Kommer jag någonsin..

att vänja mig att inte få träffa min lilla dotter varje dag.
Att inte få träffa henne när jag vill.
Igår åkte hon till sin pappa och redan i morse så längtade jag efter henne.
Längtade efter hennes små armar runt min hals och att känna hennes små tår som söker kontakt med min rygg när vi sover bredvid varandra.

När jag var ute och gick med hunden försökte jag få en skymt av henne utanför hennes dagis, men jag såg bara andra glada lekande ungar. Besviken gick jag därifrån.
Nästan hemma från promenaden så kommer jag på att de har gympa på den närbelägna skolan, och där, där ser jag hennes söta lilla ansikte i fönstret. Ivrigt spanande efter mig då hennes kompisar sett att jag kom gående.

Genom rutan kastar vi slängpussar och säger hur mycket vi älskar varann. Glad och varm i hjärtat går jag därifrån.



Min härliga glada sommartjej, sommaren 06


Kommentarer
Postat av: TT

Jag minns när jag skilde mej, barnen var små och skulle tillbringa första helgen hos fadern.

Så kom dom och handlade på Kvantum där jag jobbade då och jag hörde långt borta i butiken när dom såg mej och ropade MAMMA! Som jag grät, och då hade dom varit borta en natt!

Man vänjer sej även om det tar tid... kram!

2009-11-13 @ 22:05:11
URL: http://tyratok.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0