En av de här ska bli min

I slutet på oktober kommer vår nya familjemedlem" Brolle Brolito" (Tyra har döpt honom)
Det är mycket att tänka på nu.
Var ska han sova?
Vad ska man köpa för hundbur till bilen?
Vad ska han ha för säng, koppel, mat mm mm mm
En sak är iallfall säker.Vi längtar allihopa efter att pussa den lilla mjuka magen och nypa honom i kinderna. Äntligen ska jag få min alldeles egna hund
Jag följer spänt deras utveckling på kennelns hemsida och tittar på bilderna och funderar på vilken som ska komma hem till oss.
Kanske blir det han som visar magen. Han verkar ball tycker jag.
Det kunde vara värre
Då hon inte har åldern inne för att komma in på krogen, så skulle hon och andra fans hänga utanför när de anlände. Det har ju hänt en hel del i Hallsta den senaste tiden så jag var lite orolig för henne. Vi bestämde därför att hon skulle ringa mig när hon ville åka hem, hur sent det än blev.
Jag jobbade kväll och när jag satt och rapporterade till nattsköterskan kom min kollega in och sa att jag hade samtal från dottern. Hon hade frågat om jag kunde ringa upp men enligt henne var det viktigt. Med darrande hand tog jag luren och fick veta att hon bara ville ringa och tala om att det var hur lugnt som helst i Hallsta och att jag inte behövde oroa mig.
På bussen hem från stan senare sitter jag framför två tjejer som pratar högt och ljudligt om att de fått öl av en äldre kille som de sedan skulle hem och bli fulla på. De tjejerna var i min dotters ålder.
Kommer på att det kanske är bäst att jag ringer och hör hur det går med dottern och för att kanske få veta en tid som jag ska hämta henne på. Blir lite orolig över att hon inte svarar, men efter många samtal till olika personer får jag tag på kompisen Anna på hennes mobil. Det visar sig att Lovisa hade lite dåligt batteri och därför stängt av mobilen. Får veta att EMD inte kommit än, men snart.
Hemma sitter jag och pratar med min man och min son. De kan inte förstå hur man kan åka till Hallsta och stå och hänga utanför en krog för att få träffa sina idoler i kanske tio minuter. Jag försöker förklara ,att det kan jag. Att man gör mycket tokiga saker i ungdomen och att jag kommer ihåg detta.
Berättar också om tjejerna på bussen och säger att jag är glad och tacksam över att min dotters fredags och lördagsnöje än så länge sträcker sig till att åka och titta efter EMD eller att träffa kompisar och blanda alkoholfri drinkar.
Jag är glad över att jag inte behöver hämta henne stupfull på någon fest eller i fyllecellen på polishuset.
Jag är också glad över att hon och hennes fyra kompisar har lovat varandra att inte dricka alkohol förrens de är arton.
Pessimister säger då att de kommer hon aldrig hålla, vänta bara tills de börjar gymnasiet och får nya kompisar. Kanske de inte kommer att hålla sitt löfte men varför ska jag oroa nu när allt är frid och fröjd.
Klockan tolv åker jag till Hallsta för att hämta henne. Hon har ännu inte ringt, men jag tänker att är hon inte redo att åka hem så får väl jag stå och hänga med fansen ett tag jag med.
När jag precis har kommit fram ringer hon. Jag går för att möta henne på baksidan av krogen. Där finns en lycklig dotter med några övriga fans. Hon är lycklig över att fått träffat Danny och resten av EMD och för att Danny luktade så gott. Får en kram av Carrå som jag redan tycker att jag känner via bloggen och sedan åker vi hem.
Väl hemma tänker jag på hur lätt jag har det som tonårsmorsa och hur underbara båda mina stora ungar är.
Innan jag somnar tänker jag på att det kunde vara mycket värre.

