing happens. If you make it over 100, you become a little kid again. 'I'm 100 and a half!' May you all make it to a healthy 100 and a half!! HOW TO STAY YOUNG : 1. Throw out nonessential numbers. This includes age, weight and height. Let the doctors worry about them. That is why you pay them. 2. Keep only cheerful friends. The grouches pull you down. 3. Keep learning. Learn more about the computer, crafts, gardening, whatever, even ham radio. Never let the brain idle. 'An idle mind is the devil's workshop.' And the devil's family name is Alzheimer's. 4. Enjoy the simple things. 5. Laugh often, long and loud. Laugh until you gasp for breath. 6. The tears happen. Endure, grieve, and move on. The only person, who is with us our entire life, is ourselves. Be ALIVE while you are alive. 7. Surround yourself with what you love, whether it's family, pets, keepsakes, music, plants, hobbies, whatever. Your home is your refuge. 8. Cherish your health: If it is good, preserve it. If it is unstable, improve it. If it is beyond what you can improve, get help. 9. Don't take guilt trips. Take a trip to the mall, even to the next county; to a foreign country but NOT to where the guilt is. 10. Tell the people you love that you love them, at every opportunity. AND ALWAYS REMEMBER: Life is not measured by the number of breaths we take, but by the moments that take our breath away. We all need to live life to its fullest each day!! |