Lovan med kompisar och älskling på Rockbjörnengalan i år.
Länge sedan jag skrev-mycket har hänt
Det har varit mycket renoverande och jobbande på sista tiden. Våra två sista semesterveckor gick i stort sett åt till renovering och städning efter snickaren. Nu är iallfall taket klart och fönstren är isatta i både vardagsrum och övre hall. Det blev en otrolig skillnad. Istället för tre små rutor sitter nu enkelrutor överallt vilket gör att det blir ett otroligt ljusinsläpp. Det känns nästan som om grannarna har första parkett in tii vårt vardagsrum.
Har även jobbat i snart två veckor. Första veckan dag och sedan natt från och med i söndags
Innan sommaren så tog jag ett beslut. Jag tycker att jag de senaste åren när Tyra har varit liten har jobbat alldeles för mycket. Småbarnasåren har bara flugit iväg och jag känner nu att jag vill njutal lite mer av henne och av min familj.
Jag har därför från och med den här veckan börjat jobba natt. Ska jobba 73% så jag kommer att få mycket mer tid hemma.
Detta har också gjort attt jag kan uppfylla en annan dröm, nämligen att köpa en hund.
Min galne man tingade på en valp på Arligos kennel. Vi trodde aldrig att vi skulle få någon då det var tre hanvalpar tingade före oss men det visade sig bli 10 hanhundar så vi har gott om valpar att välja på.
V. 43 kommer vår nya familjemedlem hem till oss. Han ska heta Brolle (Tyra har döpt honom redan)
Gå gärna in och titta på de små underverken på www. arligos.se/valpar/majas valpdagbok
Återkommer snart igen, måste sluta då min dotter håller på och river bort tapeten i vardagsrummet (den ska bort så småningom men inte riktigt än)
Min meditation
Min meditation är inte att sitta tyst.
Det bästa sättet att få ro i min hjärna är att springa.
Jag har sprungit bland apelsinträd i Israel,
på Washingtons trånga gator en lördagkväll (då jag även sprang vilse)
Jag har sprungit i Blekinges bokskogar och upp och ner för Österlens böljande kullar.
Jag har sprungit barfota på oräkneliga stränder
Jag har sprungit i morgondimman bland olivlundar i Grekland, där den enda jag mött varit en liten gubbe på åsna.
Jag har sprungit med min lilla dotter i joggingvagn och med mina stora barn i en vanlig vagn.
Ingen plats har varit bättre än den andra. Alla platser och stunder har haft sin speciella charm och karaktär.
Jag hoppas att mina ben bär mig länge till så att jag får fortsätta att uppleva världen springandes,
kanske får jag snart sällskap av min dotter...

Tyra på morgonjogg i Grekland
Elefant börjar på L
Hon kan ägna en stor del av dagen att skriva på papper och sin griffeltavla alla ord hon kan.
Majoriteten av hennes frågor just nu handlar om vilken bokstav vissa ord börjar på.
Denna konversation ägde rum ikväll innan hon somnade:
Tyra: Mamma vilket djur börjar på A?
Jag: Apa
Tyra: Vilket djur börjar på F
Jag: Fågel
Tyra: Mamma Elefant börjar på L, eller hur?
Jag: Nej , det börjar på E (jag ljudar E så att hon hör)
Tyra: Men mamma, det hör du väl att det börjar på L. LLLLefant
Efter ytterligare tre försök att få henne att förstå att Elefant börjar på E ger jag mig när jag tycker att hennes förklaring är ganska logisk, och jag inte orkar att argumentera längre.
Jag: OK det börjar väl på L då!
Tyra: Nej, mamma nu hör jag att det börjar på Ä. Älefant!!!
Helt plötsligt svänger konversationen hundraåttio grader
Tyra: Mamma fanns det bestick på din tid?
Ibland önskar jag att jag kunde få uppleva allt som rör sig i min dotters hjärna.

Det känns som höst
Av brorsan får jag kantareller, och nyskördad persilja. Då känns det ännu mera som höst.
De senaste dagarna har även vädret signalerat höst.
Fast solen tittade fram igår så var det med en annan värme än förut.
Det var den där lite kalla klara luften istället för den där ljumma varma.
Imorgon börjar sonen skolan, för min dotter är det sommarlov ytterligare två dagar till.


A room with a view
Om det ändå hade varit fint väder.. Då hade vi kunnat sitta däruppe och sola.


Bröllopsdag
Det var bara han, jag och Tyra.
Till kyrkan kördes jag i en cykelkärra av märket "Cristianian bikes"
Han hade smyckat den med ängsblommor dagen till ära.
Ur kyrkoorgeln hördes Åsa Jinders " Av längtan till dig".
"Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig,
för jag trodde att du fanns och väntade mig
Tänka alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött,
för att möta den vackraste männskan jag nånsin mött."
Efter vigeln skjutsade han mig och Tyra i cykelkärran fem kilometer till Wikströms fisk där vi åt vår bröllopsmiddag.
När vi kom hem drack vi champagne i sängen och SMS.ade alla vår lycka.
Nu har det gått tre år sedan den dagen.
Tre inte helt smärtfria och sorglösa år. Efter snart nio år tillsammans tycker jag att jag känner dig lite bättre, men fortfarande finns det dagar då jag undrar vem du är? Hur du egenligen tänker ?
Du har ditt humör och jag mitt. Vi har under dessa år försökt att sammanfoga två familjer.
Det har varit mycket smällande i dörrar, och höjda röster, men också mycket kärlek, skratt och en himlastormande lycka. Passion och många återföreningar. Vi har flyttat isär men flyttat ihop igen då vi förstått att vi inte kan leva utan varandra.
Det har varit en spännande resa och ingen dag har varit långtråkig. Jag har aldrig känt mig så älskad och vacker som med dig. Nu ser jag fram emot resten av livet tillsammans min älskling.

Mor och dotter i stora sta´n
Dagen började tidigt, vi tog bussen från Sura redan kl 07.30. Tåget gick sedan inte förrens kl 09.00. (En liten felläsning av mig i bussturlistan).
Vi hade så mysigt. Vi åkte först upp till Söders höjder och strosade i gränderna där uppe. Gick lite planlöst då vi inte hittar så bra, men hittade trots allt en del nya affärer som inte finns i Västerås. Vi (läs Lovan) hade stora förhoppningar att stöta på Danny, men tyvärr var han på annat håll den här dagen.
Vid ett så käkade vi lunch på restaurang "Muggen" på Götgatan. Lovan tog en "Muggensallad" och jag en "SPA-sallad" med lax och valnötter, MUMS. Min sallad hade världens största brödskiva!!!!



Resten av dagen tillbringade vi i city. Men det var inte förrens sista timmen vi shoppade loss ordentligt.
Dagens köp blev jeans, nattlinne, underkläder och väska till Lovan och klänning och underkläder till mig.
Det var två väldigt trötta tjejer som blev hämtade av Fredrik och Tyra på stationen.
Kanske blir det Stockholm snart igen eller någon annan stad. Stockholm har så otroligt stort utbud och det ligger så spritt, så när man är där så springer man runt i de gamla vanliga affärerna.
Ett är i allafall klart, det blir en dag med bara vi snart igen.
Dagens glädjeämne nr:2
Min fyraåriga dotter har tagit sitt först simmärke
Baddaren Blå
Nästan i klass med Emma Johanssons OS-silver
Dagens glädjeämne nr: 1

Grattis Emma Johansson till svenskt OS-silver
Vilken härlig tjej och vilken kämparanda i det usla vädret
Men jag undrar bara..
Varför har de betongdiken att ramla ner i längs banan?
Stackars koreanskan och de som drogs med i fallet.
Härliga "Flajzan"

Flajzan och Lovis
Du skriver om vår familj i din blogg och jag blir rörd till tårar.
Du skriver så fint från ditt tonårshjärta om hur mycket du trivdes hos oss.
Du tog oss med storm och jag har nog inte skrattat så mycket någonsin.
Det var fullt ös medvetslös hela helgen från det du kom tills vi vinkade av dig på stationen
Vi saknar dina galna upptåg och din energi.
Hoppas att alla på Mallis ser upp då du invaderar ön den här veckan.
Vi saknar dig Flaj, du är välkommen tillbaka när du vill!!!!
Läs mer på denna underbara göterborskas blogg:
http://flajzan.blogg.se/
Min vardag

Plocka ur diskmaskin
Göra frukost
Plocka i diskmaskin, sätta på den igen
Plocka undan sockor och leksaker som ligger slängda överallt,
Lunch; vad ska man hitta på idag som alla tycker om. Det får bli köttbullar.
Plocka ur diskmaskin och plocka i.
Ett berg av tvätt, fast jag har tvättat i en vecka nu..
Alltid någon som är hungrig och mjölken är konstant slut, likaså toapappret. Till och med katten går efter mig och mjauar hungrigt.
Det är omöjligt att hitta en vrå där det är lugn och ro. Går till vårt sovrum för att finna det barrikaderat av två tonårsbarn som tittar på " High school musical" på min dator, i min säng för att den är störst.
Mitt i detta kaos tar jag mig iallafall tid till att ge mig ut och springa. Går sedan in med nya krafter till mer tvätt och disk. Hur kunde jag för några dagar sedan ens tänka på att få in en hund i allt detta?
Två dagar till är vi sju i familjen men på måndag är vi "bara" fem igen.
Vill ha..
Just nu vill jag ha en brun "labbe".
- Vi åker och tittar på en, säger Fredrik,.
- Det finns valpar att köpa i Örebro.
- Är du galen, säger jag, då kan jag inte åka därifrån utan en.
Just nu kan vi inte ha någon hund.
Vi jobbar för mycket båda två.
Men e n dag, så ska precis en sån här bli min.
Mera Norge
I tisdags befann jag mig i ett Norskt helvete.
Nu har nya bekantskaper knutits och arbetet går bättre och bättre
Nu säger jag bara: Ja , jeg elsker dette landet.
Tonåringar

Jag har tre barn. Två är just nu i tonåren. Min kille är snart femton och min tjej är sexton.
Istället för mina små söta barn ser jag två nästan vuxna människor.
Min son med glitter i blicken och myror i benen har förvandlats till en 183 cm stor, långsam och tyst kille med basröst.
Borta är pojken som öppet avgudade sin mamma och som kunde säga; mamma du är bäst utan test, eller göra mig tårögd när han ringde till jobbet och sa; mamma, jag älskar dig från jorden ända upp till stjärnorna.
Den enda gången jag ser röken av honom nu för tiden är när vi ska äta. Annars är han på träning, sitter vid datorn eller ute med kompisarna. Jag saknar ofta hans vetgiriga frågor och våra många och långa pratstunder.
Min dotter förändrades över en natt. Från att ha varit en pedantisk tjej så kan jag nu ibland hitta hennes rum i totalt kaos. Detta skulle ha varit otänkbart för några år sedan. Det är svårt att veta var jag har henne. Ena sekunden är hon glad och kramig och i nästa stund tyst och svåråtkommen. Jag förstår att det är mycket som händer i hennes huvud och i hennes liv just nu. Jag försöker komma ihåg hur det var när jag själv var tonåring. Visst var livet ett kaos även då. Jag har märkt att det bästa är att låta henne vara och komma till mig när hon vill.
Men ibland ser jag den flickan hon var som liten. Min flicka som alltid gick sin egen väg och inte lät sig påverkas av andra. Hon som älskade katter och gosdjur och som ibland fann ro på kvällen av att åka ut till ängen där rådjuren betade.
Jag tycker trots allt att jag och min dotter har kommit varandra närmre. Vi har mer att prata om och delar mycket tillsammans. Jag tycker att hon mer är mammas flicka nu än som tidigare. Jag blir glad och stolt att hon fortfarande vill ha mig med när hon ska göra något. Jag ser också att hon är väldigt lika mig. På gott och ont. Hon har som jag väldigt höga krav på sig själv och vill alltid prestera till 100%. Jag hoppas att jag med mina erfarenheter kan lära henne att det inte alltid behövs. Att det bara är mänskligt att inte vara perfekt. Jag hoppas och tror att om hon behöver prata, vet att jag finns där.
Även fast jag inte alltid förstår mig på mina barn är jag så oerhört stolt över dem. Jag ser två tonåringar som redan gör bra val här i livet . Tonåringar som visar stor empati. Min flicka väljer fortfarande omsorgsfullt presenter till jul och födelsedagar och skriver fina kort som får mig att gråta, och visst är min son ovanligt kramgo för en grabb i hans ålder. Jag får till och en puss på munnen ibland.
Otålig!
Det stämmer inte.
Jag har hört att det ska vara ett lugnt och behagligt tempo med mycket personal
Det stämmer inte heller.
Jag har nu varit ledig i TVÅ DAGAR och telefonen är fortfarande tyst. Jag har i och för sig helgen inbokad men jag var så oerhört taggad att jobba när jag åkte hit så nu känns allt som ett stort antiklimax.
Det gör ju inte saken bättre av att jag är själv här och inte känner någon. Jag försöker fördriva tiden så gott det går. Solen skiner så det går ju bra att sola och bada Så brun kommer jag iallafall att vara efter min Norgevistelse. Läser mycket, är ute och joggar, går ner till hamnen och tittar på båtarna. För någon annan skulle detta kanske vara skönt men för mig som är van att ha minst tre barn, man och katt omring mig så känns livet just nu lite ödsligt.
Går en del på stan också och försöker låta bli att shoppa. Det finns roliga affärer här. Har sett så fina inredningsgrejer men bara tanken på att släpa hem ännu mer på tåget gör att jag snabbt springer ut därifrån.
Jag har iallafall köpt lite presenter till barnen och tre nya kuddfodral till soffan
Minnen
Grekland, augusti 2007
Jag sitter en sen eftermiddag och tittar ut över havet.
Det är alldeles stilla och lagom varmt
Det är bara vi där
I strandkanten letar Fredrik och Tyra krabbor
Jag tänker; det här är livet. Jag behöver inget mer än just detta
Shit!

- Shit, vad är det för konstig flicka? Sa min dotter när hon fick se bilden på sig själv tagen för några månader sedan
Hon har alltid en reptilsnabb replik i rockärmen min flicka.
Värsta jobbet?

TACK ULLIS FÖR MAILET!
Jag inser nu att det finns de som har det värre